Hur blev er relation efter barn?

Vi har utöver den tidigare relationen även blivit arbetskamrater. Vi planerar, fördelar arbetet, diskuterar metoder mm. Vi leder projektet Familj tillsammans.

Dåligt med sömn och barn som vaknar ofta har gjort samlivet nästan obefintligt. Men nu, efter sju år, ser vi en ljusning. :)

Yngsta är fem nu och läget hemma har börjat bli lite lugnare. Vi är inte längre alltid jättetrötta när barnen somnat utan orkar prata igen, som vi gjorde förr, om intressen, politik, mm mm. Våra sidor utöver den som föräldrar börjar få ta plats igen. Tidigare har nästan all ork lagts på att prata om barnen och det praktiska i vardagen.

Det har varit kul att upptäcka att vi jobbar så bra ihop som vi faktiskt gör.

Det finns ljus i tunneln. :) För oss tog det alltså drygt fem år, men nu kommer det! Snart kan äldsta gå till skolan och kompisar själv också. Båda sköter toalettbesök på egen hand - bara det är ju en stor lättnad!

Förr om åren hade vi planeringsmöte varje kväll om hur nattarbetet skulle läggas upp - vem skulle ta vilket pass? orkade vi båda eller skulle den minst trötta ta hela nattpasset osv. Nu är det ett eller två uppvak per natt, om ens det.

Men det låter som att ni också utgör ett bra arbetslag?

Kom på en sak: en viktig sak för oss har varit att prata mycket om det jobbiga. Det har inneburit att vi nästan bara pratat om barnen i flera år, men vi har peppat varandra och tagit fram gemensamma strategier. Det pratandet har varit superviktigt för relationen.