Behöver stöd

Hej! Jag är ihop med en kille sedan två år och vi bor ihop och har gjort sedan vi blev ihop. Han är närmare 30år och jag är 25. Han har flertalet gånger kollat igenom min telefon när jag har sovit, bland annat har han filmat i smyg när jag skrivit i min kod i telefonen och fick reda på den så, han berättade det för mig. Bytte lösen till fingeravtryck och när jag vaknade dagen efter så satt han och kollade min telefon igen. Han hade alltså tagit mitt finger och låst upp telefonen när jag sov igen. Han sa att det var slut, att han hade hittat en bild i min telefon som han påstod inte var han, från ett videosamtal. För han sa att den tiden var han på jobb. Men han insåg ganska fort att de var visst det han, jag tog en screenshot på honom när vi pratade videosamtal... jag har absolut ingenting att dölja, han har som sagt kollat igenom min telefon många gånger. Och han behöver bara fråga mig så får han kolla igenom den om han känner att han vill det. När jag frågar om jag får kolla igenom hans så säger han nej. Nu har han till och med skaffat en gammal Nokia och gjort sig av med sin telefon han hade fb m.m på. Han låter mig inte ha vänner, får inte ha killvänner. Medans han pratar med sin ?barndomsvän? som han gått i skola med, han pratade endast med henne när han var på jobb. Aldrig när han var hemma. Jag sa såklart till honom att om jag inte får ha killvänner så får väl inte han ha tjejvänmwr heller? Och varför pratade han bara med henne på jobb och aldrig när han var hemma då? Har aldrig hört dom prata med varandra när han varit hemma. Jag lät alltid honom se vad jag skrev med mina vänner. Och sen hjälper han inte till med något hemma heller, han kan sitta och dricka ur ett mjölkpaket som sen blir tomt och bara slänger de där han sitter. Han stökar ner och väntar på att jag ska städa, och säger till mig att de är ju ändå de ända jag gör om dagarna, städar och tvättar. Han jobbar ju och ska inte behöva göra de också. Jag jobbar också, inte varje dag eftersom jag är i hemtjänsten som timanställd.. han klagar över att han inte har kläder till jobb efter en ledig helg och säger att de är mitt fel för jag inte har tvättat de åt han. Ändå har han varit ledig i helgen och kunnat tvätta själv? Jag är trött på att vara en jävla hemmafru åt honom som han bara tar för givet. Jag duger på veckodagarna men såfort han är ledig så provocerar han och letar efter något att bråka om så han kan slänga ut mig. Får alltid åka iväg till min mamma som bor 10mil från oss. Och sen lagom tills han börjar jobba igen så ringer han o vill att jag ska komma hem för att han behöver mig. (Jag tar hans hundar åt honom när han jobbar). Ja alltså detta är en liten del av hur vårt förhållande ser ut. Jag vill bara ha stöd och råd, överreagerar jag? Är de fel på mig? Jag känner mig som hans hundvakt och att jag bara duger till det och till att göra alla sysslor hos honom.. men såfort han har ledig tid så bråkar han o kastar ut mig och tar sin nyckel så jag får åka till min mamma. Jag älskar honom, en del av mig gör det, men jag mår inte bra ihop med honom men behöver verkligen styrkan till att lämna honom. Hur fan ska jag komma vidare med mitt liv? Känner mig värdelös. Snälla inga påhopp och elaka kommentarer, jag vill bara ha stöd.