Hur blev er relation efter barn?

Lika bra som innan. Vi var förberedda, både mentalt och praktiskt och förändringen blev mindre än jag väntat vad gäller livsstil och egentid.

Småbarnsåren har tagit på relationen. Sömnbrist, livspusselstress, aldrig tid att ta igen sig, ingen tid för romantik och parmys... Allt vi hinner är hushållsarbete, jobba och ta hand om ungarna, men oss är det inte tid för.

Jag älskar min man och han mig, så relationen tål att få stryk utan att spricka. Grunden är stark, men nog tusan har det slitit på relationen att aldrig kunna ha partid ihop.

Vi har ingen avlastning eftersom varken far-eller morföräldrar vill vara barnvakt, utan de umgås bara med barnbarnen om vi är där.

Bättre.

Det har varit riktigt tufft sedan barnen kom. Vi har barn med diagnoser och det är riktigt tufft.

Så vårt förhållande är absolut inte den mesta då det sliter och tär på oss.

Första året var vi griniga som fan båda. Ingen fick sova, ingen fick egentid, sonen hade kvällsmagont och måste bäras runt konstant på kvällarna i 4 månader fast jag gjorde vad jag kunde med att ta bort allt gasbildande ur maten, undvika mjölk, ge mimifom osv osv.

Vi satte äggklockan på en timme åt gången och travade runt i hemmet, ungefär. Det blir inte mycket socialt liv av det.

Men från två år och uppåt var det okej, vi hade många år ihop och min man vill verkligen vara jämställd, vi delade på ledigheten osv. Vi tyckte båda att det var mindre jobbigt att jobba än att försöka roa ett litet energiknippe hela dagen.

Tecum, hur gjorde ni med egentid osv?

Första två åren var tuffa och relationen fick stå tillbaka en del. Nu efter tre år så känns relationen bra och den har fördjupats av att man har gått barn och är familj.

Vi hade varit ihop i 2 år innan vi fick vårt första barn. Vår relation är fortfarande väldigt bra, vi ser oss själva som ett team som tillsammans löser ev problem. Jag har tyvärr drabbats av utmattningssyndrom och mannen är guld värd i att få mig att må bättre och vårt familjeliv blir inte så lidande. När jag har bättre perioder ser jag till att han får avkoppling och egentid. Vi bråkar aldrig och överens om det mesta. Diskuterar mycket , ser till att ha mycket närhet även om vi kanske inte har sex så ofta som vi vill. Vi har ett barn med npf-diagnos och får tyvärr kriga för att få hjälp, men eftersom vi är ett bra team så klarar vi av det .

Vi har utöver den tidigare relationen även blivit arbetskamrater. Vi planerar, fördelar arbetet, diskuterar metoder mm. Vi leder projektet Familj tillsammans.

Dåligt med sömn och barn som vaknar ofta har gjort samlivet nästan obefintligt. Men nu, efter sju år, ser vi en ljusning. :)

Yngsta är fem nu och läget hemma har börjat bli lite lugnare. Vi är inte längre alltid jättetrötta när barnen somnat utan orkar prata igen, som vi gjorde förr, om intressen, politik, mm mm. Våra sidor utöver den som föräldrar börjar få ta plats igen. Tidigare har nästan all ork lagts på att prata om barnen och det praktiska i vardagen.

Det har varit kul att upptäcka att vi jobbar så bra ihop som vi faktiskt gör.

Våra barn har varit friska, snälla och lättskötta, sov någorlunda bra även som riktigt små, så vi blev aldrig uttröttade. Vi hade mormor och farmor nära och kunde åka iväg bara vi då och då. Våra föreningsaktiviteter behöll vi genom att turas om att vara hemma med barnen på kvällen. Jag var egen företagare och jobbade långa dagar, så när andra barnet kom gick min fru ner till halvtid. Våra barn har från tidig ålder haft god fantasi och varit bra på att sysselsätta sig själva, inte som dagens ungar som måste aktiveras hela tiden och ha föräldrarna som lekkamrater.
Sexlivet har aldrig varit något problem, de sov ju bra och vi har aldrig varit rädda för att ha sex med bebis i rummet. När de blev äldre planerade vi delvis vårt sex efter TV-programmen, när det var tecknat på TV gällde det att passa på..  

Vi har aldrig varit jämställda föräldrar, min fru har gjort det mesta med barnen och hon har gjort det med glädje då hon verkligen gillar det. Sak samma med aktiviteter, hon skjutsade till idrott, tittade och hjälpte till med kringverksamhet. Jag var mindre road av sånt...