Stor barnlängtan

Delar din enorma barnlängtan och jag studerar också för tillfället och längtar som en tok. Min åsikt är att du borde skaffa barn om du själv tycker att du kan få det att funka.

Det finns aldrig en perfekt timing att skaffa barn, kanske bara mer eller mindre bra timing beroende på ekonomisk situation eller boendesituation. Tänker inte promota att vänta för vet exakt hur du känner, du vet att det bästa vore att vänta tills du pluggat klart, men då är du förmodligen uppe i en helt ny och spännande anställning. 

Såhär står det på försäkringskassan 
"Om du inte har en inkomst eller har tjänat mindre än 117 590 kronor på ett år får du 250 kr per dag på sjukpenningnivå. Det motsvarar cirka 7 500 kronor i månaden." Detta är under barnets första levnadsår. Har din sambo en fast inkomst kan han ta ut föräldrapenning baserad på den om han vill vara pappaledig. 
Om din sambo får sin fasta anställning om några månader hinner ni kanske flytta innan barnet kommer eller eventuellt strax efter barnet kommit. 

Många säger att skaffa bebis under studietiden fungerar bra, då man har mycket disponibel tid sen för barnet när man hoppar på studierna igen. 
Personligen tycker jag att kan man skaffa barn ungt så ska man verkligen om man kan få det att fungera! Kärriära kan man göra när man har fått barn :)

Jag själv har 1,5 år kvar i plugget och 1,5 år på specialistutbildning på det. Jag och min sambo (21 och 25) längtar, men jag är redo NU, och han vill helst att jag pluggat klart och jobbat ett tag innan vi börjar försöka. Får höra från alla att jag borde vänta till sen men sen är så långt fram för mig. Jag tror att det är en instinkt i vissa av oss som kvinnor som vi känner så starkt, och alla kan inte förstå den känslan.
Jag har redan räknat ut allt och vet att det skulle funka ekonomiskt. Har slutat med p-pillren och vi försöker inte men har bestämt att om det skulle bli något behåller vi det. 

Om ni båda verkligen vill nu och det känns rätt så hoppas jag att ni kör!

Jag själv har 1,5 år kvar i plugget och 1,5 år på specialistutbildning på det. Jag och min sambo (21 och 25) längtar, men jag är redo NU, och han vill helst att jag pluggat klart och jobbat ett tag innan vi börjar försöka. Får höra från alla att jag borde vänta till sen men sen är så långt fram för mig. Jag tror att det är en instinkt i vissa av oss som kvinnor som vi känner så starkt, och alla kan inte förstå den känslan.
Jag har redan räknat ut allt och vet att det skulle funka ekonomiskt. Har slutat med p-pillren och vi försöker inte men har bestämt att om det skulle bli något behåller vi det. 

Om ni båda verkligen vill nu och det känns rätt så hoppas jag att ni kör!