Föda vaginalt

Ofta är man rädd just för fasen där barnet kommer ut (heter det utdrivningsfasen, tror jag?). Konstigt nog så är det inte så farligt som man tror. Jag märkte knappt det. Det var betydligt bättre än värkarna innan. Det är mest ansträngningen som gör att det ser lite dramatiskt ut. Och det är inte så mycket konditionskrävande ansträngning heller, utan mer som tunga lyft. Antigen orkar man, eller så gör man inte riktigt det, då krystar man väl lite svagare (vilket inte är någon stor fara heller, då går det lite långsammare bara). 

Detta låter helt orimligt!

Du borde kolla upp din journal och om detta stämmer borde du nog anmäla. Man ska inte ligga med krystvärkar i 19 h. Menar du att barnet hade trängt ned förbi spinae när du började krysta?

Du menar inte slutet av nedträngningingen då barnet skulle förbi spinae?

Okej, men det är inte så ovanligt, även om jag hade som mest 11 timmar öppningsvärkar - dock inte så tätt hela tiden. 

Jag vet inte om du missförstod mig - jag menade inte att man inte behövde göra mycket i krystfasen. Jag menade mer att man ju styr själv, man kryster så mycket man orkar och om man inte orkar fullt ut så tar det lite längre tid bara. Visst, om man har riktigt starka krystvärkar så underlättar det nog, det går fortare. Större risk dock att något går sönder också. Jag sa också att jag inte tyckte det var lika smärtsamt som öppningsvärkarna. 

Jo, uppenbarligen är det ju olika. Men om man nu är rädd för just utdrivningsfasen och utgår ifrån att den (alltid?) är det mest smärtsamma, då kan det väl ändå vara bra att få höra att det inte alltid behöver vara så? 

Jag tänker såhär.... Med tanke på att ingen av oss som skrivit här verkar ha de problem med underlovet som ts faktiskt har, så är det svårt för oss att uttala oss angående huruvida hon kommer känna något i vaginan vid förlossningen.

Det finns dom som får mycket bristningar inuti vaginan vid förlossning för att barnet river upp dom. Skulle en förlossning dessutom behöva avslutas med instrument kan även dessa orsaka invändiga skador. Utöver detta har vi risken för bristningar av grad 2-4.

Jag skulle aldrig rekommendera ts att föda vaginalt utifrån de problem hon har idag. Jag anser att riskerna är alldeles för stora för henne. Och tror även att hennes tillstånd skulle kunna förvärras pga både fysiskt och psykiskt trauma.

Därför är mitt enda råd till ts att försöka få sina problem utredda. Och gällande det är det nog tyvärr svårt att hitta rätt kompetens. Annars ser jag faktiskt inget annat val för ts än kejsarsnitt. Även om det inte är problemfritt, men betydligt mycket bättre än att ts förlossning slutar i panik där de drar ut barnet med sugklocka/ett akut snitt. För med den stress ts troligtvis kommer känna är detta tyvärr inte en orimlig utgång.

Självklart skall ts själv bestämma vad som är bäst för henne. Det jag menar på är att om hon känner som hon känner nu. Plus den smärta hon har, så är snitt troligtvis enda altieenativet. Eftersom det faktiskt verkar vara det hon vill. Det betyder inte att ts inte kan föda vaginalt, utan handlar isf om att hon måste komma till läget där det känns okej först.

Var sista meningen jag funderade på om den var riktad till mig. Att du kanske tyckte jag var för inne på att kejsarsnitt var det enda självklara valet. Hade varit förståeligt att tolka det jag skrivit så eftersom jag valt att trycka hårdare på det utifrån inställningen i de kommentarer ts tidigare fått ;)

Wow, är det verkligen så?

Har faktiskt aldrig hört talas om det.