Ett sjätte barn? Abort eller inte.
Jag är så kluven.
Vi har precis köpt hos och flyttar snart ihop efter 3 år tillsammans. Han har två barn på heltid och jag har tre barn varannan vecka. Alla under 11 år. Han vill inte ha fler barn och det har han varit tydlig med när vi träffades. Dock skulle han kunna tänka sig det om vi inte redan hade haft 5 stycken barn redan.
Nu är jag gravid. Oansvarligt gjort utav oss båda, jag vet. Till saken är den att jag redan gjort en abort tidigare under detta förhållande. Vilket var ett jätte jobbigt beslut för mig att ta. Men jag ville inte sätta ett oönskat barn till världen. Min pojkvän skulle vara olycklig och det skulle inte göra mig lycklig.
Denna gången är han fortf fast besluten i att han inte vill ha några fler barn. Men ändå så fullbordade han samlaget vilket han aldrig gjort tidigare. Jag skulle samma dag eller någon dag senare ha min mens så jag tänkte inte på riskerna där och då. Jag bara hoppades på att mensen inte skulle komma under aktens gång. Men efter ca 1,5 vecka så tog jag ett test som visade negativt. Och andades ut... Men ingen mens kom. Nu köpte jag yttligare ett test som visar att jag är gravid. Vilket betyder att min ägglossning var när jag skulle haft min mens. Min partners första reaktion var att jag självklart tar bort det. Vilket gjorde mig jätte ledsen, då vi redan varit här en gång innan och han vet hur dåligt jag mådde.
Detta är bådas "fel" att det hänt och jag känner att jag förra gången stod för konsekvensen och genomförde en abort. Denna gången känner jag mig besviken. Besviken på mig själv som orsakar oss detta dåliga mående över en jobbig situation men också för att han inte kan ta sitt egna ansvar över situationen. Jo hans ansvar/konsekvens enligt honom är att han tänker sterilisera sig. Men det hjälper ju inte Nu.
Vet inte hur tusan jag ska tänka.. Jo jag ska givetvis tänka på vad jag vill och vad jag är redo för, vilka konsekvenser det kan bli om jag väljer att behålla samt hur relationen kommer bli om jag ännu en gång känner mig "tvungen" att rädda relationen genom att genomgå en abort till. Om jag skulle orka 4 barn själv eller om vi skulle orka 6 barn, om det finns ekonomi, utrymme och engagemang. Allt som är jag medveten om att man får ta ställning till. Men känslorna är överallt och tankarna går inte att sortera.
Jag tror att jag tänker ta kontakt med en kurator denna gången också men jag var inte riktigt nöjd förra gången så hon stod helt på min parters sida men ändå var tydligen med att beslutet måste kännas rätt och inte att jag gör det mot min vilja. Vilket jag kom fram till att jag inte gjorde. Jag gjorde det för att jag inte ville utsätta den jag älskar och vill leva med - att få barn mot sin vilja.
Men vart kommer min kropp, mina känslor och jag in i bilden? Det är alltid vi tjejer som måste ta ett beslut för bådas handlingar, bådas känslor och bådas framtid.