Varför kan jag inte knyta an till andra?

Intressant. Jag kan inte själv tycka att folk i allmänhet är tråkiga. Däremot att vissa är ganska mystiska varelser i form av hur de agerar och resonerar. Jag tror att det är det som gör dem väldigt psykologiskt intressanta.

Hur kan man t.ex. rösta på SD? Förstår man inte riskerna det innebär att föra samhället tillbaka till samma stämningar som fanns under 1930-talet?

Hur kan man inte vilja ta miljöproblemet på allvar? Hur kan ens hjärta blöda för  åtta pojkar i en grotta samtidigt som man ignorerar hundratals människor som drunknar i skröpliga båtar på flykt för ett bättre liv?

Vad är det som gör att du tycker att andra är tråkiga?  Och varför vänder du dig till oss andra med denna fråga, om vi nu är tråkiga att diskutera med?

Du skriver att det är väldigt svårt att knyta an. Men har nu någonsin lyckats knyta an till någon, och brytt dig om den personen? Vem i så fall, hur och när?

Vad är din fråga? Vill du knyta an till människor? Vilken egenskap eller personlighet skulle en person ha för att du inte skulle tycka denne var tråkig?

Oj. Det var många bra svar. Jag ska försöka förklara.

Jag vänder mig till er för jag vill ha folks åsikter och tankar på det. Jag tycker folk överlag är tråkiga. Det betyder inte att jag tycker att ni är det. Detta är ett ämne som jag tycker är intressant.

Att jag tycker att folk är tråkiga överlag kan bero på att jag tycker att jag själv är tråkig. Jag har inte så många intressen. 

Jag har knutit an till folk förut, men blivit sårad. Det kanske är en försvarsmekanism att om jag inte intresserar mig för folk så kan jag inte bli sårad.

Du har asperger. Där är förklaringen. Det hör liksom lite till diagnosen, både att vara egocentrerad, att ha få men intensiva intressen och vara socialt ointresserad, i olika grader. Med det sagt så är det så klart inte omöjligt att knyta långvariga kontakter eller ha kärleksrelationer. Se på mig, jag har både vänner och bekanta och kärleksrelationer.  Jag är ett litet mått egocentrerad, ganska många men ack så intensiva intressen och jag är oftast inte ett dugg intresserad av att vara social, särskilt inte IRL med okända, för det ger mig oftast ingenting. 

Jo, jag har ju funderat på om det kan vara Aspergern, men har väl inte riktigt velat tro på det. Har dock inte haft diagnosen så länge. Några år bara. Har inte riktigt förlikat mig med det kanske. Tror du, trots min diagnos att jag kan lära mig att knyta an till personer och bli mer intresserad av de? Jag trivs ändå ganska bra med hur det är, men det blir lite ensamt ibland.

Jag tänkte just medans jag läste - det låter som Asperger. Sedan ser jag att du har diagnosen. Så det är inte så konstigt. Du är som du är. Man får avväga där - dvs om du ändå vill umgås med folk ibland så får du kanske kompromissa lite, dvs. även vara med på sånt som kanske du inte är såå värst intresserad av, bara för att ha kvar kontakten. 

Det låter vettigt.. Jag försöker hålla kontakten med de vännerna jag har, men det är svårt, men jag ska väl inte klaga. Jag får väl hitta andra sätt och nya vänner.

Fake it 'til you make it är verkligen något att använda sig av.

Haha.. 

Jag tänkte svara: "Det är det väl bara kvinnor som gör?" Men jag kom på att det lät lite IQ-befriat.

"Däremot att vissa är ganska mystiska varelser i form av hur de agerar och resonerar. Jag tror att det är det som gör dem väldigt psykologiskt intressanta."

Håller med

Hur kan man t.ex. påstå att en kvinna som blir känslomässigt försummad i en relation och är den som försöker reda ut känslor kring konflikter eller var man står känslomässigt gentemot varandra har ett maktövertag över mannen p.g.a han saknar sådana förmågor.

Å andra sidan är jag inte lika intresserad av att umgås med alla de jag finner väldigt psykologiskt intressanta och det var väl just det tråden handlade om eller har du en tendens att knyta band till de som röstar på SD bara för att du inte förstår dem?

Jag tror inte att asperger innebär att man får svårare att knyta an till andra men det är nog  olika från person till person. Du kanske har lättare att bli intresserad av någon med samma intressen.

TS använder "knyta an" lite annorlunda. Det verkar snarare handla om att undehålla relationerna. 

Jo, det handlar mer om att vårda de relationerna jag har. Jag har inte så stora problem egentligen att träffa nytt folk. För min del handlar det om viljan att göra det, men att ta hand om de relationerna man redan har är svårare. Jag har haft en del folk i mitt liv som jag har tyckt om och som jag har förlorat kontakten med, därav oviljan att träffa nytt folk igen, om jag inte måste, för jag vet att det kan hända igen.

Har du förlorat kontakten men dem för att du varit dålig på att vårda relationerna?

Jo och sen har det varit andra omständigheter med som att jag har flyttat eller bara tappat intresset. Det låter lite konstigt kanske.

Jag vill bara förtydliga en sak. När jag träffar någon jag verkligen tycker om då går jag in för det stenhårt. Lågan brinner starkt, men kort hos mig. Jag har en tendens till att bli intensiv, men efter ett tag falnar lågan och jag tappar intresset. Jag hade hellre haft en låg låga som brann längre, om ni förstår vad jag menar?

Jag har ett problem. Jag är kär i en tjej som jag har känt några år. Vi jobbade på samma ställe innan jag lämnade det. Jag hörde alltid av mig till henne, men nu har jag inte gjort det på ett tag och hon har inte heller hört av sig. Det känns som att om jag inte ligger på så händer det ingenting. Om jag inte hör av mig så gör inte hon heller det. Det känns som att det är jag som måste höra av mig och underhålla relationerna, men jag får inget tillbaka.

Hon ser mig som en vän, för övrigt.