Nu var inte frågan ställd till mig men...
Ja, oberoende varför...Finns det någon som helst anledning att vara i en relation om man inte kan visa den respekten att vara trogen, eller tala om hur man vill ha det i relationen?
Nyckelordet är respekt.
Om det får dig att må bättre att tro att "sanningen tenderar att komma fram", så väl bekomme. Sanningen är snarare att majoriteten av alla otroheter aldrig kommer fram. Det är dumt att bekämpa otrohet genom att sprida lögner, sånt påverkar trovärdigheten.
Mina egna erfarenheter s'ger att sanningen brukar komma fram.
Och även i min bekantskapskrets. Och det går att läsa i trådar här på FL med.
Nu inser jag såklart att det inte går att projicera på alla.
Men att det i alla fall inte går att säga att sanningen aldrig kommer fram.
Det om något är att sprida lögner.
På samma sätt som om jag hade skrivit att sanningen alltid kommer fram.
Sanningen ligger nog någonstans däremellan.
Jag tycker det är värt att påpeka att man inte ska vara så tvärsäker på saker och ting här i livet.
Och fundera på om det verkligen är värt det att t ex riskera att få ha sina barn på halvtid eller förlora det man har för ett snedknull.
Vad är det som säger att man kommer att förlora allt bara för att man pratar om det man upplever som ett problem i förhållandet istället för att vara otrogen?
En bra kommunikation är väl ändå A och O för att förhållandet ska fungera?
Det jag menar med att prata med varandra är inte att säga att man vill ligga med andra.
Det jag menar är att man ska försöka lösa problemen. Om det inte fungerar så är det kanske bättre att gå skilda vägar än att fortsätta hålla ihop i ett förhållande man mår dåligt av?
Otrohet är inte lösningen på alla problem.
Det är snarare du som inte fattar. Problemet är inte och har aldrig varit monogami vs pollyamori, för det det finns väl ingen som tvingar folk att gå in i ett monogamt förhållande. Om man själv valt ett monogamt förhållande så kan man ju sen inte lägga skulden på monogami för att man själv inte klarar av att leva som man själv valt. Om man inte är monogam, varför väljer man ett monogamt förhållande?
Inga relationsproblem har någonsin löst med otrohet, för en lösning i ett förhållande är något som BÅDA är överens om. Du verkar ha en väldigt narcissistisk syn på förhållanden och tror att alla handlar om dig och vad du vill och då är det ju självklart att du har rätt att se till att få det du vill på vilket sätt som helst.
Jaha, så din lösning när två personer vill olika saker är att skita i att prata, göra som man vill i smyg och räkna med att inte bli påkommen?
Resonerar du så i alla sammanhang eller gäller det bara förhållanden?
Jo egoism är absolut begripligt, de finns en logik i det mesta svinigt beteende. Jag menar... varför jobba när man kan sno andras pengar? logiskt... Varför vara kåt när man kan våldta.... logiskt. Varför vara ärlig och riskera att inte få som man vill när man kan ljuga och få som man vill?... logiskt.
Men sen har vi ju det där med moral och empati, visst är man moraliskt handikappad och saknar empati så är det säkert jättelogiskt, är man inte det så fattar man ju snabbt det sjuka i ett sånt resonemang.
Det är du som inte förstår vad jag menar.
Om man har problem så pratar man om det och försöker hitta en lösning.
Vill man enbart ligga med andra så tycker jag man ska vara ärlig om det också.
Är man polygam så kan man inte tvinga andra att leva så mot sin vilja.
Men är man polygam så är det en sak jag tycker man ska vara ärlig om redan från början så att ens partner får ta ställning till om h*n är ok med det eller inte.
Det är inte bara den som vill ligga med andra som har rätt att bestämma hur man ska leva eller hur förhållandet ska se ut.
Varför argumenterar du för det då om det inte är så du resonerar?
Det är väl snarare så att de som förespråkar att avslöja en otrohet vill undvika att den som blir bedragen får leva med huvudet nerkörd i sanden?
Att svika och ljuga för människor som litar på dig ÄR en omoralisk handling.
Att undanhålla en otrohet så man själv ska kunna fortsätta med det och ha kvar sin partner är inget annat än manipulation och är även det omoraliskt.
Att utgå ifrån vad som är straffbart vad gäller mänskliga relationen är ju bara löjligt. Allt går inte att lagstifta, man räknar med att människor ska ha iaf en basal känsla för rätt och fel. Att rättfärdiga svek, lögner och manipulation genom att hänvisa till lagen är ju extremt patetiskt. För om man nu gör så rätt som man påstår, varför gör man det i smyg? Gör man rätt borde man väl vara stolt över det inför sin partner?
Vadå allmänna förväntningar? Var det någon annan som valde partner åt er och vilket slags förhållande ni skulle ha?
Nä precis, det var inga allmänna förväntningar det var ni själva som valde ett monogamt förhållande och SEN ångrade er. Om ni gjorde ett val som ni sen ångrade kan du knappast skylla på monogamin. Det är lika befängt som att säga att det är butikens fel att du valde fel färg på brallorna.
Det är är en lösning för den som är otrogen, för den som blir bedragen är det ingen lösning för personen har inte valt det själv. Och eftersom ett förhållande består av två och inte en, där bådas viljor borde räknas så är att köra över den andras vilja inte en lösning det är ett bedrägeri. Att lura människor för egen vinning kan aldrig kallas för en lösning. De enda som resonerar så är narcissister och psykopater eftersom de inte kan se något annat än sig själva och sina egna behov.
Jasså, och du ser inte själv det motsägelsefulla i att säga att otrohet är fegt och ruttet men att människor som begår såna handlingar inte är fega och ruttna? Enligt ditt sätt att se på det så kan ju ingen vara feg och rutten för det spelar ju ingen roll om man agerar fegt och ruttet så är man ju snäll ändå.
Jag förstår oxå varför folk är otrogna precis som jag förstår varför folk stjäl, misshandlar och våldtar men det betyder inte att jag tycker det är acceptabelt. Jag tycker snarare det är jävligt fegt och ruttet och människor som ägnar sig åt sånt är jävligt fega och ruttna eftersom det som definierar vem man är är just hur man agerar.
Vi får väl helt enkelt vara överens om att vara oense.
Du tycker att ditt sätt fungerar bra för dig.
Jag (och min man) tycker att vårt sätt fungerar bra.
Det är väl bara att inse att vi alla är olika och fungerar på olika sätt.
Ingen har ju påstått att det är samma sak, mord och våldtäkt dör upp som exempel på att man kan förstå saker utan att för den delen acceptera det.
Vad är din poäng egentligen? Du säger att otrohet är fegt och ruttet men sen verkar du ta det i försvar och mena på att det inte är så farligt ändå?
Så vart vill du komma? Är det fel eller är det inte fel?
Hela tråden blev om otrohet? Finns det ingen som faktiskt kan svara på om gräset är grönare på andra sidan?.. kanske efter man gjort slut i tron på att det finns en bättre partner men insett att de var bättre med den man lämnade?
Just för att de som är otrogna tycker uppenbarligen att de gör rätt o de som är emot otrohet tycker det är fel. Om man nu är otrogen så är det deras samvete...
Jaha, så vad betyder det i praktiken? Ska man låta folk göra som de vill mot andra för "ingen är prefekt"? Är du ok med att nån snor din plånbok för, ingen är ju perfekt? Är du ok med att din partner bedrar dig för vadå, du är ju inte perfekt du heller?.... jag tycker det är ett väldigt konstigt resonemang.
Det sista är även det ganska märkligt... för det du säger är att det är ok att lura folk så länge de inte vet om det.
Det är väl klart att det rör din partner OM du har en deal med din partner som säger att du inte får ligga med andra.
De flesta än nog både medvetna om att folk inte är perfekta, men diskussionen i denna trå gäller inte om folk är perfekta utan om folk är otrogna.
Ja ibland gör folk korkade saker, men riktigt där stannar det inte, dessa korkade saker får ju rätt ofta konsekvenser för andra och den som blir drabbad av andras korkade handlingar är totalt ointresserad av varför personen gjorde så, det som är klart mer relevant är ATT personen gjorde så och vilka konsekvenser det fick för dig. Om någon slår dig i huvudet med en betongplint så är det ju ganska ointressant varför personen gjorde det och klart mer intressant vad det fick för konsekvenser för dig. Du verkar resonera tvärtom att man ska bortse ifrån konsekvenserna det fick för den drabbade och bara fundera över vad personen som gjorde det tänkte.
Sexuellt exklusivitet behöver inte vara någon sorts kärleksförklaring om man inte vill det. Men om man nu kommit överens med sin partner om att det är det och själv valt det så kan man ju sen inte skita i det för att man själv ändrat sig. Då får man komma överens med sin partner först. Problemet med otrohet handlar inte om sexet utan om att man bryter det man kommit överens om.