Inlägg från: Anonym (man) |Visa alla inlägg
  • Anonym (man)

    Kan inte glömma min otrohet

    Anonym (Eska) skrev 2020-01-05 16:26:04 följande:

    Det har gått nästan ett år sedan jag var otrogen men en kollega. Vi hade båda familj och barn men något västra fram mellan oss under några månader och tillsist gick det inte att hålla tillbaks. Vi hade sex några gånger sen bytte han jobb och vi har inte setts. Nu vet jag att hans fru är gravid och jag känner avundsjuka?? Kan inte sluta tänka på honom men jag vet att han vill förtränga mig. Jag älskar ju min man, mitt liv, min familj. Hur fan ska jag sluta och tänka på honom och vårt sex?


    Ja det är väl klart att du inte lyckas glömma det för att du kom ju undan med det och du fick bara se de ljusa sidorna av din otrohet och slapp de negativa sidorna. Hade din man dumpat dig och du hade mist haöva tiden med era barn, med egna ögon fått se skadorna din otroihet medfört för din man och era barn så hade du förmodligen inte längre fantiserat om kollegan längre.

    Hur du ska se till att sluta sukta efter kollegan ? Berätta för din man om din otrohet så ska du se att kollegan är bortglömd inom kort.
  • Anonym (man)
    Anonym (FruL) skrev 2020-01-07 22:47:55 följande:
    Jag har inte varit otrogen. Så det finns inget att berätta och således att förlåta. I mitt fall handlade det bara om långa blickar. Samt orena tankar i mitt huvud. Inga onödiga samtal, inga sms, ingen beröring (ens av misstag). Skulle aldrig tillåta det ske. Bara rent arbete när vi väl ses - arbetssituationen är dessutom sådan att man knappt hinner göra något annat än arbeta. Vad han tycker om mig vet jag inte och kommer aldrig att få reda på. Vill inte veta heller och tror faktiskt han är helt ointresserad. Jag har skärpt till mig och släppt det. Låtit elden dö. Vill absolut inte ha honom. Min egna man är den bäste för mig. Det som triggade igång detta var en verklighetsflykt under en extremt arbetsam period på jobbet - tror jag.

    Men jag har sagt till min man, alldeles från början, att skulle han vara otrogen vill jag inte veta. Jag pratar här om otrohet av typen engångsföreteelse. Jag vill inte att han lastar mitt psyke och min själ och vårat förhållande med en sådan tung börda. Bättre att inte veta. Inget skulle bli bättre, bara sämre. Jag vill vara och förbli lyckligt ovetandes. Därav mitt tidigare råd till ts.
    Så bara för att du inte vill veta så gäller det såklart alla?
    Har du ens frågat din man om HAN vill veta eller utgår du bara ifrån vad du vill?
  • Anonym (man)
    Anonym (Eska) skrev 2020-01-05 17:00:41 följande:
    Jag lever hellre i en lögn än att förlorar honom. Har du varit den som varit otrogen eller vad menar du?
    Behålla honom till vad? Så du kan fortsätta förnedra honom genom att vara otrogen och gå omkring och sukta efter den andra snubben?
  • Anonym (man)
    Anonym (FruL) skrev 2020-01-08 19:55:12 följande:
    För att man inte är mer än människa. Vid 41års ålder har jag lärt mig (att försöka) att inte döma andra. Att saker kan hända en själv trots att man tror man är immun mot det - ett exempel är mina känslor under hösten. Det är sådant som händer andra inte mig. Inte oss. Absolut inte oss. Och ändå så hände det. Ett människoliv består av så många nivåer...

    Så jag är på ts sida i detta. Jag tror inte på att hon ska berätta nu. Hon bör glömma och gå vidare och vara den bästa frun hon kan vara. Gjort är gjort kommer aldrig mer igen.
    Att vara människa är ingen ursäkt för att bete sig illa mot andra, människor kan bete sig bra eller dåligt, det är ett val alla gör. Att vara mänsklig är inget argument för varken det ena eller det andra.

    Vid 50 års ålder har jag lärt mig att den som påstår sig inte döma ljuger för alla människor dömer, det är så vi skiljer på rätt och fel. Om fler dömde sig själva innan de gjorde saker så skulle andra kanske inte behöva döma de i efterhand.
    Och döma kommer de garantera bli (med all rätt). Det går ju liksom inte att bete sig som man vill och sen kräva att ingen dömer för det är inget annat än "äta kakan och ha den kvar" mentalitet.

    Jag tycker du blandar ihop känslor och handlingar, tråden handlar inte enbart om känslor, TS passerade den gränsen med råge när hon var otrogen. Du har säkert rätt i att man inte kan klandra människor för vad de känner, men TS har gjort betydligt mer än bara känna saker...hon agerade på sina känslor och då pratar vi inte längre om enbart känslor utan om handlingar och det kan absolut ifrågasättas och kritiseras. 

    Ja du står helt klart på TS sida, men jag tycker du gör det lite väl ensidigt för du tar enbart hänsyn till hennes känslor och verkar totalt skita i hennes mans. Har inte han oxå ett värde? Har inte han oxå rätt att välja vilket slags förhållande och vilken slags partner han vill leva med? Vem ger TS rätt att välja det åt honom genom att ljuga för honom?
  • Anonym (man)
    Anonym (FruL) skrev 2020-01-09 01:46:41 följande:
    Jag tar hennes parti för jag tycker mig ändå förstå hennes desperation.
    Ja du tar hennes parti och skiter fullkomligen i hennes man.
  • Anonym (man)

    Om TS väljer att ha sin man kvar genom att lura honom (undanhålla sanningen) så ska vi kalla det för vad det är, lurejendreri och inte sitta och skyla över det med en massa finare namn för det som "att vara mänsklig" och annat krafs... för det är ren manipulation vi pratar om, att få någon att göra som man själv vill genom att undanhålla information.

Svar på tråden Kan inte glömma min otrohet