• Cox Orange

    Föda vaginalt

    Anonym (Lyykke) skrev 2020-01-21 22:30:40 följande:
    Det finns ett sorts hjälpmedel att köpa för att underlätta förlossningen. Det är som en liten ballong som man använder sista månaden av graviditeten för att vänja sig. (Om alla använde den skulle ingen behöva oroa sig för skador eller onödig smärta tror jag.) Öppnade upp mig 30cm, min dotter hade 35cm i huvudomfång och kom ut på 4 timmar.

    Var bara tydlig med att du vill ha epidural och att du verkligen gjort övningen innan så går det bra.

    Kan också avråda dig från kejsarsnitt om du är smärtkänlig, då smärtan från ett snitt sitter kvar långt mycketmer än en förlossning. Med helt andra komplikationer.
    Och vad farao skulle man använda en ballong för att stretcha snippan för?!?!?

    Jag har gjort båda och KS var helt fantastiskt. Kände precis som du TS och fick en svår förlossningsskada med men för livet. Det är bara dumt att föda vaginalt. 
  • Cox Orange
    Anonym (Lyykke) skrev 2020-01-21 22:33:30 följande:
    Kejsarsnitt är inte något som "tar bort smärtan" Det tar lååång tid att läka och uppstår ibland mycket värre komplikationer än vid en vaginal förlossning.

    Skulle råda dig att titta på denna
    Jag vet inte vad du menar?

    KS: Fullt bedövad. På benen fem timmar efter snittet. Lite ont när man reste sig ur sängen i tre veckor, men fullt hanterbart.  Helt återställd efter 2,5 vecka. Promenad dagen efter snittet.

    Ingen kan garantera en ideal förlossning. KS är fantastiskt.
  • Cox Orange
    Kexsmula skrev 2020-01-24 00:56:47 följande:
    Nu är jag absolut inte emot kejsarsnitt öht och har tidigare fött ett barn med planerat snitt och ska snart också föda mitt andra barn på samma vis då jag lider av fruktansvärd förlossningsrädsla.

    Men jag tycker trots det att du ger en något missvisande bild av hur enkelt och smärtfri ett KS är. Jag vet att vissa absolut inte har särskilt ont efteråt och mår toppen, men jag hade enorma smärtor efter mitt snitt. Låg och grät hela tiden på uppvaket eftersom det t.o.m. gjorde ont att bara andas! Allt jag fick var 10 mg oxycontin vilket de hävdade var en ?jättedos?, men det är ju en pyttedos egentligen och jag hade lika gärna kunnat få ett sockerpiller vilket hade gett lika mycket smärtlindring. Helt sjukt!

    Efter jag kom upp på vårt rum fick jag endast Alvedon och Ipren mot smärtorna och kunde inte ta mig upp ur sängen själv, knappt ens med hjälp. Jag minns det första toabesöket med fasa- trots hjälp med att ta mig dit gjorde det så ont att jag storgrät. Det tog över tre veckor innan dessa fruktansvärda smärtor gick över, jag gick som en gammal tant framåtlutad och med små, små steg. Kunde inte vända mig på sidan i sängen och det var nästan omöjligt att sova pga smärtorna. Andra natten på BB vädjade min man personalen att ge mig någon riktig smärtlindring istället så att jag åtminstone kunde lägga mig på sidan och få sova lite. Som tur är var den ssk snäll och jag fick en spruta Ketogan (antagligen väldigt låg dos) och inte ens det hjälpte knappt men jag kunde åtminstone vända på mig lite och fick ett par timmars sömn till slut. Övriga dagar var det tvärstopp trots mina smärtor och jag fick bara Alvedon och Ipren.

    Jag tycker det är ynkligt att man som kvinna förväntas klara sig utan smärtlindring efter en stor bukoperation. Trots att man inte ammar.
    TS efterfrågade hur de som kände samma sak resonerar. För mig var snittet en fis i rymden jämfört med förlossningen, fler års lidande av att kissa och bajsa på mig varje dag, att få en djup depression, få problem med relationen, tvingas byta yrke, gå ner i arbetstid... För att inte tala om alla operationer och all smärta och sjukskrivningar och påföljande urinvägsinfektioner och infektion av såret. En ideal förlossning är väl bäst, men tyvärr... Är man rädd innan så råder jag till snitt.

    Jag har opererats ett antal gånger och det är väldigt stor skillnad i återhämtning om man är i god fysisk form. Jag var väldigt noga med att försöka vara i god kondition med snittet och det tror jag hjälpte.
  • Cox Orange
    möjligt skrev 2020-01-24 09:17:37 följande:
    Vill man ha fler barn än ett så är det värt att veta att riskerna för allvarliga komplikationer till följd av ärrvävnad och ihopväxning ökar mycket med varje snitt.

    Har du tur så kan du säkert få fyra snitt. Har du otur så får du så mycket ihopväxningar och ärr att du får stoppa efter ett barn.

    Sen är ju smärta väldigt individuellt, vissa tycker snitt är lättare, vissa tycker vaginalt är lättare.
    Kvinnor med svåra förlossningsupplevelser och förlossningsskador få också färre barn, många bara ett.
  • Cox Orange

    Om du kan läsa studier så kan du enkelt hitta dem själv. Här är t ex en svensk


    Gottvall K1, Waldenström U, Does a traumatic birth experience have an impact on future reproduction?, BJOG. 2002 Mar;109(3):254-60.


    En svår förlossning och eller flera operationer minskar chansen att få så många barn man ville från början. Det är väl inte så svårt att fatta? 

    I mitt eget fall var jag oerhört traumatiserad samt opererades fler gånger.  Man opererar inte gravida. Jag blev t ex lovad op en viss månad men stod sedan i vårdkö nio månader extra. En op som sedan inte blev lyckad utan fick göras om. En graviditet ovanpå daglig anal inkontinens hade varit omöjligt, det tror jag de flesta förstår.

    Och nej, jag fick  ta ledigt från jobbet vid två tillfällen för att träffa något aurora-team och sedan två olika läkare. Så det var inte precis att någon bokade in mig för ett KS per automatik på något sätt.

Svar på tråden Föda vaginalt