Forum Flerbarnsförälder - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Två barn under 2! Tips?

    Sön 22 dec 2019 07:00 Läst 0 gånger Totalt 12 svar
    Sön 22 dec 2019 07:00

    Jag och min man väntar vårt andra barn i januari och vi kommer då ha två barn under 2 år. Vi har bestämt att jag kommer att vara hemma med båda ett tag då storasyskonet fortfarande inte är så stor haha!

    Jag efterlyser därför tips från er alla som haft barn tätt inpå varandra (två eller flera) och vad ni har för erfarenheter/tips för att exempelvis handskas med vardagen! Hur var/är era äldre barn och hur reagerade dem på en till bebis? Vad underlättade er vardag eller vad önskade ni att ni hade gjort/använt er av för att underlätta den? Var ni hemma med båda två eller gick de äldre på förskolan?

    You name it!

  • Sön 22 dec 2019 07:12 #1

    Följer tråden! Precis fått nr 2 och har en 16-månaders sen tidigare. Lillen är bara fem dagar gammal så har inte några råd så här långt! Vi är dock privvade med att vi nu kommer vara hemma ett halvår tillsammans.

  • Sön 22 dec 2019 07:27 #2

    Vi fick dottern när sonen var 16 månader. Vi var hemma samtidigt. Det hade varit svårt att möta båda barnens behov om bara en varit hemma. Våra barn är varandras bästa vänner idag.

  • Sön 22 dec 2019 07:45 #3

    vi kommer snart ha 3 barn under 3 år. Vi var hemma båda två första 5 veckorna och kommer vara det igen när tredje kommer. Tyckte inte det var några problem att hitta rutiner snabbt, eller fylla bådas behov även om jag går ensam mesta av veckan med dom, fick ingen direkt tvåbarnschock så kanske därför. Kändes så självklart att båda alltid vart där på nåt sätt. Dock är ju inte allt rosenrött och blomsteräng. Dom är inte särskilt förtjust i varandra, de gånger de faktiskt bekräftar varandras existens öht så är de för att dom är osams om nåt. De är helt olika i personligheten och intressen så inget gemensamt heller som knappast underlättar. Får se hur de blir med tredje, kanske jämnar ut sig eller så blir det tredje världskriget, vilket som så löser det sig alltid, om inte förr så senare. Jag oroar mig inte :)

  • Sön 22 dec 2019 07:46 #4

    Vi har 14 månader mellan våra två första. Vår äldsta e rätt lugn av sig och har alltid varit. Han tog lillasyster under sina vingar ände har aldrig varit någon avundsjuka. När den tyngsta va jätte liten barn jag henne mycket i sjal. På så sätt kunde jag vara med båda barnen samtidigt. Jag ammade även i sjalen.

    Vi föräldrar va hemma 1 månad tillsammans första tiden sedan va jag hemma 4 månader med båda själv innan de större skolades in. (Vi ville förbi värsta smittoriskerna på hösten)

    De första två åren med dessa två va väldigt intensiva och nu i efterhand kan jag förstå att de va rätt jobbigt. Just då va jag inne i de och tyckte inte de va så jobbigt. Men jag hade inte mycket energi över för annat. (Jag va dock väldigt ensam i mitt föräldrarnas då min man jobbar otroligt mycket)

    Jag sova ALLTID när barnen sov. Även på dagen. Annars hade jag inte pallat. Städning och sådant fick bli som de blev. Vi tog de oftast på helgen då min man tog barnen så plöjde jag igenom huset å handlade.

  • Sön 22 dec 2019 08:02 #5
    HeidiHR skrev 2019-12-22 07:12:19 följande:

    Följer tråden! Precis fått nr 2 och har en 16-månaders sen tidigare. Lillen är bara fem dagar gammal så har inte några råd så här långt! Vi är dock privvade med att vi nu kommer vara hemma ett halvår tillsammans.


    Grattis!! Åh va skönt!
  • Sön 22 dec 2019 08:04 #6
    Jw83 skrev 2019-12-22 07:27:55 följande:

    Vi fick dottern när sonen var 16 månader. Vi var hemma samtidigt. Det hade varit svårt att möta båda barnens behov om bara en varit hemma. Våra barn är varandras bästa vänner idag.


    Den åldersskillnaden kommer vi också ha på våra! Hur är din äldsta - lugn eller en liten vilding?:D
  • Sön 22 dec 2019 08:12 #7
    Fladdriga svansen skrev 2019-12-22 07:45:30 följande:

    vi kommer snart ha 3 barn under 3 år. Vi var hemma båda två första 5 veckorna och kommer vara det igen när tredje kommer. Tyckte inte det var några problem att hitta rutiner snabbt, eller fylla bådas behov även om jag går ensam mesta av veckan med dom, fick ingen direkt tvåbarnschock så kanske därför. Kändes så självklart att båda alltid vart där på nåt sätt. Dock är ju inte allt rosenrött och blomsteräng. Dom är inte särskilt förtjust i varandra, de gånger de faktiskt bekräftar varandras existens öht så är de för att dom är osams om nåt. De är helt olika i personligheten och intressen så inget gemensamt heller som knappast underlättar. Får se hur de blir med tredje, kanske jämnar ut sig eller så blir det tredje världskriget, vilket som så löser det sig alltid, om inte förr så senare. Jag oroar mig inte :)


    Åh va härligt! Ja man läser i princip bara om "tvåbarnschocken" och hur hemskt och svårt allt blir, vilket i sig är skrämmande. Själv har jag en väldigt lugn och go 15 månaders (självklart kan jag inte förutspå hur h*n kommer att reagera på att dela vår uppmärksamhet) så hoppas det inte blir kaotiskt. Har ingen känsla av att det kommer blir överdrivet svårt som många beskriver det, har alltid multitaskat mig genom livet haha! Men får se såklart! Va skönt att det gått bra för dig fastän de är så olika som personer. Ammade du eller flaskmatade du? För mig fungerade det inte med amningen med första men vill ge det ett försök till, trots den nästintill traumatiska upplevelsen med första amningsförsöket.. har dock ii samråd med min man och BM kommit överens om att inte sätta för stor press kring amningen denna gång. Tänkte om det kan påverka hur jobbigt/lätt det är med barn nära i åldern
  • Sön 22 dec 2019 08:16 #8
    Johanna1986 skrev 2019-12-22 07:46:44 följande:

    Vi har 14 månader mellan våra två första. Vår äldsta e rätt lugn av sig och har alltid varit. Han tog lillasyster under sina vingar ände har aldrig varit någon avundsjuka. När den tyngsta va jätte liten barn jag henne mycket i sjal. På så sätt kunde jag vara med båda barnen samtidigt. Jag ammade även i sjalen.

    Vi föräldrar va hemma 1 månad tillsammans första tiden sedan va jag hemma 4 månader med båda själv innan de större skolades in. (Vi ville förbi värsta smittoriskerna på hösten)

    De första två åren med dessa två va väldigt intensiva och nu i efterhand kan jag förstå att de va rätt jobbigt. Just då va jag inne i de och tyckte inte de va så jobbigt. Men jag hade inte mycket energi över för annat. (Jag va dock väldigt ensam i mitt föräldrarnas då min man jobbar otroligt mycket)

    Jag sova ALLTID när barnen sov. Även på dagen. Annars hade jag inte pallat. Städning och sådant fick bli som de blev. Vi tog de oftast på helgen då min man tog barnen så plöjde jag igenom huset å handlade.


    Okey! Har personligen aldrig använt bärsjal utan använde bärsele, samt att amningen gick åt h*lvete tyvärr med första.. Hur lång tid tog det innan du kunde sova på dagen samtidigt som barnen? Tänkte på det där med att de har lite olika sovrutiner i början!
  • Sön 22 dec 2019 09:25 #9
    eeat skrev 2019-12-22 08:04:40 följande:

    Den åldersskillnaden kommer vi också ha på våra! Hur är din äldsta - lugn eller en liten vilding?:D


    Första var lugn, andra var lite gnälligare. Våra sov aldrig samtidigt på dagen. Sonen sov väldigt dåligt natttid mellan 18 månader och 3 år. Dottern hade kolik så vi sov med vars ett barn i vars en del av huset :)
  • Sön 22 dec 2019 10:15 #10
    Jw83 skrev 2019-12-22 09:25:24 följande:

    Första var lugn, andra var lite gnälligare. Våra sov aldrig samtidigt på dagen. Sonen sov väldigt dåligt natttid mellan 18 månader och 3 år. Dottern hade kolik så vi sov med vars ett barn i vars en del av huset :)


    Åh! Blev det någon större stress eller chock för er som föräldrar? Eller gick det bra för ni samarbetade som ni gjorde?
  • Sön 22 dec 2019 11:40 #11

    Den största utmaningen för min del blev det totalt olika sömnbehoven och därmed upplevde att de hela tiden väckte varandra . Jag var helt slutkörd milt uttryckt. Det fanns aldrig möjlighet att "sova ikapp" då de alltid var vaken/sov på olika tider och krävde olika sätt att somna på.

    Jag grät många gånger av trötthet och frustration.

  • Sön 22 dec 2019 15:24 #12
    Fjäril kär skrev 2019-12-22 11:40:00 följande:

    Den största utmaningen för min del blev det totalt olika sömnbehoven och därmed upplevde att de hela tiden väckte varandra . Jag var helt slutkörd milt uttryckt. Det fanns aldrig möjlighet att "sova ikapp" då de alltid var vaken/sov på olika tider och krävde olika sätt att somna på.

    Jag grät många gånger av trötthet och frustration.


    Åh :(.. men när upplevde du att det jämnade ut sig med sömnen? Många säger att de lyckats matcha in en av den yngstas vilostund med storasyskonets dagsvila efter ett par månader. Gick det för er till slut?
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll