• SolblommaSthlm

    Forskar du?

    Jag gick en kurs i släktforskning för ett par år sedan och hade då ett abonnemang på Arkiv digital. Tyckte det var kul i början men efter ett tag blev det för oroligt i "själen". Vet inte riktigt hur jag annars ska beskriva det. Kanske beror det på att jag inte har några levande släktingar att diskutera mina "fynd" med? Någon mer som upplevt någonting liknande? Min farmor hade t ex 9 syskon, varav 6 gick bort som barn och fyra av dem inom loppet av 4 dgr när en epidemi (scharlakansfeber) härjade. Detta var i slutet av 1800-talet/början av 1900-talet och i Norrbotten. Jag har även "upptäckt" att min morfar hade en son med en tidigare fru (frun gick bort i barnsäng alt. när sonen var liten, har inte hittat hennes dödsdatum än) och denne son gick bort när han var 4 år. Jag har aldrig hört talas om denna son och har även kontrollerat detta med ett par av mina kusiner. Sätter nu hoppet till en kusin som är drygt 70 år och som bodde med min mormor och morfar. Nu har jag tecknat abonnemang en månad på Arkiv digital igen men tänker då mest forska "framåt", dvs se om min farfars syskon fick barn och dessa i sin tur.

  • Svar på tråden Forskar du?
  • Anonym (Micke)

    Kul att du börjat igen,hittar man nåt intressant går det lätt ett par timmar. Du har även Svar du kan kolla i,om du inte visste det förståss. Hopppas det löser sig med kusinen,aldrig kul att köra fast. Händer det är det bra om man har nån man kan bolla lite med,framförallt text är svårt. Ibland verkar det som prästen vart lite för vinglad när han skrev. 
    Själv har jag hållit på ett par år,men "tappar" det med jämna mellanrum,men är just nu inne i en intensiv period igen.

  • Rödtjärnens Anna

    Jag har själv släktforskat i omgångar. Nu för tiden är det praktiskt att sitta hemma och inte behöva uggla på något bibliotek med mikrokortsläsare och behöva skicka efter mikrokort typ varannan vecka. Men fördelen då var ju att det ofta hängde gamla gubbar i släktforskningssalen och de var suveräna på att tyda otydliga kyrkböcker.

    Jag har själv inte hittat något speciellt, hade hoppats på att få veta något om min farfars släkt men det har inte blivit något mer än vad jag visste. Däremot har min sambos släkt forskat och stött på de saker som du beskriver med okända syskon mm. Tror inte att det är helt ovanligt.

    Jag har kvar många saker från mina släktingar. Brev/vykort skrivna på tidigt 1900-tal, min farmors farfars betygsbok (grundskolan) från 1800-talet, min farmor och farfars vigselbevis mm. Det är lagt i en låda tillsammans med släktforskningen. Min sambo (pappa till min son) har kvar sin släktgård där många generationer har bott. Han har sin släktforskning där. Så när min son blir äldre och lite nyfiken på var han kommer ifrån har han både forskning och konkreta minnen från hela släkten.

  • Anonym (Micke)
    Rödtjärnens Anna skrev 2020-01-23 10:21:46 följande:

    Jag har själv släktforskat i omgångar. Nu för tiden är det praktiskt att sitta hemma och inte behöva uggla på något bibliotek med mikrokortsläsare och behöva skicka efter mikrokort typ varannan vecka. Men fördelen då var ju att det ofta hängde gamla gubbar i släktforskningssalen och de var suveräna på att tyda otydliga kyrkböcker.

    Jag har själv inte hittat något speciellt, hade hoppats på att få veta något om min farfars släkt men det har inte blivit något mer än vad jag visste. Däremot har min sambos släkt forskat och stött på de saker som du beskriver med okända syskon mm. Tror inte att det är helt ovanligt.

    Jag har kvar många saker från mina släktingar. Brev/vykort skrivna på tidigt 1900-tal, min farmors farfars betygsbok (grundskolan) från 1800-talet, min farmor och farfars vigselbevis mm. Det är lagt i en låda tillsammans med släktforskningen. Min sambo (pappa till min son) har kvar sin släktgård där många generationer har bott. Han har sin släktforskning där. Så när min son blir äldre och lite nyfiken på var han kommer ifrån har han både forskning och konkreta minnen från hela släkten.


    Är det nåt du fortfarande håller på med?
    Jag har också hittat intressanta saker om släktingar , tex halvbröder till morsan som hon och syskonen inte visste om,samt annat häftigt. Men sen kommer man till årtal där prästen verkar ha vart dyngrak eller skrivit med vänsterfoten,alltså ej läsligt,,,då är det inte så kul längre,blir nästan omöjligt att tyda texten.
  • gVasa

    Jag tycker det är väldigt kul att släktforska men det känns lite som en sinande brunn desto mer man letar. T.ex. hittade några spännande släktingar i början (t.ex. en stråtrövare) som var hyffsat nära, farfars-farfars syskon eller liknande.
    Men snart är man inne på en kusins farmors tremäninngs påhittade farfar och då visar det sig att man är släkt med kungen!

  • Marmor10
    SolblommaSthlm skrev 2020-01-13 22:31:09 följande:
    Forskar du?

    Jag gick en kurs i släktforskning för ett par år sedan och hade då ett abonnemang på Arkiv digital. Tyckte det var kul i början men efter ett tag blev det för oroligt i "själen". Vet inte riktigt hur jag annars ska beskriva det. Kanske beror det på att jag inte har några levande släktingar att diskutera mina "fynd" med? Någon mer som upplevt någonting liknande? Min farmor hade t ex 9 syskon, varav 6 gick bort som barn och fyra av dem inom loppet av 4 dgr när en epidemi (scharlakansfeber) härjade. Detta var i slutet av 1800-talet/början av 1900-talet och i Norrbotten. Jag har även "upptäckt" att min morfar hade en son med en tidigare fru (frun gick bort i barnsäng alt. när sonen var liten, har inte hittat hennes dödsdatum än) och denne son gick bort när han var 4 år. Jag har aldrig hört talas om denna son och har även kontrollerat detta med ett par av mina kusiner. Sätter nu hoppet till en kusin som är drygt 70 år och som bodde med min mormor och morfar. Nu har jag tecknat abonnemang en månad på Arkiv digital igen men tänker då mest forska "framåt", dvs se om min farfars syskon fick barn och dessa i sin tur.


    Jag har forskat i många år och att barn avlider är inte så ovanligt att det egentligen skapar !oro i själen" men stötte nu i höstat på en släktgren som var så tung att jag var tvungen att hoppa till något annat för jag kände att det blev för mycket helt enkelt blev för mycket.

    Anna avlider 1852 samtidigt som sin man och lämnar efter sig sju barn, den minsta 3 år gammal, den äldsta redan 20 år. Anna var en av tre systrar till en man och kvinna som efter att ha fått 10 barn bara tre når vuxen ålder. Anna dör ju 1853  när hon är 41 år, en annan av systrarna när hon är 36 år medan den sista blir hela 83 år gammal

    Anna har fått nio barn men två avlider som spädbarn, två försvinner till Danmark så dem kan jag inte spåra så kvar finns fem barn att följa.  

    En dotter avlider när hon är 49 år och har då fått fem barn. Tre av dem försvinner till USA och där har jag inte följt dem ännu, en avlvder som 49 åring men har varit krymlping hela livet och bott hos först sin pappa och sedan hos en farbror. Den femte av syskonen är den som på något sätt för den grenen vidare då hon gifter sig och får flera barn som i sin tur får barn, men även hon får flera dödfödda barn,

    En av sönerna gifter sig först när han är 46 år men då med en 20år yngre kvinna. De får 6 barn. tre avlider som småbarn, tre när runt 30 år men har då varit sjukliga länge. En gifter sig men får aldrig några barn.

    Nästa dotter avlider när hon är 43 år och har då fått sju barn varav tre avlider som småbarn. två i tjugoårsåldern och de två sista far till Amerika.

    Den sista av bröderna flyttar till Stockholm och är närmare 60 år när han gifter sig med en jämnårig kvinna så där blir inga barn.

    Den sista av systrarna avlider 40 år gammal med 6 barn födda och fem som blir vuxna. Den äldsta av hennes söner gifter sig och får 8 barn innan hustrun avlider 43 år gammal.  Av deras barn avlider 3 stycken innan de fyllt 20 år, en som 23 åring medan de andra blir vuxna. Då har vi kommit fram till 1930-talet så behandlingen av vissa sjukdomar har ju gått framåt.

    Här slutade jag med hela släktgrenen, kände att jag bara inte orkar med mera död och övergivna barm.  
Svar på tråden Forskar du?