Hur blev er relation efter barn?
Min kille tycker allt är så jobbigt efter vi fick barn, fast han ville att vi skulle skaffa.
Hur blev era relationer efter barn?
Min kille tycker allt är så jobbigt efter vi fick barn, fast han ville att vi skulle skaffa.
Hur blev era relationer efter barn?
Innan barn,
mycket bra och aktivt sexliv,
efter barn (2 år nu),
helt värdelöst sexliv.
Innan barn,
mycket bra och aktivt sexliv,
efter barn (2 år nu),
helt värdelöst sexliv.
Innan barn,
mycket bra och aktivt sexliv,
efter barn (2 år nu),
helt värdelöst sexliv.
Innan barn,
mycket bra och aktivt sexliv,
efter barn (2 år nu),
helt värdelöst sexliv.
Innan barn,
mycket bra och aktivt sexliv,
efter barn (2 år nu),
helt värdelöst sexliv.
Sexlivet har blivit sämre. Kass sömn ett par år. Ekonomin blev sämre. Allt annat har blivit bättre. Totalt så känns vi mycket mer sammansvetsade efter barnen.
Vi har utöver den tidigare relationen även blivit arbetskamrater. Vi planerar, fördelar arbetet, diskuterar metoder mm. Vi leder projektet Familj tillsammans.
Dåligt med sömn och barn som vaknar ofta har gjort samlivet nästan obefintligt. Men nu, efter sju år, ser vi en ljusning. :)
Yngsta är fem nu och läget hemma har börjat bli lite lugnare. Vi är inte längre alltid jättetrötta när barnen somnat utan orkar prata igen, som vi gjorde förr, om intressen, politik, mm mm. Våra sidor utöver den som föräldrar börjar få ta plats igen. Tidigare har nästan all ork lagts på att prata om barnen och det praktiska i vardagen.
Det har varit kul att upptäcka att vi jobbar så bra ihop som vi faktiskt gör.
Våra barn har varit friska, snälla och lättskötta, sov någorlunda bra även som riktigt små, så vi blev aldrig uttröttade. Vi hade mormor och farmor nära och kunde åka iväg bara vi då och då. Våra föreningsaktiviteter behöll vi genom att turas om att vara hemma med barnen på kvällen. Jag var egen företagare och jobbade långa dagar, så när andra barnet kom gick min fru ner till halvtid. Våra barn har från tidig ålder haft god fantasi och varit bra på att sysselsätta sig själva, inte som dagens ungar som måste aktiveras hela tiden och ha föräldrarna som lekkamrater.
Sexlivet har aldrig varit något problem, de sov ju bra och vi har aldrig varit rädda för att ha sex med bebis i rummet. När de blev äldre planerade vi delvis vårt sex efter TV-programmen, när det var tecknat på TV gällde det att passa på..
Vi har aldrig varit jämställda föräldrar, min fru har gjort det mesta med barnen och hon har gjort det med glädje då hon verkligen gillar det. Sak samma med aktiviteter, hon skjutsade till idrott, tittade och hjälpte till med kringverksamhet. Jag var mindre road av sånt...
Åh, jag längtar så efter det! Jag saknar sex, men framför allt att prata och umgås med min man. Vårt yngsta är ett och ett halvt, båda barnen har svårt att sova och har varit sjuka en del (inget stort, men när den ene hämtat sig från förkylningen får den andra löss osv)
Vi går i skift här hemma, är den ena och jobbar får den andra sköta hem och barn, nattar den ene får den andre diska, och sen kollapsar vi.
Kom på en sak: en viktig sak för oss har varit att prata mycket om det jobbiga. Det har inneburit att vi nästan bara pratat om barnen i flera år, men vi har peppat varandra och tagit fram gemensamma strategier. Det pratandet har varit superviktigt för relationen.
Innan barn,
mycket bra och aktivt sexliv,
efter barn (2 år nu),
helt värdelöst sexliv.
En bergochdalbana under småbarnstiden, tröttheten spelar in, får man inte sova så blir man lite lättretlig och det sista man tänker på är att vara kärleksfull och ha sex. Men det fanns också guldstunder då man känner att "vi är ett" en familj, vi har skapat detta fantastiska barn, vi håller i hop mm. När barnen växer upp får man tillbaka tiden för varandra, nu är båda våra skolbarn och vi har väldigt mycket tid ihop igen för varann.
Tycker relationen fick en helt annan tyngd. Vi är mer sammansvetsade. Teamkänslan är löjligt bra :)
Men visst, mindre tid för fritid, vabben tar på kassan, mycket dåligt samvete och svårt att puzzla ihop jobb, skola och allts som hör därtill.
Sexlivet är kanon. Har man en kämpig dag med jobb och barn så blir ju sexet det största och finaste på hela dagen. Det som fyller på med energi. Hade samlivet och romantiken krånglat, då hade det känts mer kämpigt.
Om man förväntar sig att sexlivet ska puttra på som vanligt, oavsett eventuella förlossningsskador, hormonrusher, amning, dålig sömn och att barn tar jävligt mycket av ens tid och tålamod, då förstår jag att man blir besviken. En normalbegåvad människa förstår att sexlivet går upp och ner genom livet, det är inte en konstant linje. Att vara missnöjd över minskad sexfrekvens och mindre fantasifullt sex under en period kommer förstöra din partners sexlust och vilja att ha ett samliv med dig den dagen när barnen är stora.
Om man förväntar sig att sexlivet ska puttra på som vanligt, oavsett eventuella förlossningsskador, hormonrusher, amning, dålig sömn och att barn tar jävligt mycket av ens tid och tålamod, då förstår jag att man blir besviken. En normalbegåvad människa förstår att sexlivet går upp och ner genom livet, det är inte en konstant linje. Att vara missnöjd över minskad sexfrekvens och mindre fantasifullt sex under en period kommer förstöra din partners sexlust och vilja att ha ett samliv med dig den dagen när barnen är stora.
Än tajtare och än mer meningsfull.