Min pojkvän är påväg att lämna mig pga min svartsjuka

Jag har/ är också sjukligt svartsjuk. Det är lätt att ha åsikter och tycka att man ska ? skärpa sig?, att man inte ska vara svartsjuk. När jag är svartsjuk mår jag dåligt både för situationen och för att jag blir svartsjuk. Jag har fått arbeta med mig själv mycket och försöka hitta andra tankesätt. Tror det är svårt att jobba bort den helt, man får hitta sätt att hantera svartsjukan. Såg på Skavlan där en kvinnlig reporter pratade om sina demoner och att hennes partner jobbade med henne i det. Det hjälper inte att bli arg på personen. Det är en känsla man har och den finns där. Men så klart ska man inte anpassa sig efter någon annan.

Visa att du tar vuxenansvar genom att söka terapi på egen hand.

Hitta var du kan leva ut ditt behov av söka efter mönster och kontrollera i ett ofarligt sammanhang. Spionspel, missing people, alla typer av detektivarbete etc. Använd den energi du har utan att den gör ont.

Bara tanken på att ha ett förhållande med en svartsjuk person får det att krypa under huden på mig.
Jag skulle inte stå ut, jag är en person med stort frihetsbehov även i ett förhållande. Och då menar jag inte frihet att vara med andra, utan frihet att kunna göra saker utan att den andra absolut alltid måste vara med. Som t ex att ta en solvecka på en strand vid Medelhavet. För att jag behöver det

Skulle en partner börjar knorra och tjura, nej då tackar jag för mig.
Någon annans svartsjuka behöver jag aldrig, någonsin ta hänsyn till. Och kommer heller aldrig att göra.

Dock ger jag vad jag kräver tillbaka och är inget lipande plåster som häftar mig fast och kräver förklaringar på allt och ingenting.

Ärligt sagt, jag hade inte stått ut med sånt heller. Om man nu inte kan lita på sin partner, då är man helt enkelt inte redo för en relation. Och då ska man inte ha en relation, tills man är redo. 

Det är ju kränkande om ens partner inte litar på en trots att man är helt ärlig. Det ska man inte behöva stå ut med.

Hade en tjej i ganska många år som anklagade mig konstant för att knulla runt. Hon var helt bombsäker på att jag gjorde det i 5 år. Tills jag fick nog och började knulla runt och sedan dumpade henne. Profetian uppfyllde sig själv tror jag.

Lyssnade på svartsjukedramat i 5 år. ALDRIG mera sådanna personer i mitt liv. 
Kommer att vända och springa genast jag märker sådant beteende igen.

Fy f..n

Alltså, ditt ordval:

Är det bara att låta han gå om han vill ... ?

Vad hade du tänkt göra annars? Om han nu VILL gå? Klänga dig fast vid honom? Stalka honom?

Nä, han har ingen som helst skyldighet att förstå ditt mentala tillstånd - OM han nu inte VILL offra sig själv för din "mentala tillstånd".

Det ligger 100% hos dig och om han tröttnar och inte orkar så ska du bara acceptera det.

Din situation kan ju vara allt ifrån att du ÄR paranoid helt i onödan till att din magkänsla har rätt och att han gaslightar dig. Däremellan att han är intresserad av och flirtig mot andra och på riktigt inte värderar dig tillräckligt högt.

Därför att i alla situationer säger partnern likadant, att problemet ligger i att du känner fel.

Frågan är om du gör det, om du har stark intuition eller om du både är paranoid och samtidigt har anledning att vara svartsjuk.

Men absolut, gå i terapi. Och dumpa honom tycker jag.

Inse att du är stark och värdefull genom att lämna honom och klara dig utmärkt.

Häng inte kvar vid någon som hotar att lämna dig, säg ?Jag går istället?.

Det märks i din text att du är kontrollerande. Du använder termer som han borde och du letar efter möjligheter för dig att agera på dina tankar.

Det du behöver förstå är att det du ägnar dig åt är en typ av psykiskt våld och det är aldrig okej. Om din pojkvän hade slagit dig när han blir väldigt arg och sagt att han är sån och han kan kräva att du borde förstå det, hade det känts rimligt? Det är precis så du resonerar nu. Så nej du ska inte kräva någonting. I terapin behöver du lära dig att du varken kan eller ska kontrollera allt och alla.

Om du visar i handling att du vill ändra dig kanske han stannar. Tomma ord kommer inte hjälpa och han är fri att gå när som helst.

Eller så ägnar han sig åt mikrootrohet eller full blown otrohet och ts förstår det på hans beteende, men han intalar henne att hon är svartsjuk och inbillar sig. Det vet vi faktiskt inte.

Har också haft en sån tjej (är lesbisk). Men till skillnad från dig var jag inte otrogen mot henne och skyllde det på henne utan jag var verkligen trogen hela tiden och jättelojal. Slutade med att HON hade värsta affären och att jag fick veta att HON hade varit otrogen mot mig i flera år med massa personer, även män fast hon påstår att hon också är lesbisk.

Och hon kallade mig sjukligt svartsjuk när jag reagerade på hur flirtig relation hon hade med kreti och pleti och hur konstigt alla hennes ?vänner? behandlade mig.

Hon däremot var galet svartsjuk helt utan anledning och hittade på att jag ?sög av? mina killkompisar och ?slickade? varenda tjej jag pratade med som kompis, och hon hade värsta utbrotten varje gång, slog mig, kastade mig, slog sönder mina saker, hotade döda mig osv.

När jag var svartsjuk pekade jag ut helt logiska, konkreta exempel så jag höll inte alls på som hon gjorde med våld och aggressivitet.

Men jag är inte alls promiskuös (som hon). Vet inte om hon var svartsjuk och inbillsk på riktigt eller bara jävlades, hon måste ha fattat hur mycket hon kunde lita på mig hela tiden.

Köper inte ditt resonemang.

Såhär i efterhand misstänker att min var otrogen också mer eller mindre konstant. Och därför projicerade det på mig att jag konstant var det. Fast det bara var några månader på slutet jag var det.

Alla jag känner (och det är några stycken) som har haft en otrogen partner någon gång, har sagt att den partnern anklagade dom för att vara för svartsjuka. Dom var också väldigt flirtiga med andra. Det kan lika gärna vara ett tecken på att partnern är omogen och kallar ett förhållande där man ska ta hänsyn till sin partners känslor och vara lojal för orimlig kontroll och svartsjuka. Jag är inte svartsjuk med min fru öht men hon beter sig inte heller som mitt ex. Om något blir ANDRA avundsjuka i vårt sällskap för att hon är så gullig mot mig i sällskap min andra. Min ex-flickvän flirtade och charmade däremot ihjäl varenda kvinna vi pratade med så att JAG alltid blev avundsjuk i andras sällskap.

Som sagt fick jag veta efter förhållandet att hon verkligen hade gått hela vägen med oräkneliga av dom, även ?hetero? kvinnor som var gifta.