Känner attraktion till en man på mitt jobb och kan inte riktigt få honom ur mina tankar. Jag är så nyfiken på honom men samtidigt vet jag hur fel det är..
Någon som i liknande situation som kan dela med sig av lite tankar och reflektioner ? Känner mig rätt så ensam i detta då jag inte har pratat med någon om detta..
Jag frågade om hon ville hitta på nåt nån dag, men det blev nej, hon ville bara ha en jobbrelation. Så det var det. Jag respekterade det, inga sura miner.
Jag frågade om hon ville hitta på nåt nån dag, men det blev nej, hon ville bara ha en jobbrelation. Så det var det. Jag respekterade det, inga sura miner.
Okej, men ändå blev du idiotförklarad som ett äckel? Tycker inte du har gjort något konstigt, utan bara agerat moget och vuxet. Är väl bästa sättet att fråga om man vill hitta på något, om man är intresserad...? Är ju en annan sak om man sexuellt trakasserar någon eller inte förstår vinken, då förstår jag om man blir kallad äckel. Men känns som ni män blivit väldigt fega och tycker synd om er själva efter me too, grejen är bara den att flirta och visa intresse på ett vuxet sätt är helt okej för oss kvinnor. Vi uppskattar det. Men många män verkar ha väldigt svårt för att veta var gränsen går, det är vad det handlar om tror jag.
Min relation till min sambo känns ganska lik den du beskriver. Han har varit deprimerad och skärmat av sig, varit uppe i sig själv, ingen sexlust osv, vilket är förståeligt när man mår dåligt. Det känns som vi är två kompisar som lever ihop. Vi har det bra, tryggt och kul ihop men det finns ingen passion eller ens en gnutta romantik. Men tror det är därför jag njuter så väldigt mkt av den här uppmärksamheten från någon annan. Att få känna sig uppskattad och snygg i någon annans ögon, det var flera år sen. Och tror aldrig jag känt sån här attraktion till min man från början heller. Vi blev ihop för 10 år sen när jag precis lämnat en stormig relation, var nedtryckt, hade världens sämsta självkänsla. Jag valde honom för att han var rätt då, snäll, stabil, trygg men inte så spännande kanske...
Dock har vi barn och man kanske inte kan förvänta sig passion och romantik när man varit ihop såhär länge.. Jag vet inte. Tror vi har det ungefär som många andra som varit ihop lika länge... Har ni också barn?
Jag vet inte om jag är bra på att flirta. Men om jag gillar en tjej så försöker jag, har alltid varit sån. Hade inte känt såhär för nån på 12 år, så det kändes jobbigt att få nej. Förstod, och var beredd på det, men ändå jobbigt. Jag vet att hon gillade mig, och trodde att det kanske fanns ett intresse.
Brukar ni Kvinnor,Tjejer spegla killen, Mannens ansiktsuttryck som ni är attraherade av