Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Behöver stöd

    Mån 20 jan 2020 15:02 Läst 42 gånger Totalt 8 svar
    Anonym (Värde­lös)
    Visa endast
    Mån 20 jan 2020 15:02

    Hej! Jag är ihop med en kille sedan två år och vi bor ihop och har gjort sedan vi blev ihop. Han är närmare 30år och jag är 25. Han har flertalet gånger kollat igenom min telefon när jag har sovit, bland annat har han filmat i smyg när jag skrivit i min kod i telefonen och fick reda på den så, han berättade det för mig. Bytte lösen till fingeravtryck och när jag vaknade dagen efter så satt han och kollade min telefon igen. Han hade alltså tagit mitt finger och låst upp telefonen när jag sov igen. Han sa att det var slut, att han hade hittat en bild i min telefon som han påstod inte var han, från ett videosamtal. För han sa att den tiden var han på jobb. Men han insåg ganska fort att de var visst det han, jag tog en screenshot på honom när vi pratade videosamtal... jag har absolut ingenting att dölja, han har som sagt kollat igenom min telefon många gånger. Och han behöver bara fråga mig så får han kolla igenom den om han känner att han vill det. När jag frågar om jag får kolla igenom hans så säger han nej. Nu har han till och med skaffat en gammal Nokia och gjort sig av med sin telefon han hade fb m.m på. Han låter mig inte ha vänner, får inte ha killvänner. Medans han pratar med sin ?barndomsvän? som han gått i skola med, han pratade endast med henne när han var på jobb. Aldrig när han var hemma. Jag sa såklart till honom att om jag inte får ha killvänner så får väl inte han ha tjejvänmwr heller? Och varför pratade han bara med henne på jobb och aldrig när han var hemma då? Har aldrig hört dom prata med varandra när han varit hemma. Jag lät alltid honom se vad jag skrev med mina vänner. Och sen hjälper han inte till med något hemma heller, han kan sitta och dricka ur ett mjölkpaket som sen blir tomt och bara slänger de där han sitter. Han stökar ner och väntar på att jag ska städa, och säger till mig att de är ju ändå de ända jag gör om dagarna, städar och tvättar. Han jobbar ju och ska inte behöva göra de också. Jag jobbar också, inte varje dag eftersom jag är i hemtjänsten som timanställd.. han klagar över att han inte har kläder till jobb efter en ledig helg och säger att de är mitt fel för jag inte har tvättat de åt han. Ändå har han varit ledig i helgen och kunnat tvätta själv? Jag är trött på att vara en jävla hemmafru åt honom som han bara tar för givet. Jag duger på veckodagarna men såfort han är ledig så provocerar han och letar efter något att bråka om så han kan slänga ut mig. Får alltid åka iväg till min mamma som bor 10mil från oss. Och sen lagom tills han börjar jobba igen så ringer han o vill att jag ska komma hem för att han behöver mig. (Jag tar hans hundar åt honom när han jobbar). Ja alltså detta är en liten del av hur vårt förhållande ser ut. Jag vill bara ha stöd och råd, överreagerar jag? Är de fel på mig? Jag känner mig som hans hundvakt och att jag bara duger till det och till att göra alla sysslor hos honom.. men såfort han har ledig tid så bråkar han o kastar ut mig och tar sin nyckel så jag får åka till min mamma. Jag älskar honom, en del av mig gör det, men jag mår inte bra ihop med honom men behöver verkligen styrkan till att lämna honom. Hur fan ska jag komma vidare med mitt liv? Känner mig värdelös. Snälla inga påhopp och elaka kommentarer, jag vill bara ha stöd.

  • Mån 20 jan 2020 15:27 #1

    Du behöver nog fråga dig själv VARFÖR du upplever att du älskar honom trots att han behandlar dig som en skit?

  • Anonym (A)
    Visa endast
    Mån 20 jan 2020 15:29 #2
    CitronTulo skrev 2020-01-20 15:27:36 följande:
    Du behöver nog fråga dig själv VARFÖR du upplever att du älskar honom trots att han behandlar dig som en skit?
    Håller med
  • Anonym (Gubbe­n 56)
    Visa endast
    Mån 20 jan 2020 17:25 #3
    Anonym (A) skrev 2020-01-20 15:29:34 följande:
    Håller med
    Håller med.
  • Sarah8­89
    Visa endast
    Mån 20 jan 2020 17:30 #4

    Vilken underbar man du har! Han kommer bli en fantastisk pappa till era framtida barn. Kan du berätta vart du hittat denna slipade diamant så vi andra, olyckliga kvinnor kan ha en chans att hitta en liknande till oss!

  • Anonym (mmm)
    Visa endast
    Mån 20 jan 2020 19:07 #5

    Vilket hemskt liv! Han är ju fruktansvärd mot dig. Du drar till mamma eller nån annanstans och sen stannar du där! Du ska icke bo med denne konstiga typ.
    Jag tror att du har skrivit förr väl? Känner igen det är med hundarna. Han får ordna med dem på annat sätt. 

  • Anonym (Qwert­y)
    Visa endast
    Tis 21 jan 2020 10:32 #6

    Dags att stämpla ut TS. Stanna hos din mamma istället, och ordna ett nytt boende. Den där mannen kommer bara ge dig bekymmer.

  • Tor 23 jan 2020 06:20 #7
    Anonym (Värdelös) skrev 2020-01-20 15:02:01 följande:

    Hej! Jag är ihop med en kille sedan två år och vi bor ihop och har gjort sedan vi blev ihop. Han är närmare 30år och jag är 25. Han har flertalet gånger kollat igenom min telefon när jag har sovit, bland annat har han filmat i smyg när jag skrivit i min kod i telefonen och fick reda på den så, han berättade det för mig. Bytte lösen till fingeravtryck och när jag vaknade dagen efter så satt han och kollade min telefon igen. Han hade alltså tagit mitt finger och låst upp telefonen när jag sov igen. Han sa att det var slut, att han hade hittat en bild i min telefon som han påstod inte var han, från ett videosamtal. För han sa att den tiden var han på jobb. Men han insåg ganska fort att de var visst det han, jag tog en screenshot på honom när vi pratade videosamtal... jag har absolut ingenting att dölja, han har som sagt kollat igenom min telefon många gånger. Och han behöver bara fråga mig så får han kolla igenom den om han känner att han vill det. När jag frågar om jag får kolla igenom hans så säger han nej. Nu har han till och med skaffat en gammal Nokia och gjort sig av med sin telefon han hade fb m.m på. Han låter mig inte ha vänner, får inte ha killvänner. Medans han pratar med sin ?barndomsvän? som han gått i skola med, han pratade endast med henne när han var på jobb. Aldrig när han var hemma. Jag sa såklart till honom att om jag inte får ha killvänner så får väl inte han ha tjejvänmwr heller? Och varför pratade han bara med henne på jobb och aldrig när han var hemma då? Har aldrig hört dom prata med varandra när han varit hemma. Jag lät alltid honom se vad jag skrev med mina vänner. Och sen hjälper han inte till med något hemma heller, han kan sitta och dricka ur ett mjölkpaket som sen blir tomt och bara slänger de där han sitter. Han stökar ner och väntar på att jag ska städa, och säger till mig att de är ju ändå de ända jag gör om dagarna, städar och tvättar. Han jobbar ju och ska inte behöva göra de också. Jag jobbar också, inte varje dag eftersom jag är i hemtjänsten som timanställd.. han klagar över att han inte har kläder till jobb efter en ledig helg och säger att de är mitt fel för jag inte har tvättat de åt han. Ändå har han varit ledig i helgen och kunnat tvätta själv? Jag är trött på att vara en jävla hemmafru åt honom som han bara tar för givet. Jag duger på veckodagarna men såfort han är ledig så provocerar han och letar efter något att bråka om så han kan slänga ut mig. Får alltid åka iväg till min mamma som bor 10mil från oss. Och sen lagom tills han börjar jobba igen så ringer han o vill att jag ska komma hem för att han behöver mig. (Jag tar hans hundar åt honom när han jobbar). Ja alltså detta är en liten del av hur vårt förhållande ser ut. Jag vill bara ha stöd och råd, överreagerar jag? Är de fel på mig? Jag känner mig som hans hundvakt och att jag bara duger till det och till att göra alla sysslor hos honom.. men såfort han har ledig tid så bråkar han o kastar ut mig och tar sin nyckel så jag får åka till min mamma. Jag älskar honom, en del av mig gör det, men jag mår inte bra ihop med honom men behöver verkligen styrkan till att lämna honom. Hur fan ska jag komma vidare med mitt liv? Känner mig värdelös. Snälla inga påhopp och elaka kommentarer, jag vill bara ha stöd.


    Han är alltså extremt svartsjuk och därtill kontrollerande och aggressiv.

    Han kastar ut dig ur ditt hem, låter dig inte få ha vänner och kontrollerar varje steg du tar. Han städar inte heller och kräver av dig att du ska tvätta, städa och ta hand om allt.

    Jag tycker att varningsklockorna ringer på högsta volym.

    Du känner dig antagligen värdelös och handlingsförlamad för att han har haft dig i sitt våld så länge att du har påverkats av hans negativa kommentarer.

    Det verkar samtidigt som att du själv inser att du behöver göra slut med honom och hitta ett nytt liv, eftersom du skriver att du önskar du hade styrkan att lämna honom.

    Jättekämpigt för dig. Inget av det här är ditt fel. Du är inte alls fel eller dålig på minsta vis. Det finns ingen kvinna som nöjd kan stå ut med sådana villkor i relationen som du behöver göra.

    Det här kan vara mycket svårt att komma ur själv. Han har dig i ett hårt grepp. Mitt tips är att du tar hjälp av någon för att slita dig loss. 

    På tel. nr. 020 - 50 50 50 (
    kvinnofridslinjen) kan du ringa och få goda råd. Kanske finns det en lokal kvinnojour i ditt område som kan ge råd och stöd som du kan få personlig kontakt med. Det är ett svårt steg att bryta sig loss, men det är nödvändigt för att du ska kunna börja leva ett nytt liv utan psykiskt våld och terror.  
  • Anonym (,.,.)
    Visa endast
    Tor 23 jan 2020 19:53 #8

    Snälla Ts du kan väl berätta hur det går? O hur du mår.
    Kram

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll