Forum Förlossningsrädsla - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Föda vaginalt

    Tis 7 jan 2020 02:58 Läst 66 gånger Totalt 167 svar
    Anonym (Kvinn­a)
    Visa endast
    Tis 7 jan 2020 02:58 -1 +1

    Jag vill ha barn i framtiden men vet inte hur jag ska klara att föda vaginalt. När jag ser videos på kvinnor som föder vaginalt får jag fullständig panik och det gör ont i kroppen. Jag tror att jag skulle be om att få dö under tiden jag föder och ge upp. Jag vet att många är rädda men jag är extremt känslig. Har smärtor under sex och extrem mensvärk som jag brukar svimma av. Är inte oskuld men är väldigt trång. Kan hålla mig från att gå på toa för att jag ogillar känslan och lätt få ont både fram och bak

    Jag är psykiskt och fysiskt känslig för fysisk smärta och inte stark nog. Det här får mig att känna mig svag och okvinnlig... Jag tänker att jag aldrig hade kunnat få barn om jag var född i en annan tid eller plats. All respekt till folk som har biologiska barn utan att ha fött vaginalt men för mig känns det fel skaffa barn och inte föda dem trots att jag fysiskt kan

    Någon som tänker/känner likadant? Förstår ni mig eller tycker ni illa om det jag skriver/tänker?

  • Anonym (M)
    Visa endast
    Tis 7 jan 2020 06:16 #1

    Det är så vanligt så att det finns särskilda mottagningar för personer med förlossningsrädsla. Sök på Auroramottagning eller Aurorasamtal.

    Finns ju oxå kurser för att lära sig hantera smärtan, att andas rätt och sånt.

  • Anonym (Kvinn­a) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 7 jan 2020 06:58 #2
    Anonym (M) skrev 2020-01-07 06:16:36 följande:

    Det är så vanligt så att det finns särskilda mottagningar för personer med förlossningsrädsla. Sök på Auroramottagning eller Aurorasamtal.

    Finns ju oxå kurser för att lära sig hantera smärtan, att andas rätt och sånt.


    Lära sig hantera smärta? Jag svimmar av mensvärk. Kan man lära sig att inte svimma? Kan man lära sig att hantera smärtan av analsprickor och därför strunta i att förebygga sprickorna? 

    Suck
  • Tis 7 jan 2020 07:24 #3

    Jag var också förlossningsrädd inför min graviditet och en tid igenom den samt hade visa problem med underlivet även fast det inte var så illa som för dig. Jag var rädd för att smärtan skulle få mig att tappa kontrollen över alltihopa, rädd för att spricka, rädd för alltihopa. Jag skulle dessutom inte kunna få epiduralen pga att jag stått på fragminsprutor hela graviditeten och det gjorde att jag kände mig trängd i ett hörn och att jag inte skulle få smärtlindring alls. Men de problem du upplever med att du är trång, smärtor under sex osv påverkar inte din förlossning fick jag höra. Jag hade vaginism tex men det märktes inte alls. Det är ju inte nåt som ska in utan ut, och kroppen hanterar det på ett helt fantastiskt sätt! Jag blev erbjuden samtal hos Aurora men vid det laget hade jag bearbetat det rätt bra och kände att jag skulle klara av att fortsätta förbereda mig på egen hand. Jag lyssnade oerhört mycket på Förlossningspodden, den enda podd jag hittade som tog upp förlossning på ett icke avskräckande sätt. De pratar visserligen helt ärligt om de problem som kan uppstå men ett oerhört fint sätt som samtidigt peppar en nåt oerhört. Och de där 9 månaderna behövs verkligen för att bli redo för förlossningen. Man går in i rollen som mamma lite mer, går liksom in mentalt på att ungen ska ut och när man väl har passerat de där 9 månaderna så vill man bara att det ska sätta fart för man är så trött på att vara gravid. Eller ja, JAG fungerade såhär iaf ska jag väl säga. Dessutom tog jag en profylaxkurs online som var guld värd!!!

    När förlossningen sedan startade kände jag mig rätt redo och det var en helt magisk upplevelse! Ja, det gjorde ont, men jag hade verkligen förberett mig väl och klarade att hantera smärtorna på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Och ja, jag sprack men det var mer att jag konstaterade att jag kände att det hände, men sprickandet i sig gjorde inte ont. Efteråt kände jag mig som en superhjälte och jag var så oerhört stolt över mig själv och min kropp!

    Detta är bara ett exempel på hur bra det faktiskt kan bli. Men det är din kropp och du kan alltid försöka med kejsarsnitt. Du är inte mindre kvinnlig för det! Men du kanske ändå kan göra ett försök med de metoder jag har gett tips om ovan.

    Lycka till iaf! Låt inte detta stoppa dig från att skaffa barn!

  • Anonym (K)
    Visa endast
    Tis 7 jan 2020 07:24 #4

    Det finns bra och effektiv smärtlindring. Jag tog t ex epidural när värkarna blev för tuffa och då hade jag inte ont alls. Under min tredje förlossning fick jag vid själva framfödandet två sprutor i bäckenbotten (kommer inte ihåg vad den bedövningen hette) som gjorde att jag slappnade av mellan benen vilket tog bort mycket smärta. Sen finns det profylaxkurser där man lär sig andningstekniker mm för att lära sig kontrollera smärtan så visst går det att, till viss del, lära sig hantera smärtan. Jag känner dessutom två personer som har sådan kraftig mensvärk som du beskriver. Ingen av dem tyckte smärtan vid förlossningen var så hemsk som alla hade sagt just för att de är vana vid stark menssmärta som för dem var värre. Vid förlossningen kunde de ju dessutom få ordentlig smärtlindring vilken de inte får vid mens.

  • Anonym (M)
    Visa endast
    Tis 7 jan 2020 07:27 #5
    Anonym (Kvinna) skrev 2020-01-07 06:58:27 följande:

    Lära sig hantera smärta? Jag svimmar av mensvärk. Kan man lära sig att inte svimma? Kan man lära sig att hantera smärtan av analsprickor och därför strunta i att förebygga sprickorna? 

    Suck


    Trevligt svar. Varför så dryg??
  • Tis 7 jan 2020 07:36 #6

    Låter som att halva ditt problem består av fobi och det går definitivt att göra något åt.

    Du verkar ha hamnat i en ond spiral där undvikande av smärta istället skapar MER smärta.

  • Tis 7 jan 2020 08:44 #7

    Ett- jag förstår din känsla, det är ett enormt arbete för kroppen, även för kvinnan som ju så att säga "är gjord" för detta. 

    Två- vad för filmer har du sett? Har du haft möjlighet att få en nyanserad bild genom att se filmer som visar en förlossning ur ett lugnare perspektiv? Om du förstår hur jag menar? Finns massor av konton på instagram tex. där doulor och andra (födelsefotografer tex) skildrar väldigt fina förlopp, riktiga drömförlossningar som inte alls skrämmer.

    Tre- jag har två erfarenheter av barnafödande, jag har försökt men det har slutat med akuta snitt två gånger. Så jag personligen kan tycka att det är jobbigt att läsa om metoder och processer som går ut på att allt ska vara naturligt, att kroppen VET hur den ska göra och att rätt andning är det enda som behövs (typ). Så har det inte varit för mig, min kropp har inte fattat ETT DUGG. Uppenbarligen.
    Med det sagt vill jag också lägga till att eftersom jag då har gått igenom två kejsarsnitt så är det också ett sätt att föda ut sitt barn. Det är inte det som är tänkt, då de allra flesta kvinnor kan föda vaginalt. Men det går. Och det gör en inte mindre kvinna för att ens barn har fötts den vägen.

  • Anonym (pippi­)
    Visa endast
    Tis 7 jan 2020 11:33 #8 +1

    Du kommer inte svimma av smärtorna under förlossningen. Och skulle du mot all förmodan ändå göra det så lär du vakna upp rätt snabbt ändå.

    Det är för övrigt inte alltid farligt att ha ont. Förlossningsmärtor är exempel på smärtor som inte signalerar om ond bråd död även om smärtan är stark och man behöver med andra ord inte vara rädd.

  • Anonym (Kvinn­a) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 8 jan 2020 23:18 #9
    Anonym (M) skrev 2020-01-07 07:27:40 följande:
    Trevligt svar. Varför så dryg??
    Jag är ärlig. Jag kan inte anpassa mina känslor för att du inte ska tolka det på ett negativt sätt. Hur du tolkar det har ingenting med mina intentioner att göra
    Orkar inte med falska konton som ska starta drama Lämna tråden om du inte vill svara på seriösa frågor
    Anonym (pippi) skrev 2020-01-07 11:33:53 följande:

    Du kommer inte svimma av smärtorna under förlossningen. Och skulle du mot all förmodan ändå göra det så lär du vakna upp rätt snabbt ändå.

    Det är för övrigt inte alltid farligt att ha ont. Förlossningsmärtor är exempel på smärtor som inte signalerar om ond bråd död även om smärtan är stark och man behöver med andra ord inte vara rädd.


    Det jag inte förstår är varför folk tror att alla klarar av det när det faktiskt finns folk som dör och måste göra akut kejsarsnitt...
    Och alla upplever inte smärta likadant. Vissa piercar bröstvårtorna medan jag inte ens kan ta på mina utan att få ont. All smärta är inte inbillning eller "rädsla" utan vissa är faktiskt fysiskt "svagare" och/eller känsligare

    Finns ju kvinnor som knappt får mensvärk jämfört med andra. Många utav de som får lite mensvärk kanske går runt och tänker att de är starka eller tål smärtan fast det egentligen handlar om att de inte upplevt lika stark smärta som vissa andra som pga t.ex. endometrios eller bara ärftlighet eller något upplever outhärdlig smärta
    Fjäril kär skrev 2020-01-07 07:36:06 följande:

    Låter som att halva ditt problem består av fobi och det går definitivt att göra något åt.

    Du verkar ha hamnat i en ond spiral där undvikande av smärta istället skapar MER smärta.


    Mackan87 skrev 2020-01-07 07:24:21 följande:

    Jag var också förlossningsrädd inför min graviditet och en tid igenom den samt hade visa problem med underlivet även fast det inte var så illa som för dig. Jag var rädd för att smärtan skulle få mig att tappa kontrollen över alltihopa, rädd för att spricka, rädd för alltihopa. Jag skulle dessutom inte kunna få epiduralen pga att jag stått på fragminsprutor hela graviditeten och det gjorde att jag kände mig trängd i ett hörn och att jag inte skulle få smärtlindring alls. Men de problem du upplever med att du är trång, smärtor under sex osv påverkar inte din förlossning fick jag höra. Jag hade vaginism tex men det märktes inte alls. Det är ju inte nåt som ska in utan ut, och kroppen hanterar det på ett helt fantastiskt sätt! Jag blev erbjuden samtal hos Aurora men vid det laget hade jag bearbetat det rätt bra och kände att jag skulle klara av att fortsätta förbereda mig på egen hand. Jag lyssnade oerhört mycket på Förlossningspodden, den enda podd jag hittade som tog upp förlossning på ett icke avskräckande sätt. De pratar visserligen helt ärligt om de problem som kan uppstå men ett oerhört fint sätt som samtidigt peppar en nåt oerhört. Och de där 9 månaderna behövs verkligen för att bli redo för förlossningen. Man går in i rollen som mamma lite mer, går liksom in mentalt på att ungen ska ut och när man väl har passerat de där 9 månaderna så vill man bara att det ska sätta fart för man är så trött på att vara gravid. Eller ja, JAG fungerade såhär iaf ska jag väl säga. Dessutom tog jag en profylaxkurs online som var guld värd!!!

    När förlossningen sedan startade kände jag mig rätt redo och det var en helt magisk upplevelse! Ja, det gjorde ont, men jag hade verkligen förberett mig väl och klarade att hantera smärtorna på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Och ja, jag sprack men det var mer att jag konstaterade att jag kände att det hände, men sprickandet i sig gjorde inte ont. Efteråt kände jag mig som en superhjälte och jag var så oerhört stolt över mig själv och min kropp!

    Detta är bara ett exempel på hur bra det faktiskt kan bli. Men det är din kropp och du kan alltid försöka med kejsarsnitt. Du är inte mindre kvinnlig för det! Men du kanske ändå kan göra ett försök med de metoder jag har gett tips om ovan.

    Lycka till iaf! Låt inte detta stoppa dig från att skaffa barn!




  • Anonym (Kvinn­a) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 8 jan 2020 23:19 #10
    Anonym (Kvinna) skrev 2020-01-08 23:18:40 följande:
     när det faktiskt finns folk som dör och måste göra akut kejsarsnitt...
    eller***
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll