Har du fått tag på kliniken? Jag tror det är bäst att hålla igång medicineringen, så Olga gjorde med mig.
Har varit på kliniken. Fått missfall konstaterat. Ska prata mer med läkaren i morgon. Ev ta cytotek för att få ut det som var kvar.
Sofia, jag beklagar att du fick avbryta behandlingen! Hoppas verkligen att det går bättre nästa gång!
Håller tummarna Sofia för ett kort uppehåll och bättre lycka inom kort. Hoppas nästa gång går vägen för er.
Godmorgon alla!
Det var länge sedan jag skrev, här är en liten uppdatering från mig. För er som kommer ihåg, vi valde en klinik i Danmark och en massa DNA-tester gjordes på min man. Resultaten kom tillbaka ok. Vi blev erbjudna en äggdonator som kändes så enormt långt från mig så vi avbröt med dem och bytte klinik i Danmark. Jag tappade helt förtroende för deras matchning. De hade 1 (!) donator, det var allt just då. Så det var den donatorn de erbjöd oss trots varken längd, blodtyp, eller färgerna matchade mig. Jag bara grät!
Med klinik nr2 så gick allt så otroligt fort, de hittade vad de tyckte vara ?an almost perfect match? med längd, färger, ansiktsdrag och bildtyp, och de var väldigt exalterade över den, vi kände stort förtroende för dem. Närvarande, snabba svar, inkännande, professionella upplevde vi. Fantastisk koordinator. Vi bor även i Skåne och kan lätt ta oss över bron trots alla Covid-19 restriktioner. Så vi körde på med det, de frysta embryona kom till Danmark i mitten på Oktober, stimulering för mig (4 meds), FET och nu är jag 5dp5t så på femte ruvardagen med en 5 el 6 dagars blastocyst.
Försöker att inte googla, läsa osv men 2 week wait är fan jobbigt - som många av er har upplevt. Dessutom har jag molande mensvärk och kramper i livmodern vilket gör mig ganska säker på att det inte fungerat denna gången och embryot inte har implementerats.
Denna tiden med att hela tiden konstant känna in och tolka tecken och gissa vad som är symtom hit eller dit och vad är medicinernas påverkan osv osv är en total headfuck.
Hur gör ni andra? Hur orkar ni? Jag är så otroligt imponerad av alla modiga starka kvinnor här i denna tråden som orkar fortsätta och kämpar!
Är det någon som tänker att ?nej, fan nu räcker det?! Å bara vill sluta försöka och sätta punkt för denna delen i livet och gå vidare? Tror alla mina rädslor blommar ut. Jag kände mig så känslomässigt bortkopplad i hela ÄD-processen när vi väntade på donatorn. Det känns så overkligt alltihopa för mig och jag sörjde medan vi ändå fortsatte steg för steg.
Är det någon som har en lycklig historia med mycket kramper och molvärk och känningar i livmodern?
Lovar att återkomma och berätta hur det går. Testdag 24/11. Så ett bra tag till tills dess och misstänker att om min mens är på väg så har det hänt innan testdag trots medicineringen.
Vi har två försök kvar i frysen om detta inte går vägen. Vi får hålla tummarna tillsammans!
Sänder alla stora kramar var ni än är i processen, asså - sakerna man klarar av som man aldrig trodde man skulle behöva göra.
Önskar er en fin dag! Kramar
Hej allihop!
Hur blir det med tråden efter nyår? Flyttar vi till en 2021-tråd? :)
Vi planerar tyvärr inga fler försök i år. Jag har haft blödning enligt planering efter min misslyckade stimulering, men efter en koll av tsh (2,87) har jag nu fått börja med levaxin och avvaktar med allt tills mitt tsh sjunkit. Det är jättetråkigt, men okej. Eller.. Jag bröt ihop när jag tvingades släppa förväntningarna, men nu har jag deppat färdigt och tar nya tag. Det går trots allt inte fortare för att jag är otålig, bättre att optimera förutsättningarna, så att nästa försök har chans att gå hela vägen. Och under tiden följer jag er som är igång med hopp om framgång! <3
Om det är någon tröst så är låg ämnesomsättning ofta lättbehandlat. Du är snart på banan igen!
Hade de inte kollat sköldkörtelvärdena innan du började med allt?
När du skrev om håravfallet i duschen så tänkte jag skriva om det eller om du har vitamin-och/eller mineralbrist av något. Jag tappar alltid massvis med hår så fort mitt tsh höjs. Helt sjukt hur känsligt det är.
Sedan är det viktigt att du ständigt kollar tsh de första 12 veckorna under graviditet. Jag tycker att klinikerna testar alltför sällan, de låter det gå ca 4-6 veckor mellan och när man är gravid så vet man inte hur mycket Levaxin man behöver så jag har tagit privata tester. De kan beräkna ungefär men i mitt fall så var deras rekommendationer inte korrekta.
Det låter klokt också att få låta kroppen vila. Det är inte mycket av 2021 ändå så snart är du igång igen :)
Har du pratat med kliniken att fortsätta ta progynon under denna tid? Tror det är viktigt i ditt fall att bygga upp slemhinnan under en längre tid.
Styrkekramar <3
Inte bara för mig utan studier har visat att när man vill bli gravid och under graviditet bör tsh ligga runt 1. Jag har legat på allt möjligt men mår alltid som bäst när jag ligger runt 1. Med ditt tsh-värde får du ner det lätt och snabbt. De har nog satt dig på en lägre dos av Levaxin?
Jag har ingen sköldkörtel så det är extremt känsligt, kan "leka" med värdena lätt. Jag har blivit tvungen att kliva av min andra sköldkörtelmedicin innan och under graviditet men den tillsammans med Levaxin stabiliserade det hela mycket mer så ser framemot att kunna ta den igen i framtiden.
Det är olika hur/om progynon påverkar tsh:et. För mig verkade det inte göra någon skillnad. Fanns det någon anledning att kliniken inte ville att du skulle ta progynon under tiden?
Har du fått göra en allmän kontroll av vitaminer och mineraler? Viktigt att kolla järn, b12, zink och d-vitamin när man har sköldkörtelproblematik och det kan också påverka håret.
Jag vet man blir skrämd när man ser hur mycket hår man tappar även om det växer ut igen.
Jag misstänkte det, lägsta dos och det räcker just nu.
Konstigt med progynon.
För mig räcker det att jag passerar tsh 2 så mår jag dåligt. Men som sagt för patienter utan sköldkörtel kan kombinationsbehandling fungera bättre och det gäller i mitt fall.
Jag mår också bäst när tsh är runt 1 eller lägre. När jag tar östrogen behöver jag höja levaxindosen för det påverkar mitt tsh. Jag har fått tjockare hår sen jag började med levaxin.
Hej alla,
Vi hade testdag 24/11 och det visade sig vara negativt. Vi var lite förberedda på negativt test men som ni vet är hoppet det sista som lämnar en. Jag hade nämligen tyckt jag hade fått metallsmak i munnen, var enormt törstig, fick känslig näsa för dofter och var så törstig. Sen försvann det efter 3-4 dagar. Å det tolkade jag som ett dåligt tecken. Man önskar ändå att det ska fungera av hela ens hjärta, att man får bli gravid och mamma. De två veckornas väntetid är ju för mig en konstant symptom-safari där man tolkar varenda känsla varenda sekund.
Vi var så ledsna och bara grät tillsammans i sängen efter testet. Så nu har jag slutat med medicineringen och väntar på min mens ska komma. Vi börjar sen direkt igen med meds på dag 2-3.
Vi har sagt att vi testar de två embryon vi har kvar sedan är det över för vår del. Vi vill / orkar inte mer och vill inte börja om med ny donator.
Jag vill på något vis gå vidare med mitt liv och läka efter detta traumat som pågått så länge nu.
Detta låter kanske knäppt men en liten tröst är att jag ska prata med ett jätteduktigt medium. Jag vill vad hon ser i min framtid och få lite hjälp med hitta mitt fokus igen. På annat.
Som ni förstår så är det ju så rått fortfarande och är fortfarande ledsen. Så såhär känner och resonerar vi här och nu.
Sänder alla stora kramar
Hei! Jeg hadde mitt andre innsett i Århus 21. november, og jeg har testet positivt!!! Er så utrolig glad???? er selvsagt en veldig lang vei frem, men føles så bra å få en positiv test endelig. Det var 12 søskeninnsett og 2. eggdonasjonsforsøk. Har endel symptomer med ømme bryst og mensverking i magen, og det er bra!
Tack Limarie och vilken fantastisk historia ni har bakom er! Tänk att få berätta den för er son när han blivit stor nog, hur många öden som förde er till att i slutändan få just jonom <3 kram och tack! Och styrka till alla er andra som fortfarande är i processen! För mig blev det en paus med lite andhämtning i väntan på nya prover av tsh, jag håller tummarna för att få starta stimulering i januari och att jag svarar på medicinerna då, men hur det än gårså fyller såna berättelser alltid hoppet om att det så småningom kommer att gå vägen, även om det dröjer <3
Hej alla!
Så spännande att få följa allas era resor.
Jag är helt ny här så en presentation är väl på sin plats. Jag fyller 40 i januari och har genomgått totalt 5 IVF försök, varav två i en tidigare relation för 7 år sen, och de andra tre under 2020 på Sophiahemmet i Stockholm. Aldrig ens plussat...
Vi har bestämt oss för ÄD eftersom vår läkare menar att mina ägg är problemet. Och det känns både som en liten sorg (först iallafall), men nu är det mest en lättnad och hoppingivande. Vi har varit i kontakt med Ovumia i Finland och Aurakliniken, samt Livio på Kungsholmen. Men jag tycker det är svårt att välja.Vi har också funderat lite på Olgakliniken (som verkar vara väldigt poppis) samt Riga, men skulle hellre åka till Finland eller stanna i Sverige.Ovumia tar inte emot i Helsingfors pgs covidläget, med dock i Tammerfors.Aurakliniken verkar också ha paus med att ta emot från utlandet. Men sen såg jag att också Meihiläinen Felicitas verkar erbjuda ÄD. Undrar om jag borde kontakta dem med?Har ni några erfarenheter eller råd vad gäller dessa kliniker, eller andra?
Och varför gör så pass få ÄD i Sverige? Har svenska kliniker sämre resultat? Eller är det bara för att de än nya med ÄD?
Många frågor... Ursäkta för det, men det är mycket man funderar på nu och stora beslut.
Ska bli spännande resa och trevligt att denna gemenskap finns!
Sofia, hur går det med levaxinet? Mår du bättre nu? Bara en liten dos kan göra en sådan stor skillnad.
Vad skönt att höra
Tänk på att det ta kan ta ett tag innan värdet stabiliseras (därför de rekommenderar provtagning 4-6 veckor senare). Däremot när man är gravid tycker jag att det är viktigt att ta prover oftare de första 12 veckorna. Det kan också skilja sig mellan olika labb vid analys så du vet om du tar både på Werlabs och "vanliga" sjukvården.
Bra med ordentliga prover!