Skulle ni vara ihop med...?

Träffas ni behövs det väl inte ringas?

Har aldrig fattat grejen med att prata i telefon när man inte vill något särskilt! Sms och Messenger funkar ofta utmärkt om man inte ska diskutera något invecklat som då är enklare muntligt!

Men beror på hur ofta man träffas också!

Skulle aldrig kunna vara ihop med någon som vill prata i telefon varje kväll utan att vilja något speciellt!

Beroende på hur ofta ni träffas så. Ses ni flera gånger i veckan så ser jag ingen anledning till att prata i telefon titt som tätt.

Min sambo ligger borta sön-fre och vi pratar i telefon 2-flera gånger om dagen, men det är en annan sak när man ska klara vardagen och allt det innebär utan att han är närvarande.

Vi har ett distansförhållande. Men det handlar inte om att man inte pratar varje dag utan att den andre aldrig tar eget initiativ till att ringa. Hade vi kunnat träffats typ när som hade jag troligtvis inte lagt så mycket vikt i det.

Beror på anledningen till att personen inte vill ringa.

Om din partner inte har samma behov av att prata i telefon så ringer hen ju inte eftersom hen vet att du gör det när du känner behov av det!

Har en särbo sen 4 år tillbaka. Han gillar inte att prata i telefonen så vi har dagligen kontakt via sms. Vill jag prata så ringer jag (kanske 1 gång i veckan, oftast inte ens det). Behöver han veta något omgående så ringer han ( kanske hänt 5 gånger under alla dessa år). Fungerar utmärkt! Viktigaste för mig är att han finns och går att prata med när det verkligen behövs.

Tar personen initiativ till konversationen i meddelanden?

Förmodligen inte om det var ett distansförhållande och vi inte träffades så mycket. För mig är samtal, att man prtar med varandra en viktig del av en relation och det skulle jag inte vilja vara utan. Så en person som inte alls tycker det är vimtigt skulle nog inte vara rött person för mig.

Jag hade fått känslan av att han kanske inte är så värst intresserad eller saknar mig så mycket. Ett telefonsamtal är mer personligt, nära och nästan ett bevis på att han saknar och tänker på mig. Vill höra min röst och vill ha mig nära. Min sambo ringer mig tillochmed när han sätter sig i bilen påväg hem från jobbet bara för att småprata lite. Väldigt uppskattat!

Fast det är din tolkning. Alla tänker inte så.
Jag och min nya man skrev massor per mail i början. Vi pratade i telefonen EN gång under de första veckorna och då bokade vi in en dejt. Efter dejten fortsatte vi att chatta enbart. Idag är vi gifta och har varit tillsammans i 6 år. Vi är båda sociala varelser på jobbet tex, men båda tyckte det fungerade utmärkt att chatta/skriva så de enstaka gånger vi faktiskt ringer varann är om det är något akut. 

Svar till TS:
Du får helt enkelt analysera lite mer - är det han skriver oengagerat och det alltid är du som skriver först, då kanske han inte är så intresserad. Är han däremot som jag och min man, så var vi båda väldigt intresserade och båda skrev ungefär lika mycket och med lika mycket kärlek - då är han säkerligen intresserad även om han inte ringer. 

Jag svarade ju på frågan om JAG skulle vilja vara ihop med någon som inte tar initiativ till telefonsamtal. Naturligtvis svarar jag då utiffrån mitt perspektiv. Självklart finns det många andra människor som inte tycker att pratade samtal är viktiga utan tycker att det går lika bra med sms. Men JAG skulle inte vilja ha en distansrelation utan telefonsamtal några gånger i veckan. Det hade varit viktigt för mig att prata regelbundet det med min partner, och träffades vi jnte ofta skulle jag vilja prata per telefon/skype eller dylikt. För andra är det kanske inte viktigt alls.

Samma här

Ja. Jag gillar inte att prata i telefon.

Jag skulle däremot inte vara ihop med någon som ständigt ringer...