Barnuppfostran för slapp

Så här är det, att jag skiter fullständigt i vad andra personer/föräldrar tycker om hur jag väljer att uppfostra mitt barn. Jag bestämmer punkt och slut. Beter mitt barn sig dåligt så kommer hen att få veta det, direkt! Kastar mitt barn saker och skriker som en galning så kommer jag säga ifrån och ibland (beror på vad det hela handlar om) på skarpen! Jag tolererar inte något vildning beteende!

Om vi har kommit överens att läggdags är kl 20.00 då ska hen ligga i sängen 20.00. Jag kommer då till hen och vi har en mysstund i hens rum. Men springer hen runt och fjantar omkring för länge och jag sagt till på ett lugnt sätt 1-2 ggr och hen ändå inte lyssnar då får hen en utskällning!

Har hen skitit i läxor och slarvar med andra saker då blir det ingen månadspeng!

Säger jag stäng av mobilen då ska mobilen stängas av! På en gång!

Etc etc etc. Så funkar min uppfostran! Jag älskar mitt barn och mitt barn mig. Oftast behöver jag inte skälla eller säga till på skarpen! Men om det behövs så gör jag det! Här är mitt sätt och mitt barn! Jag blev formad och uppfostrad på liknande vis och det gick hur bra som helst för mig. Min mamma älskar mig och jag henne, vi är tajta likt jag och mitt barn.

Tycker inte jag är föraktfull alls. Det här min erfarenhet Och vad jag har sett. Och jag är uppvuxen med en lillebror som har både ADHD Och alla möjliga ticks! Har även jobbat och jobbar med barn som har diagnoser. Men det är inte främst dessa som jag jobbat med som jag syftar på utan flräldrar som är bekanta eller slm man stött på då barnen har samma fritidsaktiviteter. Ett barn som slog syster i ansiktet och mamma gjorde inte mkt åt det, samma barn vägrar städa efter sig (fullt kapabelt barn Snart ungdom) och säger bara "du kan göra det jävla tantjävel" t.ex . Och nej detta barns diagnos kan inte ursäkta beteendet men både mamman och ibland pappan ursäktar detta barns beteende OFTA med "ja hen har ju ADHD" ok.. det har min väninnas dotter också och är yngre än erat barn, och kan städa efter sig och säger förlåt och skärper till sig på föräldrarnas begäran". Min bror kunde svära ibland och mina föräldrar sa till honom. Han hade till och med ticks men fick lära sig att skilja mellan rätt och fel. Säger inte att ALLA föräldrar som har barn med diagnos beter sig illa, men det finns en del som gör det!