Anonym (Ts) skrev 2020-01-27 23:30:38 följande:
Jag är tillsammans med en kille som är 12 år äldre - jag 26 och han 38. Vi har varit tillsammans i tre månader och han har varit tydlig med att han vill ha barn. Vi båda har bra jobb men jag kan tänka mig att skaffa barn inom ett år - familj går före mitt jobb. Igårkväll hamnade vi dock i en dispyt och det var första gången han höjde rösten åt mig. Jag tyckte inte om det och sa ifrån.
I grunden tycker jag ju om honom men eftersom vi båda har seriösa intentioner funderar jag hela tiden på om hans sämre sidor är något jag kan leva mef. Vi är lika men ändå så olika. Jag kan ju känna att åldersskillnaden bör göra att han kan erbjuda mig lite mer men tja, jag vet inte... sedan blir det jobbigt när jag måste fundera på allt istället för att gå på känsla. Jag funderar hela tiden på - är han verkligen den rätte för mig?
Hur vet man att någon är den rätte? Ibland känns det som att han bestämt sig för mig bara för att han verkligen vill ha barn...
Bland relationer i min närhet finns ett antal långvariga med en åldersskillnad på 10-15 år. Jag tror personligen att det är viktigare att man befinner sig på ungefär samma ställe i livet och kan se på varann realistiskt men kärleksfullt, än att man är exakt lika gammal.
Att han höjer rösten mot dig efter endast 3 månader...nja, jag skulle inte gilla det. Min man har faktiskt aldrig höjt rösten mot mig, även om vi inte alltid är överens om allt. Jag har heller inte gjort det mot honom.
Och hur man vet om någon är rätt? Jag ska säga samma till dig som jag fick höra när jag funderade högt: "När det är rätt, så
vet du det!" Tyckte förstås att det lät som tjursk*t och cirkelresonemang.
Men så träffade jag och lärde känna han som idag är min man, och då bara kändes det rätt, för oss båda.
Tycker nästan lite synd om mitt yngre jag som höll på och tvekade och funderade om en dåvarande pojkvän var rätt eller inte, och kunde man verkligen göra slut bara för att relationen inte var 100%, jag menar gräset är ju inte grönare på andra sidan och ingen är ju perfekt, som det brukar heta. Men hade jag stannat kvar i någon av dessa halvdåliga (eller heldåliga) relationer hade jag heller inte varit ledig när min man dök upp! Och vår relation är 100%, vi vet att vi hör ihop! Ingen tvekan.