Min historia som utmattad, behöver tips och råd!!

Jag har förvisso inte fått någon ADHD-diagnos men jag har blivit sjuk av mitt jobb. Utmattningsdepression var diagnosen.

Har du fått någon form av samtalsterapi? För det låter lite som att du ältar oförrätterna som du råkat ut för...

Jag hade en chef, likt din, som aldrig var nöjd. Alltid fick vi anställda kritik och orättvisa beskyllningar. Hemskt var det. Jag blev friskförklarad efter en tid där företagshälsovården gjorde en storartad insats. De var underbara! Jag bytte sen jobb till en toppenbra arbetsgivare. Men jag mådde ändå inte bra. För jag ältade allt, om och om och om igen. Vad chefen sagt och gjort, vad jag borde ha sagt och gjort. Vad HR borde ha gjort. Hur arg jag var för att de gjort mig så sjuk.

Du skriver att du pratar med din partner (för mycket) om det men hon är inte din terapeut. Du behöver ett proffs som kan hjälpa dig ur ältandet. Och självklart kan man komma tillbaka till karriären, men man måste också vara medveten om sina svagheter och de långvariga effekterna av utbrändhet.

Hur har du löst renoveringen och kollen på din sjuka mor?

Känner igen mig väldigt mycket. Ville bara säga att det kan och kommer bli bra med tiden.

Så som läget är nu kommer det inte alltid att vara, antagligen gå upp o ner en del i läkningen också, men du verkar medveten och klok.

Du kan absolut ha en ledande roll igen! Men vill du det? Och vill du ha det just nu?

Tycker du gör en bra analys. Men anledningen till att jag ältar min situation är nog för att jag befinner mig i den, jag är ju kvar på samma jobb, har två månader kvar där. Det framgår kanske inte i mitt inlägg. Men ja, att älta det man varit med om hjälper ju inte.
Nej jag har inte gått i samtalsterapi eller vad menas med samtalsterapi? Är samtalsterapi när man går till en beteendevetare som säger att jag måste lära mig att acceptera ångesten å andas? isåfall har jag varit där säkert 20 gånger.
Hade du bakslag osv när du var sjuk?

du kanske borde prova KBT? så du lär dig hur du ska hantera ångesten och stressen.

har varit sjukskriven i 5 år nu (schizofreni) och fick prova det för ångest och det hjälpte väldigt mycket. 

Bra fråga! Renoveringen är löst, men min mor är ett annat kapitel, jag känne oro så fort hon ringer då jag alltid befarar de värsta. 

Tack för svar

När man en gång har hamnat i den berömda väggen så som du har gjort, så kan man bli frisk, men man kommer aldrig kunna leva ett liv exakt likadan som man levde då man blev sjuk, för då kommer man garanterat bli sjuk igen. Sedan så kommer du med allra största sannolikhet få leva med en högre känslighet för vad du klarar av. Lär du dig din kropps signaler, lär du dig hur du ska hantera det så är förutsättningarna goda för att du ska kunna leva ett bra liv där du mår bra. Men du behöver hjälp med att hitta de metoder som fungerar för dig. Känner du att beteendeterapeuten du träffar inte fungerar så tycker jag absolut att du ska leta efter någon annan.

Tack för de peppande orden! Jag vet faktiskt inte vad jag vill just nu när det gäller jobbet, jag känner väl lite att jag vill vara i bakom kulisserna just nu och inte vara den som visar vägen för att få lite lugn och ro, tror jag.

Hej!
Jag bad om det en gång men blev hänvisade till nån online KBT men jag sa att jag ville träffa någon och sen har det inte blivigt av bara.
Blev du helt fri från ångest med KBT? just nu försöker jag med egna ihopkokade lösningar men de fungera bara ibland  

Hej! 

Ja det är nog bara att inse. Ska prova byta nästa gång jag tar mig till vården.

Tack för svar

det har funkat väldigt bra, som sagt lärde mig hantera ångesten och se upp efter tidiga tecken och motverka nya ångestattacker.

Råkade skicka iväg för tidigt...

Som jag ser det som så behöver du hitta orsakerna till att du hamnade där du nu hamnat. Lär dig hitta det som gjorde dig sjuk. Lär dig hantera sådant. Lär dig vilka val du behöver göra i framtiden för att inte hamna där igen. Mycket tror jag nog handlar om att lära dig att sätta gränser. Du behöver även komma fram till vad som ger dig energi, vad som ger, men även tar energi och slutligen vad som tar energi.

Jag har själv varit sjukskriven pga att det har blivit för mycket för mig. Min kropp och min själ la helt enkelt av. När läkaren ville sjukskriva mig så var min första tanke ?inte kan väl jag..?? och ?SÅ dålig är jag inte!?. Tack och lov så har jag från jobbet fått rätt mycket kunskap om stress och andra psykosociala problem så jag insåg ganska snart att läkaren borde ju veta vad hon pratade om, så jag stannade hemma från jobbet tills kroppen och knoppen mådde bättre. Det komiska i det hela som jag ser det nu, och som är så uppenbart, är att jag ville verkligen inte släppa taget om allt, vilket blev uppenbart min andra dag som sjukskriven. Det var när min man på kvällen frågade hur jag mådde och jag svarade att jag mår bra och kanske inte borde vara sjukskriven då jag hade ju bara gråtit två gånger under dagen, som jag hörde det absurda i det jag sa. Det var det som gjorde att jag började analysera allt i mitt liv, även mina tankar, mina ageranden etc. Och så började jag jobba med dessa. En vän tipsade även om kraniosakral terapi vilket jag var väldigt tveksam till, men jag testade på det ändå. När jag gick till första behandlingen var jag väldigt skeptisk, när jag gick därifrån kände jag att något hade hänt. Jag gissade på att det mest berodde på att jag bara hade legat och inte gjort något i nästan en timme. Men likväl så tänkte jag ge det en ytterligare, andra chans. Den gången hände det mycket vilket fick mig att inse att sådana reaktioner som jag fått inte hängde samman med vanlig avkoppling och jag gick slutligen på en tredje avslutande behandling.

Jag träffade även en arbetsterapeut som gav mig lite verktyg att hantera stress

Det har nu gått en tid och jag mår mycket bättre, men är inte helt hundra. Jag måste fortfarande sålla, och det kommer jag nog alltid behöva göra. Jag är mycket känsligare än jag varit innan och det kommer jag nog alltid vara. Men jag blir hela tiden starkare, bara jag inte tillåter mig att hamna i det sätt att leva och tänka som jag hade innan jag blev sjuk. Och det kommer bli återfall, men för varje gång blir de kortare inte lika djupa som den där första. Och de kommer allt mer sällan.

Jag jobbar fortfarande med att hitta det som får mig att må bra, och som ger mig energi. Jag håller fortfarande på att sållar bort allt det som enbart tar energi, och ibland även det som både ger och tar energi (dvs sådan som gör mig glad och får mig att känna mig levande, men som samtidigt tar energi då det kan bli ett krav eller ett måste)

Hej igen. Blir glad att höra att du är påväg tillbaka igen, får kolla upp vad kraniosakral terapi är för något :). Va de ångest du fick eller gick du in i en depression eller båda?
Jag har märkt att jag har lätt att falla tillbaka i samma gamla beteende så fort jag har mina bra dagar... Jag börjar stressa och ska börja prestera så fort jag mår bra å sen ligger man där helt jävla utslagen i soffan med extrem ångest å tvångstankar som förföljer en i dagar efteråt. 

Och när jag blir såhär så tappar man tillslut insikten med vad man vill göra i framtiden och vad man har för framtida mål, man är lixom som i en bubbla full av stress och kaos.
Jag hoppas det blir bättre när jag kommer till en ny arbetsplats som jag kan känna mig trygg i. Sen är de väl bara att härda ut och försöka sluta stressa.

I övrig tycker jag att jag har ganska bra koll på vad som triggar igång min ångest och vad mina huvudsakliga problem är men det är bara lösningen på problemen som jag inte hunnit snickra ihop ännu. Man får väl hoppas att jobb byte och träning är något i rätt riktning, samtidigt som man får lära sig acceptera att man mår skit ju nu.

En liten uppdatering...

Har nu gått ca 8 månader och jag har börjat på adhd medicinering och bytt jobb, ett jobb som jag verkligen gillar. Mår alldeles utmärkt dagtid, men brukar börja känna mig kass på kvällen, tankarna o ångesten kryper sakta på. Va kan detta bero på?