Otrohet och insikt

Jag var under en tid i mitt nuvarande äktenskap otrogen med flera olika kvinnor. Då kunde jag rättfärdiga det med att min fru mådde dåligt (depression) under flera år inte var som en partner till mig. Men jag ville inte skilja mig utan försökte stå ut medan hon fick behandling och läkte. Jag tyckte att jag var snäll som inte lämnade henne. Men hon kom på det hela, och kanske blev det som en chockterapi, för hon blev förändrad och vårt sexliv blev livaktigt och spirituellt igen.

Men sen blev det åter sämre och nu är det på en frysboxs nivå. Tanken på att åter söka mig älskarinnor har dykt upp men då tar en annan känsla över, den att jag är fruktansvärt patetisk om jag gör om det. Så antingen får jag stanna och finna mig i att sexlivet inte är bra eller så får jag trots allt lämna henne. Men att jag skulle vara otrogen är inte längre ett alternativ.