• Anonym (Skadad?)

    Är jag skadad av tidigare relationer?

    Jag har tidigare vart i en destruktiva relation där jag har blivit misshandlad både psykiskt och fysiskt, utnyttjad och förnedrad. Extrem svartsjuka, kontroll osv. Jag hade först en relation som var vad som var väldigt illa med detta och lämnade den för en relation som fick den första att framstå som bra i jämförelse. Ännu värre.

    Nu har jag en karl som inte är sådan. Efter en smekmånadsperiod på kanske ett och ett halvt år där allt var helt underbart så märker jag nu samma tendenser igen. Fast inte från honom utan från MIG SJÄLV! Jag är oerhört svartsjuk...det nästan kliar i fingrarna att kolla igenom hans dator, telefon osv. Det finns inget där. Jag klättrar på väggarna när han är någonstans utan mig och jag jagar upp mig med svartsjuka helt knäppa ideer.

    Jag kollar vem som har lajkat hans bilder, vem det är...och när det är en tjej blir jag sur. Är hon söt blir jag ännu surare. Det spelar ingen roll att det är hans kusin...jag blir sur ändå. Jag är grälsjuk, kontrollerande och ibland vill jag örfila honom. För ingenting. Om jag har PMS, det räcker. Jag har inte gjort det, men jag funderar på hur det skulle kännas. Att bara örfila honom från ingenstans. Det har jag blivit tidigare, inte av honom, men jag undrar hur det känns. Att bara få släppa på kontrollen och örfila honom.

    Skulle han be om ursäkt? Bli arg? Bli ledsen? Göra som jag säger åt honom? Sådana tankar har jag i huvudet. Väldigt ofta.

    Samtidigt som jag älskar honom så mycket att det gör ont vill jag ändå slå honom ibland. har jag alltid vart sådan men det har inte kommit fram för att jag har varit så nertryckt? Har jag "smittats" och blivit sådan? När jag var barn hade jag aldrig sådana funderingar. Vi har funderat på barn, jag vill ha barn med honom men jag fattar att jag borde vänta.

    Men om det inte går över? Om jag alltid är sådan? Vad gör jag då?

  • Svar på tråden Är jag skadad av tidigare relationer?
  • Anonym (Ja)

    Ja det är pga dina tidigare erfarenheter, det är inte den du är. Jättebra att du uppmärksammar detta och känner att det är fel. Det är jättevanligt - att den mobbade sedan blir mobbare etc.

    Min pv har varit i en destruktiv relation innan och jag märker att han gör vissa av de grejer nu som hans ex gjorde tidigare, inte till samma grad men ändå.

    Ta hjälp av terapi så att du kan komma över detta och lägga det bakom dig, njuta av din relation och skaffa barn :)

  • AnnaSthlm

    Både ja och nej. Jag tror att du alltid har detta mönster i dig, offer vs förgripare. Analysera hur det har gått i din familj bakom fasaderna. Först har du attraherat en man där du varit offer, nu är det ombytta roller.

    Hur kan du få utlopp för denna energi på ett konstruktivt sätt? Få kickar, kontrollera, tävla? Sport, datorspel, kontrollerade finansiella risker?

  • Anonym (Skadad?)
    Anonym (Ja) skrev 2019-12-10 16:59:49 följande:

    Ja det är pga dina tidigare erfarenheter, det är inte den du är. Jättebra att du uppmärksammar detta och känner att det är fel. Det är jättevanligt - att den mobbade sedan blir mobbare etc.

    Min pv har varit i en destruktiv relation innan och jag märker att han gör vissa av de grejer nu som hans ex gjorde tidigare, inte till samma grad men ändå.

    Ta hjälp av terapi så att du kan komma över detta och lägga det bakom dig, njuta av din relation och skaffa barn :)


    Jag känner speciellt en likhet, att när han inte gör exakt som jag förväntat mig att han skall göra (som jag säger att han skall göra) då känner jag ilskan stiga. Själv gick jag som på tå i tidigare relationer och blev jag tillsagd något så tänkte jag "Hur vill han att jag reagerar nu?" att jag var tvungen att reagera exakt som förväntat annars blev han sur. Just det där. Är jag på dåligt humör så måste han märka det, men får inte påpeka det och måste anpassa sig.

    Jag vill liksom gå tillbaks till det där som det var först, att allt han gjorde var alldeles perfekt hela tiden, den där känslan av att vara nykär innan jag började leta saker som egentligen inte finns att störa mig på hos honom.


  • Anonym (Skadad?)
    Anonym (Ja) skrev 2019-12-10 16:59:49 följande:

    Ja det är pga dina tidigare erfarenheter, det är inte den du är. Jättebra att du uppmärksammar detta och känner att det är fel. Det är jättevanligt - att den mobbade sedan blir mobbare etc.

    Min pv har varit i en destruktiv relation innan och jag märker att han gör vissa av de grejer nu som hans ex gjorde tidigare, inte till samma grad men ändå.

    Ta hjälp av terapi så att du kan komma över detta och lägga det bakom dig, njuta av din relation och skaffa barn :)


    Jag känner speciellt en likhet, att när han inte gör exakt som jag förväntat mig att han skall göra (som jag säger att han skall göra) då känner jag ilskan stiga. Själv gick jag som på tå i tidigare relationer och blev jag tillsagd något så tänkte jag "Hur vill han att jag reagerar nu?" att jag var tvungen att reagera exakt som förväntat annars blev han sur. Just det där. Är jag på dåligt humör så måste han märka det, men får inte påpeka det och måste anpassa sig.

    Jag vill liksom gå tillbaks till det där som det var först, att allt han gjorde var alldeles perfekt hela tiden, den där känslan av att vara nykär innan jag började leta saker som egentligen inte finns att störa mig på hos honom.


  • Anonym (Ja)

    Tror det är vanligt att man tar en tidigare partners roll i allmänhet. I min första relation var han mkt äldre. Jag var oerfaren och han typ lärde upp och guidade mig.

    I alla relationer efter det väljer jag yngre män som jag får lära upp och sedan blir jag irriterad och avtänd när de är för självständiga :/ så spelar första partnerns roll.

  • Anonym (Skadad?)
    AnnaSthlm skrev 2019-12-10 17:12:35 följande:

    Både ja och nej. Jag tror att du alltid har detta mönster i dig, offer vs förgripare. Analysera hur det har gått i din familj bakom fasaderna. Först har du attraherat en man där du varit offer, nu är det ombytta roller.

    Hur kan du få utlopp för denna energi på ett konstruktivt sätt? Få kickar, kontrollera, tävla? Sport, datorspel, kontrollerade finansiella risker?


    Mina föräldrar är snälla. Mamma är dominant och krävande, pappa är mer daltig...typ. Curlande?. Men bägge är snälla.

    Jag har haft två destruktiva relationer tidigare. Jag tror inte den första var sadist...men ändå våldsam. Gjorde jag som han sa var han ...ganska trevlig? Det liksom funkade så länge han hade kontrollen. Då var han trevlig. Men våldsam och otrevlig om jag sade emot eller gjorde fel. Jag visste på nåt sätt vad jag skulle göra och inte göra, så jag visste redan på förhand när han skulle slå mig.

    Jag lämnade honom för en som var ännu värre. Helt oberäknelig och kunde slå helt utan förvarning och skratta samtidigt. Han njöt av sådant. Det upplevde jag inte att den förste gjorde. Inte det där sadistiska...elak på ett annat sätt.  Han kunde jag aldrig veta vad som var rätt eller fel med, aldrig veta.

    Jag känner mig som jag är en blandning av dem. Jag är mer av den förste kanske, men med inslag av den andre.

    Jag kände det som att jag fick utlopp...eller tänkte inte på det när jag var nykär i min nuvarande. Jag känner att jag vill tillbaks till det, den där känslan av att bara få vara med honom precis hela tiden och allt med honom är fantastiskt. Han är precis som jag känner att han är..min idealbild av honom och han är med mig hela tiden.

    Men han har vänner, jobb och sånt som måste skötas med. När det blir flera timmar isär, nästan hela dagar isär så går hjärnan igång. Jag blir på dåligt humör...men även om jag bara längtat efter honom hela dagen så har jag jagat upp mig och är otrevlig istället fast jag vill inte vara otrevlig. Jag har inte längtat efter honom för att gnälla på honom, utan för att få vara med honom men det blir fel. Jag vet inte vad jag skall ha för hobbys eller intressen...jag har tagit samma intressen som honom. Gillar han något så gillar jag det med. Han är mitt intresse...typ. 
  • AnnaSthlm
    Anonym (Skadad?) skrev 2019-12-10 18:32:33 följande:

    Mina föräldrar är snälla. Mamma är dominant och krävande, pappa är mer daltig...typ. Curlande?. Men bägge är snälla.

    ...

    Jag känner att jag vill tillbaks till det, den där känslan av att bara få vara med honom precis hela tiden och allt med honom är fantastiskt.


    Din hjärna lurar dig, sanningen är troligen följande "Min mamma var dominant är krävande, hon hade mycket aggression i sig men vågade aldrig gå hela vägen till fysiskt våld eftersom hon hade lärt sig att en kvinna ska vara snäll. Istället var hon passivt aggressiv. Min pappa hade ännu mindre kontakt med sin aggressivitet, och var troligen livrädd för att bli lämnad. Därför stod han ut med mammans psykiska misshandel och dominans. Han lät mammans aggressivitet "kastrera" honom eftersom han själv kom från en familj med liknande mönster. Mina föräldrar var fast i Karpmans triangel. Och jag tog med mig detta mönster i mina relationer. Jag kommer att upprepa och föra vidare offer vs förövare mönstret tills jag lär mig att se det och äga min egen ilska. Jag har mycket ilska mot mina föräldrar som jag inte vågar erkänna "
  • Anonym (A)
    Anonym (Ja) skrev 2019-12-10 17:24:37 följande:
    Tror det är vanligt att man tar en tidigare partners roll i allmänhet. I min första relation var han mkt äldre. Jag var oerfaren och han typ lärde upp och guidade mig.

    I alla relationer efter det väljer jag yngre män som jag får lära upp och sedan blir jag irriterad och avtänd när de är för självständiga :/ så spelar första partnerns roll.
    Tror jag med
  • KlantSmurfen
    Anonym (Skadad?) skrev 2019-12-10 18:32:33 följande: #6
    AnnaSthlm skrev 2019-12-10 17:12:35 följande:

    Både ja och nej. Jag tror att du alltid har detta mönster i dig, offer vs förgripare. Analysera hur det har gått i din familj bakom fasaderna. Först har du attraherat en man där du varit offer, nu är det ombytta roller.

    Hur kan du få utlopp för denna energi på ett konstruktivt sätt? Få kickar, kontrollera, tävla? Sport, datorspel, kontrollerade finansiella risker?


    Mina föräldrar är snälla. Mamma är dominant och krävande, pappa är mer daltig...typ. Curlande?. Men bägge är snälla.

    Jag har haft två destruktiva relationer tidigare. Jag tror inte den första var sadist...men ändå våldsam. Gjorde jag som han sa var han ...ganska trevlig? Det liksom funkade så länge han hade kontrollen. Då var han trevlig. Men våldsam och otrevlig om jag sade emot eller gjorde fel. Jag visste på nåt sätt vad jag skulle göra och inte göra, så jag visste redan på förhand när han skulle slå mig.

    Jag lämnade honom för en som var ännu värre. Helt oberäknelig och kunde slå helt utan förvarning och skratta samtidigt. Han njöt av sådant. Det upplevde jag inte att den förste gjorde. Inte det där sadistiska...elak på ett annat sätt.  Han kunde jag aldrig veta vad som var rätt eller fel med, aldrig veta.

    Jag känner mig som jag är en blandning av dem. Jag är mer av den förste kanske, men med inslag av den andre.

    Jag kände det som att jag fick utlopp...eller tänkte inte på det när jag var nykär i min nuvarande. Jag känner att jag vill tillbaks till det, den där känslan av att bara få vara med honom precis hela tiden och allt med honom är fantastiskt. Han är precis som jag känner att han är..min idealbild av honom och han är med mig hela tiden.

    Men han har vänner, jobb och sånt som måste skötas med. När det blir flera timmar isär, nästan hela dagar isär så går hjärnan igång. Jag blir på dåligt humör...men även om jag bara längtat efter honom hela dagen så har jag jagat upp mig och är otrevlig istället fast jag vill inte vara otrevlig. Jag har inte längtat efter honom för att gnälla på honom, utan för att få vara med honom men det blir fel. Jag vet inte vad jag skall ha för hobbys eller intressen...jag har tagit samma intressen som honom. Gillar han något så gillar jag det med. Han är mitt intresse...typ. 
    Är din idealbild av honom någon som får dig att känna dig som en idealbild av dej själv?
Svar på tråden Är jag skadad av tidigare relationer?