Bryta ett medberoende
Är det vanligt att män stänger av känslorna och bryter helt med de missbrukande parterna?
Lång historia kort:
Uppvuxen med blandmissbrukande mor, i bakgrunden fanns en morbror med tungt missbruk och tung kriminalitet.
Mor umgicks med likasinnade.
Vid 12 års ålder blev jag sexuellt utnyttjad av 4 män som mor dragit hem. Hon sov.
16 år flyttade jag hemifrån. Hon är två personer, den elaka tyrannen och den omtänksamma/ångestfyllda modern.
Jag flyttar 70 mil från min hemstad och får barn vid 22 , lever ett Svenssonliv med pappan i 19 år.
När första barnet är 14 fattar jag misstankar om droginblandning och det visar sig att så är fallet. Kopplade in alla instanser och kämpade mig blå i 6 år. Nu orkar jag inte med mer och har brutit med både mor och barn.
Måste fokusera på de andra barnen och mitt liv.
Är det vanligt att man bryter . Gör det mig till en dålig människa?
Hur tänker ni?
