Sörjer mina bonusbarn varannan vecka....

Varför ska du tänka att ni gjort nåt fel? Det här handlar nog över huvud taget inte alls om dig. 
Det är tufft för barn som har en förälder som inte helt fungerar och om det då under perioder fungerar bättre, så vill de säkert försöka att vara där. Vi har det så just nu. Min man har ensam vårdnad + boendet men nu ett antal månader tillbaka har umgänget sakta byggts på och det verkar fungera hyggligt. Det handlar inte om jättesmå barn utan de får bestämma en hel del själva. 

Jag är också till viss del oroad över hur det är hos mamman eftersom jag vet att det var helt kaos förr, innan min man fick vårdnaden, men jag får ju lita på vad ungarna säger, att det är ok och att funkar (mamman har fått hjälp). Bara för att det inte fungerar som hos oss behöver det inte betyda att det inte är tillräckligt ok, liksom. Jag försöker tänka så. Sedan är det så att om ni misstänker att allt inte står rätt till så har ju pappan ensam vårdnad och den kan han använda till att ta beslut för barnens bästa. 

Det pappan kan göra är att kalla mamman till ett samarbetssamtal på Familjerätten för att diskutera det här tillsammans. Att ni märker en skillnad på barnen nu när de börjat vara mer hos henne och vad kan det bero på osv. 

Sedan undrar jag vad det står i avtalet? Du skriver att barnen säger att de vill flytta till mamma vid tjafs osv, men vet barnen om exakt hur avtalet är skrivet? I vårt avtal står det tydligt att de ska bo hos oss och att pappan har ensam vårdnad och att umgänget skulle utvecklas enbart om det fungerar + om barnen vill vara mer tid där.  Ett av barnen är inte där över huvud taget (gymnasieålder) , vill inte. De andra barnen har följt avtalet men barn nummer 2 (högstadiet) har nyligen sagt att hen inte vill vara där riktigt lika mycket, och då får hen välja det. Enligt avtalet står det extremt tydligt att det handlar om barnens behov att träffa sin mamma, inte vad mamman vill. Den yngsta vill vara där så mycket hen får, och då säger vi att det är vad som står på avtalet som gäller. Hen kan alltså inte (nu har det inte hänt) säga att hen vill bo mer hos mamma. 

Det finns inget avtal. Umgänge var inte aktuellt över huvudtaget när han fick vårdnaden så därför beslutades inte om något sådant. De har sedan inte skrivit något avtal just pga att man inte vet hur det skulle fungera. Umgänget har successivt byggts på.

Däremot har pappan varit väldigt tydlig med att umgänget ser ut som det gör. Ändå från det att de endast träffades ett par timmar per gång så har båda barnen tjatat om att de vill vara mer med mamma. Till en början så har pappan förklarat att det endast är korta stunder för att de är så pass längesedan de varit hos mamman och att de måste bygga upp en relation på nytt.

Men det handlar mycket om att mamman uttrycker sin ångest till barnen. Att hon mår fruktansvärt dåligt när dem inte är där. Att hon vill att de ska vara där mer men att det är pappan som hindrar etc.

De har kontakt med familjerätten och går där på samarbetssamtal. Pappan har varit tveksam till längre umgängen (mer än varannan helg) från första början, men både familjerätt och socialtjänst säger att han inte kan göra så mycket då hennes livssituation är ordnad nu.

Vi anser väl inte riktigt att allt är helt ok då mamman saknar insikt i sin problematik och varken kunde erkänna att den fanns då eller säga att den funnits nu. Hon skyller istället på pappan till barnen. Detta märker vi att barnen mår dåligt av. De känner en lojalitet mot mamman som hon inte heller kan förstå när det tas upp med henne. "De har ingenting att vara lojala mot" svarar hon då hon inte förstår hur barn funkar. Detta är en sak som får oss att oroa oss kring hur barnen har det där. Hur mycket svammel hon tutar i dem som skapar ett dåligt mående.

Men det är inget vi kan göra något åt enligt socialtjänst och familjerätt.

Men då är det väl hög tid att de skriver ett tydligt avtal om det inte finns något. 

Då är det bra att de redan har familjerätten men de kan ju inte bestämma, de hjälper ju bara till. Där man kan skriva ett juridiskt hållbart avtal om man kommer överens, men det låter ju inte som om de kommer kunna göra det. Kanske dags att han tar in en jurist och reder ut vilka möjligheter som finns kring ett avtal om boendet/umgänget också?

Jag märkte en stor skillnad när min man valde att anlita advokat. Soc och familjerätt har ju ingen juridisk kraft att ta beslut på det viset. Det blev en helt annan grej och vi upplevde att det plötsligt fanns möjligheter som vi inte hade tänkt innan. Vi hade innan en naiv syn på att Soc kunde bestämma en massa men de kan bara säga vad de anser, om sen folk inte samarbetar så blir det så. 
Mitt råd är att han har bokar in en timme och berättar allt hur det ser ut. frågar vilka möjligheter som finns. Eftersom han redan har ensam vårdnad finns det ju anledningar till det så det är klart att man då även kan göra avtal kring boende och hur mycket umgänge. Men man ska ju lyssna på barnen också, men är mammans miljö uppenbart olämplig kommer rätten se allvarligt på det.

Vilken glädje för dessa barn att ha en sån otroligt fin bonusmamma! Vore nog bra med nåt samtal för att utrröna vad som sker där.

Annars kan ni nog bara fortsätta stötta barnen (om mammans beteende ej är ok kommer de förhoppningvis genomskåda det tids nog)..

Stor eloge till dig som tagit dessa barn under dina vingar. Som flera skrivit redan är det inte mycket ni kan göra. Ett avtal för umgänget bör ni fixa, men utöver det är det nog bara att bita ihop.

Familjerätten tyckte inte att de ska upprätta ett avtal än eftersom de vill se att umgänget fungerar först. De tycker det är onödigt att binda umgänget till ett avtal när man inte vet hur det kommer fungera. De tycker också det är onödigt att göra ett avtal för så kort tid framåt när framtiden är oviss än. Sambon har tagit upp det med avtal hos familjerätten vid ett par tillfällen.

Nu bor de ju varannan vecka och anser de inte heller att det behövs ett avtal.

Oavsett om avtal skulle finnas eller inte skulle mamman fortfarande säga åt barnen att det är pappa som bestämt.

Det är svårt att avgöra om miljön är olämplig eller inte. Det är svårt att utreda för soc också. De framkommer inte på en timmes möte hos dem utan hon skulle behöva bo på ett utredningshem eller liknande där de ser henne dygnet runt för att se de brister som finns.