• Smultr­onmarm­elad
    Wed 22 Jan 2020 22:34
    273 visningar
    13 svar
    13
    273

    Mest rättvist

    Jag jobbar heltid, får ut 21000 kr fter skatt

    Sambon är sjukpensionär och kommer aldrig kunna jobba ihop lön, får ut ca 9000 kr i ersättning och bostadstillägg.

    Vi är båda 30-35 år, bor i hyresrätt, inga barn eller djur.

    Jag jobbar arslet av mig, han är hemma och ibland på sysselsättning,arbetsträning nåt sånt, han gör det han orkar och har förmånen att kunna gå efter sin energinivå och bara tänka på sig själv. De dagar jag inte orkar jobba måste jag jobba ändå. Som de flesta människor.

    Han betalar 1500 kr, han får 500 kr i bostadstillägg ungefär, i hyra och vi delar på matkostnader. Jag betalar hyra, internet, el, bil, försäkringar och allt sånt. Efter dessa utgifter har vi kvar lika mycket ungefär varje månad, ca 5000 kr

    Är det rättvist? Känns för hans del rättvist men sådär för min del. Jag jobbar hårt för att få ihop det för oss och har mycket mindre tid för att göra sånt jag vill och mår bra av. Känns som att jag borde få lite mer än min sambo över efter alla räkningar.

    Jag vill också kunna spara undan för att köpa hus, nåt han inte bryr sig om.

    Vad tycker ni? Hur löser ni det i liknande situationer?

  • Svar på tråden Mest rättvist
  • Kusine­n
    Thu 23 Jan 2020 06:10
    #1

    Det är ju omöjligt att svara på vad som är rätt. Men nåt som är vanligt är ju att man betalar gemensamma kostnader procentuellt efter vad man tjänar.

    Om man gör som ni att ni ska ha kvar lika efter räkningar tycker jag att det är viktigt att ni räknar de omkostnader som du har för ditt jobb i det gemensamma.De är ofta dyrare att jobba.

    Om bara den ena har husdröm är det nog svårt att snåla in för att spara till det när man har så begränsad ekonomi. Om jag var den som skulle leva på motsvarande 9000kr/månad resten av livet skulle jag inte vilja binda upp mig på ett hus och jag skulle definitivt inte vilja vara inneboende hos min partner om bara denne hade råd med hus. Andra är helt ok med det.

    Sen tycker jag att du ska jobba lite med din känsla av "orättvisa" Du verkar känna att din sambo har förmåner som du inte har genom att han kan anpassa sitt liv efter sin energinivå. Jag tänker att den förmånen ganska enkelt kompenseras av att han har en låg energinivå som måste kompenseras efter och att han förmodligen gått miste om många "grundläggande" drömmar oå grund av sin sjukdom. Jag förstår dock din känsla av att behöva leva "snålt" trots att du har jobb och bra lön.

    Är mat avräknat innan de 5000 kr eller ska ni betala mat även för dem? Om det är det sistnämnda verkar det som att ni har ganska höga utgifter inom nåt område som ni kanake kan dra ned på?

  • Kusine­n
    Thu 23 Jan 2020 06:12
    #2

    Jag tänker att så länge ni inte har barn har ni ju ändå en ganska bra summa att leva två på, 30 000 känns inte som att ni behöver direkt snåla för att få det att gå runt.

  • Thu 23 Jan 2020 06:21
    #3

    Med hans inställning till livet såsom du beskriver den, så hade jag nog inte varit sambo alls. Eller han kanske bidrar till ett gemensamma på andra vis?


    The first glass of wine is all about the food, the second glass is about love and the third glass is about mayhem.
  • Thu 23 Jan 2020 19:10
    #4
    +1
    Kusinen skrev 2020-01-23 06:10:24 följande:

    Sen tycker jag att du ska jobba lite med din känsla av "orättvisa" Du verkar känna att din sambo har förmåner som du inte har genom att han kan anpassa sitt liv efter sin energinivå. Jag tänker att den förmånen ganska enkelt kompenseras av att han har en låg energinivå som måste kompenseras efter och att han förmodligen gått miste om många "grundläggande" drömmar oå grund av sin sjukdom. Jag förstår dock din känsla av att behöva leva "snålt" trots att du har jobb och bra lön.


    Men är det TS uppgift att kompensera honom ekonomiskt för att han har en låg energinivå? Tycker TS ska hitta en vettig uppdelning av kostnaderna (kanske procentuellt?), men självklart ha mer pengar att röra sig med. Om han tex sköter det mesta av hushållet, får man ju beakta det också.
  • Kusine­n
    Thu 23 Jan 2020 22:28
    #5
    +1
    FuckGoggleAskMe skrev 2020-01-23 19:10:36 följande:

    Men är det TS uppgift att kompensera honom ekonomiskt för att han har en låg energinivå? Tycker TS ska hitta en vettig uppdelning av kostnaderna (kanske procentuellt?), men självklart ha mer pengar att röra sig med. Om han tex sköter det mesta av hushållet, får man ju beakta det också.


    Nej, det är inte hennes uppgift. Hon ha förstås ingen skyldighet att vare sig bo ihop med honom eller bidra till hans försörjning. Som jag skrev är det omöjligt att säga vad som är rätt eller fel att göra. Mitt tillägg om ts känsla av "orättvisa" hade inte med ekonomin att göra egenligen.

    Jag tyckte mig läsa mellan raderna att en del av problemet är att ts inte fullt ut "tror" på partnerns sjukdom/funktionsnedsättning, att hon upplever att hon få kämpa hårt och han " slipper undan" lite. Det är möjligt att jag tolkat helt fel, men om jag har rätt är det nog ett större problem än den exakta ekonomiska fördelningen.
  • Smultr­onmarm­elad
    Fri 24 Jan 2020 10:24
    #6

    Tack för era svar.

    Ja, maten är borträknad då.

    Och mellan raderna verkar du läsa rätt. Jag vet att han inte kan jobba och jag respekterar det fullt ut men har man haft hans problematik hela livet lär man sig också att man kan komma undan med det mesta på nåt sätt som man egentligen hade klarat av och det gör att allt blir obalanserat, inte bara det ekonomiska utan även planering, sysslor i hemmet, matlagning, handling. Ja, allt. Och det är såklart nåt jag har att jobba på där att acceptera situationen men kan inte låta bli att känna viss irritation. När han kan stanna hemma för att det regnar och jag måste jobba med migrän och så. Känner att jag drar ett orättvist stort lass i allt men att jag inte får ställa krav för att han har sina hinder och att jag inte heller får större del ha kvar pengarna jag tjänar.

  • Fri 24 Jan 2020 12:19
    #7

    Ta du och fungera över den där relationen lite.


    The first glass of wine is all about the food, the second glass is about love and the third glass is about mayhem.
  • Fri 24 Jan 2020 12:19
    #8

    Ta du och fundera över den där relationen lite.


    The first glass of wine is all about the food, the second glass is about love and the third glass is about mayhem.
  • GGN
    Fri 24 Jan 2020 15:43
    #9

    Ni är för olika.

  • Fri 24 Jan 2020 18:07
    #10

    Jag tycker det låter som att du själv väljer att jobba när du inte borde, som när du hade migrän och blir bitter för att han inte offrar sig på samma vis. Du borde nog börja med att sätta din hälsa i första rummet. Sen kanske du helt enkelt inte orkat med bördan av att försörja en annan människa och ge upp dina drömmar som du samtidigt måste ge upp? Du kanske börjar känna att kärleken helt enkelt inte är stark nog?


    Korrekturläser som en kratta
  • Fri 24 Jan 2020 18:12
    #11
    -1
    Smultronmarmelad skrev 2020-01-22 22:34:55 följande:

    Jag jobbar heltid, får ut 21000 kr fter skatt

    Sambon är sjukpensionär och kommer aldrig kunna jobba ihop lön, får ut ca 9000 kr i ersättning och bostadstillägg.

    Vi är båda 30-35 år, bor i hyresrätt, inga barn eller djur.

    Jag jobbar arslet av mig, han är hemma och ibland på sysselsättning,arbetsträning nåt sånt, han gör det han orkar och har förmånen att kunna gå efter sin energinivå och bara tänka på sig själv. De dagar jag inte orkar jobba måste jag jobba ändå. Som de flesta människor.

    Han betalar 1500 kr, han får 500 kr i bostadstillägg ungefär, i hyra och vi delar på matkostnader. Jag betalar hyra, internet, el, bil, försäkringar och allt sånt. Efter dessa utgifter har vi kvar lika mycket ungefär varje månad, ca 5000 kr

    Är det rättvist? Känns för hans del rättvist men sådär för min del. Jag jobbar hårt för att få ihop det för oss och har mycket mindre tid för att göra sånt jag vill och mår bra av. Känns som att jag borde få lite mer än min sambo över efter alla räkningar.

    Jag vill också kunna spara undan för att köpa hus, nåt han inte bryr sig om.

    Vad tycker ni? Hur löser ni det i liknande situationer?


    Nej det är inte alls rättvist. Du borde betala mer eftersom du har så mycket större inkomst, så förutom att dela på matkostnader borde han betala ca en tredjedel av övriga räkningar.

    Om han inte vill bo i hus får du väl rätta dig efter det, eller hitta någon annan att leva med.
  • Fri 24 Jan 2020 18:14
    #12
    Smultronmarmelad skrev 2020-01-24 10:24:52 följande:

    Känner att jag drar ett orättvist stort lass i allt men att jag inte får ställa krav för att han har sina hinder och att jag inte heller får större del ha kvar pengarna jag tjänar.


    Vilka krav är det förresten som du känner att du inte kan ställa? Är de rimliga eller bara önskemål? Det kan vara dags att se över dina förväntningar.
  • Mon 27 Jan 2020 08:57
    #13

    Hur gamla är ni och hur länge har ni varit ihop?

    Du verkar vara missnöjd med förhållandet och du behöver nog fundera ifall du är förberedd att offra allt du behöver offra ifall du fortsättar med honom, det är bättre att göra ditt val nu än att vara bitter efteråt

Svar på tråden Mest rättvist