Få liv i en död relation? Lämna?

Jag känner så igen mig. Är dock i 30-35 års åldern men har varit med min sambo i 10 år och har två barn i förskole och lågstadieålder. Har gått i exakt samma tankar.

För oss fick det hela en vändning genom ett plötsligt stort gräl som blossade upp och eskalerade. Under den tiden började vi prata om separation och när de tankarna blev verkliga föll marken plötsligt under mina fötter. Kan inte tänka mig livet utan honom, och faktiskt så hjälpte den krisen vårt förhållande och mina sovande känslor att vakna till liv. Förstår givetvis att man inte ska sträva efter ett gräl som går så långt. Vi har det fantastiskt annars. Ett lugnt och behagligt liv där tilliten till varandra är vår stora styrka och alltid har varit. Vet inte heller vad jag vill säga med det här.

Men ibland inbillar jag mig att man likt Veronica Maggio att "vi brände oss bara för att veta om vi kände nåt".