Inlägg från: Anonym (Man46) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Man46)

    Har terapi el dylikt hjälpt någon man?

    Wow! Först och främst, så tycker jag givetvis att din, er, situation är ledsam! Speciellt som det verkar finnas både kärlek och en vilja att hitta lösningar.

    Men, jag kan inte låta bli att själv känna mig smått "stressad" över allt du skriver TS. Nu förstår jag att du är den som känner sig mest frustrerad, och det du skriver är i en kondenserad form. Men har ni pratat och "gått till botten" vad gäller stress?

    Du verkar väldigt "aktiv" och väldigt "lösningsorienterad" och, om du ursäktar, väldigt "på". Du skriver att din sambo är "lat", du skriver  kortare saker om att det finns stress, det är jobb, det är pendling, det är småbarnsliv, och så har ni detta med ert sex-och samliv. Det är samtalsterapi, det är sexolog-kurser, det är övningar. Du skickar sms, men det tar 30min för din sambo att svara och det tycker du är "sååå lååångsamt". Du är mammaledig (!?), och arbetslös, din sambo jobbar. Du pratar om skilsmässa, att relationen kanske är över om det inte blir en förändring

    Mmm, har ni pratat om "vardagsstress"?? Stress överhuvudtaget??

    Så här, för mig (och min sambo vågar jag påstå) så är stress en väldigt tydlig faktor som påverkar oss och vårt sex-och samliv. Tyvärr. Tar jag mig själv; när jag känner mig stressad (oavsett vad det kan gälla) så sjunker min lust till sex, och främst sex med min partner. Tyvärr. Likaså om vi hamnar i "tjafs" eller "gräl" om ytterst vardagliga saker, eller Familjen AB, då kan lust och gnista få sig en törn. Tyvärr. 

    Detsamma kan jag uppleva från min sambo; sex hamnar längre ned på listan över saker som är viktiga. Det kan lätt leda till att det går lite längre mellan gångerna. Det kan lätt leda till frustration, man hamnar i osynk, ena parten känner att det bara är den som tar initiativ (jag har varit den under en längre tid just nu exempelvis).

    Det känns svårt att ge dig några tips, för ni verkar ju onekligen ta detta på "allvar" och såväl pratar om det (även grälar - mmm, den kan man också fundera på, utifrån "stress"...), söker hjälp utifrån etc.

    Kanske måste ni hitta ett mer lugn, att se varandra i vardagen, att umgås, att göra mer saker tillsammans (som inte handlar om hus o hem, familj), att röra varandra, ta på varandra. Stressa av, hitta tid, sätta av tid (!). 

Svar på tråden Har terapi el dylikt hjälpt någon man?