Du inser att gräset var inte grönare...

Och om sanningen kommer fram på annat sätt ,(för det tenderar den att göra) hur tror du att det blir för henne då?
Tror du att hon kommer att bli mindre sårad då när hon får veta att du ljugit henne rakt upp i ansiktet?
Lögner och svek sårar mer än otroheten i sig. Kan vara värt att tänka på.

Någon kan ju se dig när du inte vet. Sanningen tenderar alltid att komma fram.
Men många otrogna tror att d är så försiktiga och att det aldrig kommer att hända.Man kan ha känslan av att något pågår bakom ens rygg. Och det kan göra att man mår dåligt.
Har du pratat med din fru om att du vill ha variation?
Hon kanske skulle vara med på att ge dig det?
Eller har du bara valt den fega utvägen?

Det är nog i alla fall vad många otrogna vill tro.

Sanningen kommer nog fram oftare än vad otrogna själva vill,i alla fall.

Mina egna erfarenheter s'ger att sanningen brukar komma fram.
Och även i min bekantskapskrets. Och det går att läsa i trådar här på FL med.
Nu inser jag såklart att det inte går att projicera på alla.
Men att det i alla fall inte går att säga att sanningen aldrig kommer fram.
Det om något är att sprida lögner.
På samma sätt som om jag hade skrivit att sanningen alltid kommer fram.
Sanningen ligger nog någonstans däremellan.

Nej,men du kanske borde diskutera med henne att du vill ha variation? Du kanske slipper att gå till horor sen?

Jag anser inte att det är deras partners fel att deras partner väljer att vara otrogna för att de är ointresserade av dem.
Men jag anser att det är deras partners eget ansvar att de gör valet att vara otrogna istället för att försöka prata om problemet.
Man är alltid ansvarig för sina egna handlingar. Det kan man aldrig lägga på någon annan.
Fungerar det inte även om man pratar så är det väl bättre,och framförallt ärligare att göra slut.
Man ger ju inte sin partner en chans att få leva sitt liv som h*n vill när man är otrogen.
Man låter bara partnern får leva i en lögn.
Du får gärna kalla mig moralisk om du vill. Men fundera på om du själv skulle vilja att din partner var otrogen och lät dig få leva i en lögn helt ovetandes om hennes/hans svek.
Och varför ens haka upp dig på att sanningen kan komma fram om du nu är så säker på att den aldrig kommer att göra det?

Ja,det kan säkert ligga något i det.

Det är som sagt min erfarenhet. 
Och jag inser såklart att det inte går att projicera på allt och alla.
Jag tror också att många otrogna som blivit avslöjade varit tvärsäkra på att det aldrig skulle komma fram.
Därav att jag vill påpeka att det faktiskt kan göra det. Hur försiktig man än tror sig vara.

Jag tycker det är värt att påpeka att man inte ska vara så tvärsäker på saker och ting här i livet.
Och fundera på om det verkligen är värt det att t ex riskera att få ha sina barn på halvtid eller förlora det man har för ett snedknull.

Ja,absolut. Men det är just därför jag anser att man inte ska vara så tvärsäker på att sanningen aldrig kommer att komma fram när man är otrogen heller.

Så bara för att sannolikheten är hög att det inte kommer fram så ska det inte påpekas att risken finns?
Det andra är något jag aldrig har påstått.

Jag tycker inte det är att ljuga att påpeka att sanningen kan komma fram.
Och på vilket sätt menar du att man ska propagera mot otrohet som kommer att bita på de som är otrogna?
De som väljer att vara otrogna struntar nog blankt i alla råd de får.

Nej,inte alltid. Men visst kan jag påpeka att det finns risker med saker och ting.
Och det är ju av omtanke,i så fall.
Nej,det är inte för att få en varmare känsla i magen.
Utan för att det stör mig litegrann att otrogna många gånger är så säkra på att det aldrig kommer fram.
Man får känslan av att de inte bryr sig ett dugg om att de riskerar att såra andra med sina egoistiska handlingar.

Vad är det som säger att man kommer att förlora allt bara för att man pratar om det man upplever som ett problem i förhållandet istället för att vara otrogen?
En bra kommunikation är väl ändå A och O för att förhållandet ska fungera?

Det jag menar med att prata med varandra är inte att säga att man vill ligga med andra.
Det jag menar är att man ska försöka lösa problemen. Om det inte fungerar så är det kanske bättre att gå skilda vägar än att fortsätta hålla ihop i ett förhållande man mår dåligt av?
Otrohet är inte lösningen på alla problem.

Det är du som inte förstår vad jag menar.
Om man har problem så pratar man om det och försöker hitta en lösning.
Vill man enbart ligga med andra så tycker jag man ska vara ärlig om det också.
Är man polygam så kan man inte tvinga andra att leva så mot sin vilja.
Men är man polygam så är det en sak jag tycker man ska vara ärlig om redan från början så att ens partner får ta ställning till om h*n är ok med det eller inte.
Det är inte bara den som vill ligga med andra som har rätt att bestämma hur man ska leva eller hur förhållandet ska se ut.

Vi får väl helt enkelt vara överens om att vara oense.
Du tycker att ditt sätt fungerar bra för dig.
Jag (och min man) tycker att vårt sätt fungerar bra.
Det är väl bara att inse att vi alla är olika och fungerar på olika sätt.

Jag var inte nöjd. Jag hade misstankar om att något pågick bakom min rygg men fick aldrig ett vettigt svar på mina frågor.
När jag sen fick veta sanningen på annat håll så valde jag att lämna.

Han hade kunnat göra det lättare både för honom själv och för mig genom att vara ärlig från första början.
Han hade trots alt ett kärleksförhållande bakom min rygg.