Elak dotter

Jag vet ju inte detaljerna, du skriver ju inte detaljerat vad det är hon anklagar dig för - men du låter som en gnällande person med offermentalitet.

Visst kanske jag har fel och du är guds bästa barn, och dottern någon form av psykopat, men jag tror ändå inte det.

Du verkar enbart oroa dig för dig själv och ställa dig helt oförstående till vad din dotters behov är och vad hennes anklagelser mot dig kan stå för. Ja, visst är det fint av dig att vilja flytta till din dotter och hjälpa henne med sitt nyfödda barn, men jag undrar om det är särskilt klokt av dig, med tanke på er dåliga relation och det förakt som ni har byggt upp hos varandra.

Du verkar tro att du förtjänar respekt och erkännande enbart för att du är din dotters förälder. Sanningen är att det gör du inte. Du behöver visa din kärlek till din dotter i ord och handling för att förtjäna en sådan respekt.

När du exempelvis beskriver att din dotter har en god relation med svärföräldrarna och att hon får mycket av dem, så borde du ju glädjas åt det. Istället ser du det som ett problem, och att hon blir bortskämd. 

Mitt råd är att du slutar kräva saker av din dotter. Hon är ju mycket riktigt vuxen och du behöver därför inse att om du ska kunna få ynnesten att bli en del av hennes liv, så behöver du släppa ner garden. Be om ursäkt för de delar där du gjort fel, inse att hennes kritik av dig antagligen ger dig en chans att hitta en mer konstruktiv väg tillbaka till att återupprätta en god relation. Berätta att du gärna vill hjälpa henne och att du älskar både henne och ditt barnbarn och vill dem allt väl. Kort sagt, uppträd vuxet utan att gå in i någon offerroll där du är den förfelade och dottern den kalla och hemska. 

Som någon nämnde i tråden. Hon är din dotter. Du har haft hela livet på dig att skapa en god och kärleksfull relation med henne, och det har du fatalt misslyckats med. Om hon ger dig en chans att försöka igen, ta den.