Anonym (S) skrev 2020-01-15 07:18:49 följande:
Det är verkligen det jag har gjort själv. Försökt hantera alla negativa känslor själv istället för att lägga upp dem på bordet. Sakta har det nött ner alla känslor tills jag en dag plötsligt insåg att det inte fanns någonting kvar..
Ångrar du någonsin beslutet om separation? Eller var det oundvikligt när det hade gått så långt som det hade för dig?
Jag är så rädd för att ta steget och skiljas och sen inse där på andra sidan att jag inte är lyckligare än innan. Jag kan ju inte räkna med att hitta en ny kärlek, vet inte ens om jag vill det, utan måste vara säker på att jag kan vara nöjd med att vara själv varannan vecka. För att sedan vara själv med ansvar för barnen övriga veckor. Det skulle ju dessutom skapa olycka hos andra, det är inte ju bara jag som påverkas såklart.
Separationen blev inte bra för mitt ex, som mår jättedåligt. Jag tror inte att jag kommer att fungera normalt förrän han gör det. Jag har krossat en annan människa och det måste jag lära mig leva med.
Med kunskapen jag har NU skulle jag agerat annorlunda. Kanske hade det blivit separation i alla fall - men jag skulle ha gett relationen en mer ärlig chans. Min mans bild av det hela är att jag helt utan förvarning hade gett upp, och sedan inte ens ville försöka.
Men vi löser inte alltid problem med logik. Jag låg ibland raklång nere i tvättstugan och skrek in i en handduk av ångest för att jag inte stod ut. Så då var det svårare att se långsiktigt kring att jobba på relationen. Man gör väl så gott som man kan i varje givet ögonblick.....
Men det är nog bra att ha med sig att livet inte är bara svart eller vitt. Jag kanske kan bli lycklig igen (???), men jag har för alltid tappat vissa värden i livet som var viktiga för mig (att inte ge upp, att hålla ihop kärnfamiljen, att bli gamla ihop, nöd och lust). För mig är detta ett misslyckande - men det vore ett ännu större misslyckande att leva i en dålig relation. Så alternativen i min värld är att förbättra relationen eller lämna. Par som går och gnäller och skäller på varandra dagarna i ända ger mig kalla kårar på ryggen....
Men det korta svaret på din fråga är: jag ångrar ibland och jag vet verkligen inte om det var oundvikligt.
