Våra familjer är olika, någon mer?

Ja, här är det likadant men omvänt. Dvs jag tillhör den tysta sidan med stor personlig sfär, min pojkväns familj är mycket mer extrovert och kramig.

Upplever att det blir svårare att acceptera olikheterna med tiden - jag kan inte för mitt liv begripa varför man måste kramas och avsluta allt man höll på med för att man får besök av samma person fem dagar i veckan. Och han tycker det är ouppfostrat och elakt att inte lägga allt fokus på gästen, när hon så tydligt vill ha det så.

Jag kan absolut förstå att man kan tycka det är jobbigt tvärtom också.

Min man blir ofta trött i huvudet och känner sig obekväm efter en för stor dos av min familj.

Han har en väldigt liten familj, så det är iofs en specifik jag syftar på. Men det har alltid funnits stora skillnader mellan våra familjer. Generellt tycker jag dock att vi (som par) har haft mycket högre acceptans för dessa skillnader än vad de övriga har gentemot varandra. ;) Men det klart, ens egna familj är ju ofta den enda referensramen, och då blir raka motsatsen oftast ?fel? oavsett beteende.

En annan skillnad är att hans familj har sjukt mycket konflikter. Det bråkas över småsaker och grinas och sen blir allt bra och alla älskar varandra igen tio gånger i veckan. I min familj är det aldrig något bråk, men när det väl är något som skaver så ligger det kvar outtalat i ett decennium och river. Så ett mellanläge hade varit bra, där inte minsta lilla grej blåser upp till helt sanslöst överdrivna proportioner - eller stora grejer lämnas olösta och förtryckta.