Kul att du börjat igen,hittar man nåt intressant går det lätt ett par timmar. Du har även Svar du kan kolla i,om du inte visste det förståss. Hopppas det löser sig med kusinen,aldrig kul att köra fast. Händer det är det bra om man har nån man kan bolla lite med,framförallt text är svårt. Ibland verkar det som prästen vart lite för vinglad när han skrev.
Själv har jag hållit på ett par år,men "tappar" det med jämna mellanrum,men är just nu inne i en intensiv period igen.
Jag har själv släktforskat i omgångar. Nu för tiden är det praktiskt att sitta hemma och inte behöva uggla på något bibliotek med mikrokortsläsare och behöva skicka efter mikrokort typ varannan vecka. Men fördelen då var ju att det ofta hängde gamla gubbar i släktforskningssalen och de var suveräna på att tyda otydliga kyrkböcker.
Jag har själv inte hittat något speciellt, hade hoppats på att få veta något om min farfars släkt men det har inte blivit något mer än vad jag visste. Däremot har min sambos släkt forskat och stött på de saker som du beskriver med okända syskon mm. Tror inte att det är helt ovanligt.
Jag har kvar många saker från mina släktingar. Brev/vykort skrivna på tidigt 1900-tal, min farmors farfars betygsbok (grundskolan) från 1800-talet, min farmor och farfars vigselbevis mm. Det är lagt i en låda tillsammans med släktforskningen. Min sambo (pappa till min son) har kvar sin släktgård där många generationer har bott. Han har sin släktforskning där. Så när min son blir äldre och lite nyfiken på var han kommer ifrån har han både forskning och konkreta minnen från hela släkten.