Mest rättvist

Jag jobbar heltid, får ut 21000 kr fter skatt

Sambon är sjukpensionär och kommer aldrig kunna jobba ihop lön, får ut ca 9000 kr i ersättning och bostadstillägg.

Vi är båda 30-35 år, bor i hyresrätt, inga barn eller djur.

Jag jobbar arslet av mig, han är hemma och ibland på sysselsättning,arbetsträning nåt sånt, han gör det han orkar och har förmånen att kunna gå efter sin energinivå och bara tänka på sig själv. De dagar jag inte orkar jobba måste jag jobba ändå. Som de flesta människor.

Han betalar 1500 kr, han får 500 kr i bostadstillägg ungefär, i hyra och vi delar på matkostnader. Jag betalar hyra, internet, el, bil, försäkringar och allt sånt. Efter dessa utgifter har vi kvar lika mycket ungefär varje månad, ca 5000 kr

Är det rättvist? Känns för hans del rättvist men sådär för min del. Jag jobbar hårt för att få ihop det för oss och har mycket mindre tid för att göra sånt jag vill och mår bra av. Känns som att jag borde få lite mer än min sambo över efter alla räkningar.

Jag vill också kunna spara undan för att köpa hus, nåt han inte bryr sig om.

Vad tycker ni? Hur löser ni det i liknande situationer?

Tack för era svar.

Ja, maten är borträknad då.

Och mellan raderna verkar du läsa rätt. Jag vet att han inte kan jobba och jag respekterar det fullt ut men har man haft hans problematik hela livet lär man sig också att man kan komma undan med det mesta på nåt sätt som man egentligen hade klarat av och det gör att allt blir obalanserat, inte bara det ekonomiska utan även planering, sysslor i hemmet, matlagning, handling. Ja, allt. Och det är såklart nåt jag har att jobba på där att acceptera situationen men kan inte låta bli att känna viss irritation. När han kan stanna hemma för att det regnar och jag måste jobba med migrän och så. Känner att jag drar ett orättvist stort lass i allt men att jag inte får ställa krav för att han har sina hinder och att jag inte heller får större del ha kvar pengarna jag tjänar.

Mest rättvist

INNEHÅLL