• Marvy

    Stor barnlängtan

    Hej,

    Jag och min pojkvän är 22 & 23 år gamla. Vi båda vill ha barn och längtar efter det. Men framförallt så är det jag. Jag ältar och funderar på detta varenda dag. Jag själv, har alltid drömt om stunden då jag får egna barn och har alltid arbetar med barn. Studerar även till lärare just nu.

    Det som är påfrestande för mig är att jag känner mig så himla redo för barn, men att omständigheter runt om gör så att det inte är en bra timing... Dessa omständigheter är då bland annat att min pojkvän har 1 års provanställning med några månader kvar, vi bor även i andra hand. Dock så fort han har fast tjänst så har vi råd o köpa en lägenhet här i Stockholm. Så vi har bra ekonomi och en stor buffert. Men sen är det som tidigare nämnt så att jag studerar på högskola just nu...

    Vet inte själv syftet egentligen med inlägget men vill väl även höra andras tankar och åsikter eftersom detta tynger mig. Jag har ca 2 år kvar av mina studier. Och jag är medveten om att två år går snabbt, och att vi då har bättre förutsättningar för att försöka få barn. Men samtidigt så tänker jag att jag inte heller vill bli gravid i början av en anställning... Det är även detta som då gör det extra påfrestande, då jag egentligen verkligen vill ha barn inom max två år (förutsatt att vi kan få barn, såklart).

  • Svar på tråden Stor barnlängtan
  • Anonym (Ebba)

    Har du sparade pengar eller är det bara han? Kommer du att få hälften av den nya bostaden om ni går skilda vägar? I så fall har du ett säkerhetsnät om något skulle gå fel mellan er. 

    Bäst ekonomiskt är förstås att plugga färdigt och sedan jobba någon månad och sedan försöka bli gravid. 

    Men det kommer vara möjligt att fortsätta plugga medan du är gravid. Är intet omöjligt att du hittar sätt att plugga även med en liten. På distans och får hjälp att gå på vissa lektioner. 

    Vill din partner vänta eller är det mest upp till dig`?

  • Marvy

    Vi kommer äga 50/50 av lägenheten.

    Jag är ju medveten om själv att det såklart är optimalt att vänta, då mina studier inte behöver avbrytas. Och jag kan då även ha en fast tjänst och få ut mycket mer i föräldrapenning. Det är bara så påfrestande att känna sig så redo men behöva vänta i över två år till pga omständigheterna. Samt att jag även tänker att när jag väl börjar jobba vill jag ju inte bli gravid med en gång heller, känns ju inte kul att behöva säga så tidigt i anställningen att man är gravid...

  • Anonym (Nellie)

    Delar din enorma barnlängtan och jag studerar också för tillfället och längtar som en tok. Min åsikt är att du borde skaffa barn om du själv tycker att du kan få det att funka.

    Det finns aldrig en perfekt timing att skaffa barn, kanske bara mer eller mindre bra timing beroende på ekonomisk situation eller boendesituation. Tänker inte promota att vänta för vet exakt hur du känner, du vet att det bästa vore att vänta tills du pluggat klart, men då är du förmodligen uppe i en helt ny och spännande anställning. 

    Såhär står det på försäkringskassan 
    "Om du inte har en inkomst eller har tjänat mindre än 117 590 kronor på ett år får du 250 kr per dag på sjukpenningnivå. Det motsvarar cirka 7 500 kronor i månaden." Detta är under barnets första levnadsår. Har din sambo en fast inkomst kan han ta ut föräldrapenning baserad på den om han vill vara pappaledig. 
    Om din sambo får sin fasta anställning om några månader hinner ni kanske flytta innan barnet kommer eller eventuellt strax efter barnet kommit. 


    Många säger att skaffa bebis under studietiden fungerar bra, då man har mycket disponibel tid sen för barnet när man hoppar på studierna igen. 
    Personligen tycker jag att kan man skaffa barn ungt så ska man verkligen om man kan få det att fungera! Kärriära kan man göra när man har fått barn :)

  • Anonym (Nellie)

    Jag själv har 1,5 år kvar i plugget och 1,5 år på specialistutbildning på det. Jag och min sambo (21 och 25) längtar, men jag är redo NU, och han vill helst att jag pluggat klart och jobbat ett tag innan vi börjar försöka. Får höra från alla att jag borde vänta till sen men sen är så långt fram för mig. Jag tror att det är en instinkt i vissa av oss som kvinnor som vi känner så starkt, och alla kan inte förstå den känslan.
    Jag har redan räknat ut allt och vet att det skulle funka ekonomiskt. Har slutat med p-pillren och vi försöker inte men har bestämt att om det skulle bli något behåller vi det. 

    Om ni båda verkligen vill nu och det känns rätt så hoppas jag att ni kör!

  • Anonym (Nellie)

    Jag själv har 1,5 år kvar i plugget och 1,5 år på specialistutbildning på det. Jag och min sambo (21 och 25) längtar, men jag är redo NU, och han vill helst att jag pluggat klart och jobbat ett tag innan vi börjar försöka. Får höra från alla att jag borde vänta till sen men sen är så långt fram för mig. Jag tror att det är en instinkt i vissa av oss som kvinnor som vi känner så starkt, och alla kan inte förstå den känslan.
    Jag har redan räknat ut allt och vet att det skulle funka ekonomiskt. Har slutat med p-pillren och vi försöker inte men har bestämt att om det skulle bli något behåller vi det. 

    Om ni båda verkligen vill nu och det känns rätt så hoppas jag att ni kör!

  • Anonym (Ebba)
    Marvy skrev 2020-01-13 12:27:02 följande:

    Vi kommer äga 50/50 av lägenheten.

    Jag är ju medveten om själv att det såklart är optimalt att vänta, då mina studier inte behöver avbrytas. Och jag kan då även ha en fast tjänst och få ut mycket mer i föräldrapenning. Det är bara så påfrestande att känna sig så redo men behöva vänta i över två år till pga omständigheterna. Samt att jag även tänker att när jag väl börjar jobba vill jag ju inte bli gravid med en gång heller, känns ju inte kul att behöva säga så tidigt i anställningen att man är gravid...


    Äh! Bytte nyligen jobb för att få upp min lön för att få bättre SGI innan vi planerade att skaffa barn. Jobbade några månader innan vi började försöka bli gravida och det tog sig på en gång. Om du inte planerar att sticka efteråt så kan du ju jobba länge när du väl är tillbaka. Du ska sätta dig själv och din familj först för det är ingen annan som kommer att göra det. 

    Hade lite dåligt samvete men måste göra det som fungerar bäst för mig och min familj. 
    Men tycker ändå att om du skaffar barn nu ska du inte lägga allt åt sidan i ett år. Utbildningen så gott det går, sätt inte allt på paus. 
Svar på tråden Stor barnlängtan