En månad till förlossning och han "avskedar" mina föräldrar som barnvakter
Jag är gravid i vecka 36. Mindre än en månad till förlossning idag. Vi har ett äldre barn, 3,5 år, sen tidigare och har sen början sagt att hon ska vara med mina föräldrar under förlossningen. Det kommer handla om i alla fall tre nätter. Det var till och med så vi avslöjade graviditeten för dem, genom att fråga om de kunde ha henne några dagar i början på året. De ser väldigt mycket fram emot det och likaså gör dottern.
Hon är mycket van vid dem. Hon sover hos dem minst en gång i månaden och blir hämtad på förskolan ungefär en gång i veckan av någon av dem. Mormor har också sovit en hel del här när min sambo varit bortrest. Dottern ber själv om att få åka dit och ber ofta om att bli hämtad av dem.
Nu har min sambo fått för sig att det är bättre att dottern är med hans föräldrar. De bor 45 mil bort, är en bit över 70 år och har aldrig haft henne mer än några timmar per gång. Än mindre aldrig sovit med henne. Hon har somnat hos dem när vi varit iväg, men aldrig vaknat själv med dem. Farmor och farfar har heller aldrig sovit här. I vår hemmiljö har de varit på hennes kalas, några timmar per gång.
Min sambo har till och med pratat med sin mamma om det här att de ska komma hit, trots att vi från början sagt att mina föräldrar ska vakta henne. Och nu har jag fullkomlig panik. Jag förstår att det är mycket hormoner som talar nu, men jag lider av en mindre graviditetsdepression med risk för övergång till förlossningsdepression (som också skedde förra gången). Jag känner mig dels inte helt trygg med att hon ska vara med farmor och farfar som också uttryckt att de inte orkar med i hennes tempo (de är båda lite sjukliga), men också med att hon ska vara med dem i den situation det ändå handlar om. Det stormar av känslor hos den lilla damen redan nu, där hon ena dagen längtar tokigt efter sitt syskon, för att nästa dag bryta ihop och gråta att hon inte vill att bebisen ska komma ut.
Jag känner mig också rent knäckt över att kanske behöva berätta för mina föräldrar att de är "avskedade" som barnvakt, något de alltså sett mycket fram emot sen vi berättade i juni.
Sammantaget har jag nu sådan panik att det känns som jag ska kräkas. Jag har precis börjat samla mig inför det faktum att vi faktiskt ska få en ny bebis med allt vad det innebär och så kläcker han ur sig det här.
Är jag helt ute och cyklar? Hur ska jag agera? Jag känner mig faktiskt sviken och känner att han, om han inte ger sig, inte är någon jag vill fortsätta leva med. Han kan bo kvar med bebisen, så kan dottern och jag flytta någon annanstans. Det är primärt han som ville ha ett barn till och jag har verkligen fått kämpa för att känna någon typ av glädje för ett barn till. Nu känns allt förstört. Jag är tillbaka på ruta ett känslomässigt och vet varken ut eller inte.
Hur ska jag göra?
