När ska vi "sätta igång"?

Det viktigaste för mig var att jag (och min sambo) hade anställningar som var tillsvidare och där specifikt jag kände att jag kunde tänka mig att komma tillbaka efter ledigheten, jag ville trivas.
Sen att vi hade en lägenhet som var vår (förstahandskontrakt eller bostadsrätt).
Att det som var mest basic var fixat, så att vi inte skulle behöva strula med att hitta någonstans att bo eller börja söka nytt jobb samtidigt som inskolning på förskolan. Minska ner på sånt.

Men vi började försöka när vi var 25 så där hade vi åldern med oss på ett annat sätt. Jag blev gravid på våren, beräknad förlossning efter årsskiftet därpå. Sen blev det av olika anledningar så att jag valde att börja jobba igen väldigt tidigt och då var det GULD att ha en trygg anställning och en bra relation till min chef som ordnade så att jag kunde komma in 40% = två dagar per vecka. Det funkar inte överallt men det är jag väldigt glad för, det räddade mig. Pappan var givetvis hemma med barnet då.

Sen var det också en slump att jag kände att jag ville utvecklas vidare så jag sökte tjänstledigt för studier i samband med att jag skolade in barnet på förskola. Det visste jag inte heller på förhand men det flöt på bra. 

Så det är ju många om och men i den här frågan. Man vet inte när man blir gravid, hur det kommer kännas, hur man kommer må (kan man jobba hela graviditeten), hur den första tiden blir, hur man trivs med att vara hemma, hur föräldraskapet formar om ens relation och såna saker.

Mitt generella tips till alla vänner och bekanta är dock att inte vänta bara för sakens skull. För det kommer alltid nya saker som man vill göra. 
 

Det första du ska göra är att börja äta vitamintabletter för gravida, det bör man ha ätit minst 3 månader före man försöker.
Sen vore det bra att få upp din SGI dvs arbeta 8 månader innan du får barn, det låter enkelt men många mår sjukt dåligt när de blir gravida och tex går ner i tjänst och annat, så låt det gärna gå ett litet tag först.

Din partners SGI bör ni också vara rädda om, eller har en plan för hur ni ska få ut föräldraledigheten på ett bra sätt ändå.

Man kan aldrig vänta in barn dvs vänta på bästa tiden i livet, för livet bara är ...

Kanske tar det 4 år att bli gravid? Eller 1 månad?
Det enda man måste bestämma sig för att är att man inte ångrar sig!
Om det tar 1 månad - ångrar du dej då? Är svaret Ja, så vänta. Eller fundera på om du ångrar dej mer ifall det tar lång tid, då kanske du ångrar att ni väntade? Så vilket är "värst"?

Lycka till!

Om ditt nya jobb innebär provanställning hade jag nog väntat till dess provanställningen är slut (eller nästan slut) innan jag började försöka för att inte riskera att stå utan jobb om arbetsgivaren inte uppskattar graviditeten.

Är i samma ålder som dig och planerar också för barn. Kan av andra anledningar inte börja försöka förrän i december i år. Känner igen mig i känslan tänk om jag inte kan bli gravid? Tänk om han inte är fertil? Men det är bara hoppas på det bästa!

Tusen tack för era svar!
Så man måste ha jobbat 8 månader för en högre SGI? Det visste jag inte =)

Kommer ha provanställning men skulle jag bli gravid till sommaren t.ex. kan jag dölja graviditeten tills provanställningen är över =)

Men där är ju andra saker absolut, ex. då min sambos företag, vi vet ju inte hur det kommer gå. Samt att vi behöver en större lägenhet om vi ska ha barn, har just nu en 1,5 rums 7 trappor upp utan hiss.....

Sen ska tilläggas att jag har en dröm om att föda på våren, då jag har 2 hästar.. !
De sköter sig själv under sommaren haha

Det är snårigt det där med Försäkringskassan och SGI. Å ena sidan om man är tillsvidare anställd så har man en fastställd SGI eftersom det finns svart på vitt vilken förmån, dvs vilken inkomst, man går miste om när man blir f.ledig. Å andra sidan så ska man ha haft inkomst 240 dagar bakåt. 
Det ställer väl till det främst om man behöver bli sjukskriven tidigt i graviditeten och inte jobbat in den högre SGI'n. Men just det är inte min expertis känner jag, sånt strul har jag sluppit.
Men jag förstår ditt resonemang om häst, jag hade (av andra skäl) en önskan om ett vinterbarn. Planerade skitbra med bf i slutet på januari vilket skulle garantera att hen inte föddes i december tänkte vi. Och det höll, han kom lite sent i februari istället. Men det var verkligen tur, sånt har man ingen aning om.

Åh ja tänk så hade man kunnat bestämma bf =D 
Guld haha. Men! Det innebär liksom att om jag vill ha ett vårbarn eller sikta på det i alla fall, då innebär det att om vi inte börjar nu till sommaren så blir det liksom ett helt år senare, och det innebär 1,5 från nu tills vi en börjar.. det känns sjukt länge!! 

Jag kanske får släppa det där med vårbarn... haha

Jag har i och för sig ett vårbarn också. Men det var helt oplanerat. Eller inte barnet men när det skulle födas. När vi väl var överens om att vi ville ha ett till barn så körde vi bara på och fick plus på stickan bara några veckor senare. Han föddes i maj! Struligare med förskoleplats dock, i alla fall där vi bor.
Flest platser finns av naturliga skäl alltid i augusti då sexåringarna flyttar från förskola till skola > plats för nya små.
Skulle vi ha velat skola in honom vid omkring 18 mån, vilket verkligen var optimalt med vinterbarnet (= 18 mån lagom till augusti), så hamnade vi mitt i vintern och då fanns inga platser där vi önskade.
Nu ville jag gärna vara hemma längre och vi planerade från början så att han fick börja i augusti året därpå istället, så han var 2 år 3 mån vid starten. Men sånt kan man ju behöva vara beredd på, att trixa lite med ledigheter etc vid förskolestart.

Det finns kanske aldrig någon tid i livet som passar perfekt, och det går inte heller att planera allt. Men hade jag varit du hade jag precis som flera skrivit jobbat upp SGI:n och väntat in fast anställning för att slippa lite oro.

Var själv 31 när jag nådde känslan av att inte våga vänta längre. Så vi tänkte att det händer när det händer, men det får gärna ta ett tag och jag var beredd på att det kanske inte skulle gå alls... Visade sig att min man bara behövde peta på mig för att det skulle resultera i en liten knodd.

Så var beredd på både det ena och det andra! Se till att ha det tryggt och stabilt oavsett och lycka till :)

Känns så tryggt att ha massa erfarna kvinnor att fråga =D

Jag tror som ni säger att det lugnaste för är att låta allting falla på plats lite, med anställning osv. Jag oroar mig för typ allt så är nog smart att plocka bort de moment man kan! =)

Så spontant nu känna jag att om ett knappt år, då är det nog bra att börja =D 

Då önskar jag er lycka till, det kommer gå bra!!

Jag och min sambo beslutades för att börja försöka i somras, vi har varit tillsammans i drygt 10 år och har båda fast och välbetalda jobb och stabil ekonomi. jag är 34 år och med ett bmi på 35 + så antog att det skulle ta ett tag om det ens skulle gå.... Så vi tänkte också att vi skulle hinna spara och eventuellt flytta osv. Men jag blev gravid på första försöket, med tvillingar!! Sannolikhet för tvillingar ökar tydligen drastiskt efter 30, det hade vi ingen aning om! :D Så det kan ju gå ruskigt fort också! Klart att det vore mer praktiskt om det hade tagit lite längre tid, så vi hade kunnat förbereda oss. Men det blir inte alltid som man tänkt sig! Med det vill jag bara skicka med att det inte nödvändigtvis behöver ta lång tid, och om du liksom jag blir gravid med en gång, så är det bra om era förutsättningar ser ut som ni önskar även om det sker snabbt!

Åh det visste inte jag heller!! Spännande med tvillingar! =D När har ni BF?

Tack för ditt inlägg =) =)

Ja verkligen, en stor omställning och helt ärligt har det tagit ett tag att smälta. Men vi är glada, förväntansfulla och lite livrädda :D Har bf 14 april men med tvillingar så sätter man igång dem v 38 (i Stockholm) om de inte kommit tidigare.

Så spännande =D

Det var jag livrädd för när vi skulle försöka få syskon. Då var jag 36 år gammal och visste mycket väl att risken att en kvinna släpper fler än ett ägg ökar med åldern. Min man hade precis gått med på att överhuvudtaget ha ett syskon, han hade fått panik om det blivit två 
Men stort grattis till dig, tvillingar ska ju vara magiskt säger de som vet!

Haha då hade du ju ändå koll! Sen är det ju fortfarande ovanligt såklart men risken/chansen ökar iaf! Ja de säger det, men också att det är sjukt mkt jobb. Vi har ju inget att jämföra med så jag försöker tänka att vi får jobba utefter de förutsättningar som blir! Det är iaf sjukt häftigt (och läskigt) när båda rullar runt därinne :D