Det är inte alls sorgligt utan jag är stolt över hur vi tagit oss igenom det och är starkare på andra sidan och hållit ihop en familj med två små barn. Jag älskar honom och har accepterat det han gjort och förlåtit honom.
Jag tror läget förändrats och jag har en ny verklighet att förhålla sig till men som du ser i stinson här över går det ju att förlåta och faktiskt må bra och jag googlade mig till att 25% förlåter otrohet och går vidare. Det är ändå 1/4. Jag är ju inte heller ett vrak utan umgås med vänner, leker med min dotter, skrattar, jobbar, är social osv.
Ja han har förnedrat mig precis som alla otrogna gör. När jag tänker på det, vilket är varje dag, blir jag så klart ledsen. Men sätt inga diagnoser på min man, han är inte unik utan otrohet är relativt vanligt..
Fan vad trött man blir på att läsa dina svar ts. Du skriver att du nu vet att du måste lämna. Sen skriver du att du kommer komma över det här. Du beskriver hur groteskt han behandlat dig. Sen hur synd det är om honom och alla förmildrande omständigheter. Håller du på så för att håll igång dramat? För att alla ska fortsätta övertyga dig och du ska kunna säga emot, bedyra hur underbar han är. Du lever typ alla människors värsta mardröm. Tips: ta dig ur den! Jag checkar nu ut från den här tråden. Du har fått så mycket stöd och hjälp och erfarenheter av andra. Inget biter. (Sen lyssnar du på den där Stinsson som uppenbart är ett troll/alt. ännu värre med huvudet i sanden än vad du själv är) Lycka till med att hålla huvudet i sanden resten av livet!
Det är lätt att döma om en inte varit i situationen själv. Hade jag inte varit gravid hade jag kanske lämnat min man då och just därför är jag glad att jag var gravid och vågade satsa. Vi köpte vårt drömhus 6 månader efter hans otrohet där vi bor än idag. Jag födde hans barn 8 månader efter hans otrohet. Det var ett steg i att gå vidare, lämna det förgångna. Att jag fortsatte men min man är det bästa beslutet jag tagit. Ingen kan göra mig så lycklig som han och jag tror att man ibland går på gropar som testar en. Hans otrohet vittnade om hans svaga sidor men också hans känsliga sidor, vi började prata mer, kom varandra närmre. Vårt förhållande blev finare av hans otrohet på något sätt.
Och nej, jag är inte ett troll. Jag bor i en förort till Göteborg med volvo, villa och två små barn. Väldigt lycklig.
Allt är ju relativt, han äger ju så klart den största skulden men douche är nog att ta i.
Ja det är värre att han faktiskt fick så starka känslor för henne, helt klart. Men han ville ju vara med henne då, inte hela tiden. Det var ett för stort steg att bryta upp enligt honom själv just för att han var kär i mig. Det var ju hon som berättade att han sagt att han kanske skulle lämna mig, han hade glömt bort det. Han valde bort henne när dom fortfarande hade en god relation. Sen får man ju inte glömma att han och jag hade en lång relation, hon en fling med honom. Så klart var hans känslor starkare för mig, vi har barn ihop. Han hade aldrig krävt att jag skulle göra abort, jag är mamman till hans barn.
Jag tycker inte det är normalt agerat, jag tycker det är fullständigt vidrigt. Jag vill bara försöka förstå honom för att själv ge mig någon form av förståelse. Tycker också äcklad är ett rätt starkt ord.
Nej. Jag tror han bränt sina broar på båda hållen. Egentligen är han ett svin som ingen kvinna borde lita på. Men det faktum att han kunde känna så starkt för en annan kvinna och så lätt kunde bete sig fruktansvärt illa mot ts visar ju på att vissa känslor saknas. Han älskar säker ts på sitt vis. Men inte som en partner bör. Genom att hänga fast i varandra så missar båda chansen att möta det där rätta kärleken. Den som får otrohet och svek att inte ens existerar på kartan. Nu har ts man upplevt så starka känslor. Det gör det nog svårt för honom att nöja sig med något annat i längden.
Ts relation är nog fel för dom båda. Varför kämpa för något som inte är värt det?
Du vet jag resonerade som dig. Trodde aldrig min man skulle göra något sådant. Sov gott om natten säker på att jag var hans allt.
Min man älskar mig. Punkt.
Så klart han visste, men som många förklarat som varit otrogna så tappas konsekvenstänket till förmån för frestelsen. Tidigare kunde han bara ana hur ont allt skulle göra, idag vet han och det gör att han så klart inte gör det igen.
Min man hade heller aldrig någonsin sårat mig innan och jag skulle aldrig tidigare sagt att han var opålitlig. Förstår du inte att jag såg på min man som du ser på din? Att hans otrohet var lika otänkbar för mig som om din vore det mot fig?
Så klart allt handlar om ett sammanhang. Hade jag bara sett ett sms hade jag blivit arg men allt tillsammans har ju blivit ett enormt svek. Men återigen - en månad kontra 10 år. I 10 år car han ?perfekt? och aldrig tidigare sårat mig och jag vet att han inte gör det ingen. Jag pratade med min mans bästa vän dom är den enda min man berättat för och han kunde heller inte förstå - han vet hur mycket min man älskar mig och håller med om att han måste hamnat i nån form av kris.
Nej det har inte hänt förr. Aldrig. Och kommer inte hända igen. Och rent krasst är ju Mollys berättelse här över råare. Han hade ett förhållande ett halvår medan min man hade sex vid två olika tillfällen. Att bli ?besatt? av den andra kvinnan är väl dock inte så konstigt?
En fråga bara, vad tycker du att jag ska göra? Vad är ?rätt? enligt dig?
Mitt ex blev också kär i min väninna.
Och de är ett par än idag.så vitt jag vet. Så nog fanns det känslor inblandade även där.
Och han gjorde även henne med barn även om de inte heller behöll det.
Okej, perfekt kanske är fel ord att använda, men han har aldrig någonsin skadat mig eller behandlat mig dåligt innan. Snarare tvärtom. Bortsett från hans otrohet har han varit den viktigaste personen, den mest omtänksamma och kärleksfulla person jag träffat. Jag har väldigt svårt att ta in att han - den genomsnälla, starka, smarta personen - har gjort som han gjort. Det går tvärtemot hur han varit all annan tid vi haft tillsammans.
Ja så klart barnen spelar in, men det gör ju också situationen än mer komplex.. Återigen, det var känslor som växte fram, dom började som vänner. Jag visste ju att dom hade kontakt, han pratade om henne här hemma som en vän. Jag reflekterade aldrig det minsta över deras relation då jag var så säker på honom.
Jag är medveten om vilket enormt svek han utsatt mig för. Jag förminskar inte det han gjort men för mig är det inte svart eller vitt. För mig är han inte bara ett otroget svin som han per automatik blir för er. Jag vet att han bär ansvaret för vad han gjort, jag vet att han är skyldig till ett enormt svek och jag vet att han förälskade sig i henne. Det äcklar mig varje dag. Men det är en del av vårt förhållande inte hela vårt förhållande och då står jag inför vad som väger tyngst - hans otrohet eller resten av allt vi delat?
Ibland pga en otrognes dåliga samvete? Jag förstår inte vad du menar - vill du utveckla? Jag vet att det låter naivt att tro att han inte kommer att göra det igen men jag ser ju hans brutala ånger, hans smärta för vad han utsatt mig och min dotter för går nästan att ta på.
Tack för tips på bok, ska kolla direkt!
Ja du har rätt, vi har en ny verklighet att förhålla oss till. Vi går som sagt vad i parterapi och terapi var för sig. Han går och får hjälp för hur han agerat och för att inte göra så igen, dvs få hjälp med de spärrar du nämner.
Jo han hävdar fortfarande att han var lycklig med mig och hade känslor för oss båda. Jag antar att det var nyfikenheten som fick honom att tippa över. Det hade nästan varit lättare om han inte vore lycklig men så var inte fallet. Möjligen hade vårt förhållande fallit in i slentrian men det var ju inte så att det inte hände saker - vi var som bekant nygifta och försökte få barn. Så jo - i en lycklig relation kan man bli kär i andra.
Det har du rätt i, han har skadat mig mer än någon annan. Det är svårt för mig att förlika mig med och accepterar men jag jobbar med det. Och trots hans agerande har jag fått hjälp och därmed också överväger att förlåta honom då jag tycker han är värd en andra chans. Vissa här verkar anse att hans agerande går att jämföra med misshandel eller ännu värre saker, det tycker jag är elakt och absurt.
Jag vet inte om jag kommer bli lycklig, men jag kommer antagligen inte bli olyckligare än vad jag är nu? Som du skriver vet jag att han agerat oärligt och äckligt, men det betyder återigen inte att det kommer upprepas. JAg vet att han kunde göra så, men jag tror inte det kommer ske igen. Trodde jag att det fanns minsta lilla chans till upprepning med henne eller någon annan hade jag aldrig förlåtit honom.
Du läser ju inte vad jag skriver... jag vet vad han gjort! Jag avskyr det han gjort! Jag lämnade honom för att han sårade mig så mycket! Det är ett helt ofattbart svek och otrohet är vidrigt, ännu mer vidrigt än jag trodde innan.
MEN det är mer komplext än många här gör det. Alla ser honom som enbart min otrogna man men för mig är han ju mer. Han är framförallt pappan till mitt barn och jag vill tänka på mitt barns bästa. Att separera är ett enormt stort steg att ta och många här menar att jag ska ta det enbart pga min heder Det är som om att det enda steget att gå vidare är att lämna honom, att det inte finns några andra alternativ. Jag tycker det är att förenkla situationen.
Ja han hade en romans den jävla idioten. Men den var kortvarig - därmed tycker jag inte den är så brutal som många vill framställa den som. ?Den värsta otrohet jag hört om? - jag tycker det är en basic otrohet och det är lika jävla förjävligt det men det finns ju olika grader i helvetet. Hade det pågått längre hade jag inte ens övervägt att förlåta honom men nu var det relativt komprimerat.
Du som tipsade om Laila Dahl TACK! Jag har sträckläst boken och ser hur mycket fel jag gjort under det här året men också att det finns en väg framåt och att förlåtelse är möjligt. Tack!
Nej det tror jag inte, sen tror jag inte han och hon delar samma sanning. De minns allt olika. Allt blandat tillsammans gör det så klart så obeskrivligt hävla ont. Att han kunde anförtro sig till henne, skratta med henne, att han kollat nyfiket på henne, rört henne - både vänskapligt och kärleksfullt, att han blivit kåt på henne, varit i henne, kysst henne, lyssnat på henne, berömt henne. Allt det kommer alltid göra ont! Men i vårt förhållande är han så mycket mer än så... han är mer än hans svek.