Hur hanterar jag hans obefogade misstänksamhet och svartsjuka?

Han har verkligen gått över gränsen om han blir svartsjuk för att du onanerar! Och att avlyssna dig är absolut inte okej och till och med kriminellt!

Har ni barn tillsammans? Om inte så hade jag lämnat honom, hade inte funnit mig i att låta någon kränka mig så som han gör med dig!

Det här är inte normalt beteende. Ni är individuella människor. Hans kontrollbehov är sjukligt och ska inte gå ut över dig. Visar han en vilja att ändra sig så kanske det finns hopp. Men att du ska tassa på tå för hans skull för sådana småsaker är helt enkelt inte okay!

Du bad att inte få råd att lämna honom, så jag ska bara berätta hur det gick för min mamma och pappa. Rätt så tidigt i deras relation har hon nån gång märkt att han följt henne - hon blev riktigt förbannad och äcklad av det. Han var extremt svartsjuk, trodde att hon låg med alla män man kan träffa (hon har aldrig varit otrogen mot honom, inte ens i fantasier!), att om hon vägrade att ha sex varje dag, så innebar det att hon har redan fått det med nån annan samma dag. Ja, du förstår hur löjligt och hemskt det låter, hoppas jag. De varit gifta i 25 år med denna svartsjuka varje dag (bara pga mig - deras generation skiljer inte sig så lätt när man har barn). Helt ärligt kan jag säga att jag önskar att de skulle gå skillda vägar typ efter 5 år tillsammans. Han har inte blivit bättre - svartsjuka och dålig självförtroende botas inte (man i så fall måste komma till insikt själv, men inte när nån annan ber om det). Så, tänk efter före...

Det där låter helt sjukt och långt över gränsen. Hur kan han få dig att tro att detta är ok i ett förhållande? Du ber om råd men inte om råd att dumpa. Det enda råd jag kan ge dig förutom att lämna honom är att berätta för din omgivning vad han gör (både dina nära och hans nära), läs på om svartsjuka och psykisk misshandel och skäms inte över ditt eget behov av att onanera, flirta eller ha ett privatliv ifred från din kille. Han verkar ha en väldigt låg självkänsla i kombination med ett stort kontrollbehov och om han inte jobbar med det och lär sig att lägga band på sig själv så kommer han att förlora dig. Du är värd bättre!

Hjälper inte familjerådgivningen så får du väl vänja dig att leva med honom som han är eftersom du inte vill lämna honom. Ditt val, ditt liv. 

Fantastiskt vilka sjuka premisser en del människor är villiga att leva under för att få ha ett förhållande med en total idiot. 

Så hade jag det i 5 år med mitt ex. Vi gick till kyrkan för rådgivning, familjeterapi, jag hade tålamod till skyarna med honom. Vände ut och in på hela mitt liv för honom tills jag tappade mig själv helt. Efter mycket om och men insåg jag, det finns INGET, absolut INGET jag kan göra längre. Han kommer ALDRIG att ändras. Mitt liv var till sist mer värt än att vara med honom tyckte jag. Och vet du va, vem var den otrogna idioten? Jo han, han kuckilurade med massa andra tjejer bakom min rygg medan jag var trogen men blev anklagad. Snälla TS, tänk efter lite nu. Stanna inte med honom, han kommer inte bli bättre. Sannolikhet är så minimal att det inte värt att chansa.

Vem är det som bokat tiden på familjerådgivningen? Är det han som gjort det för att han inser att han går för långt och behöver hjälp att bryta sitt beteende, då har ni chans att få ett bra förhållande i framtiden.

Är det däremot du som bokat tid och han är halvt/helt motvillig, då ser jag det som kört för er.

Han har låg självkänsla som han "botar " genom att kontrollera dig. Vill du verkligen ha ett sånt här liv?

Vill han själv ha hjälp?

Familjerådgivning?? Haha... det enda som botar detta är en total amputering av hela människan.,

Mina bästa tips...

Se till att ha testamente och vita arkivet och allt annat i sin ordning så att din mamma/familj inte behöver rota för mycket i ditt liv när han har misshandlat dig till döds.

Se även till att ha allt redo för flykt om du lyckas ta ditt förnuft tillfånga innan han dödar dig. Stå i bostadskö, lägg undan kontanta medel och en flyktväska hos din mamma, ha nummer till kvinnojouren i mobilen osv.

Investera i riktigt bra teatersmink som ger bra täckning över blåmärken i ansiktet. Börja även redan nu gå över till att bära heltäckande och löst sittande kläder så du kan dölja blåmärken och bandage, och undvika att göra kräket hemma arg.

Han projicerar och håller dig till sin egen standard och utgår från att "som man känner sig själv känner man andra", mao: allt han anklagar dig för, ägnar han sig själv åt. GARANTERAT.

Det finns tyvärr inget annat råd att ge. Stick medan du kan.

Du frågar vad du gjort för att förtjäna detta.

Svaret är att du inte gjort någonting. Det är inte du som är problemet här. Det är han.

Du måste förstå att den typ av svartsjuka och misstänksamhet han visar är sjuklig. Det spelar ingen roll hur mycket du anpassar dig. Hur mycket du kämpar. Även om du skulle sitta hemma, inlåst i lägenheten utan telefon i ett mörkt rum så skulle han fortfarande vara svartsjuk och misstänksam. Den ebdaxsom kan ändra på detta är han. Han som måste inse att hans beteende är sjuk och han som ska söka hjälp. Det här ärlighet problem för familjerådgivningen eftersom det enbart är han som har problem, det är inget parproblem där ni båda bidragit till situationen ni lever i. Han bör söka behandling själv istället.

Vet att du inte vill höra att du ska lämna men om du stannar kommer du om några år tänka tillbaka på den här tråden och önskat att du tagit råden du fått här.

Skulle råda dig att läsa om våld i nära relationer så att du for mer kunskap om hur det gestaltar sig. Kan vara svårt att se r man befinner sig mitt i situationen.

Du förtjänar bättre än såhär! I en sund relation behandlar man inte sin partner som din behandlar dig!

Ta hand om dig!

Det där är inte värt att rädda. Rädda dig själv och lämna honom.

Om du nu inte tänker lämna denna psykiskt störda man så är mitt enda tips att upprätta en bemötandeplan. Sen är det kontinuitet som gäller. 

Tex varje gång han kommer med sina rubbade idéer så svarar du alltid med samma mening och vägrar diskutera vidare. Säg att det där existerar bara i ditt sjuka huvud och jag tänker inte diskutera detta överhuvudtaget. Säg att om han inte kan behärska sig så får han lämna hemmet tills han kommit på bättre tankar och ber om förlåtelse alt ge honom silent treatment tills han ber om förlåtelse. Dalta inte med honom. Satsa på att knäcka honom istället. Säg till honom att han ska passa sig jävligt noga för om du dumpar honom så kommer det inte finnas någon som kommer att stå ut med att leva med honom. Säg att han ska vara jävligt tacksam att han inte redan är utbytt så som han håller på att psyka sig. Se till att han får tassa på tå. Ta av honom all makt.