Hur tackar man en fantastisk vän?

Min mamma dog i förrgår, efter lång tids sjukdom. Det kom inte som en chock för mig, vi visste ju att hon blev allt sämre, men ändå blev det stort och ganska tungt när det väl hände.

Jag var väldigt ledsen när vi blev kallade till sjukhuset. Sedan följde en lång tid av vakande, i över en vecka...tills hon slutligen gick bort.

Jag har sedan ca 8 år en vän. Ifrån början en arbetskamrat, men den relationen utvecklades snabbt till en nära vänskap - den närmaste jag haft i hela mitt liv. Vi pratar hela tiden, varje dag, redan som det är...djupa samtal om allt, även om vi har en hel del kul också. Hon uttrycker ofta att hon är tacksam för vänskapen.

Men från den dagen mamma nu blev dålig var det som om min vän växlade upp en nivå i vår vänskap. Hon har varit helt fantastisk. Det började med att hon erbjöd sig att köra mig till sjukhuset, sedan att fixa mat, även att köra min mammas åldrade vänner för att de skulle få ta farväl. Hon har hört av sig varje dag per telefon eller sms, lyssnat på mina tankar och min sorg, samtidigt som hon givit mig plats till egentid. Hon har varje dag sagt att hon finns för mig, att hon inte kan lyfta av min sorg, men gå på vägen bredvid mig. Att jag får höra av mig när som helst dygnet runt.

Idag kom hon förbi mig, kramade om mig och gav mig en julklapp. Det var en fin liten bok, som hon hade hittat på antikvariat, min mammas favoritbok.

Ja vad säger man? Hur tackar man för en sådan insats...för som jag ser det är det är det hon gjort rätt stort.

Förstår inte hur jag skall kunna tacka henne nog. Hur ska jag någonsin kunna återgälda det här?