PMDS - diskussionstråd

Läkte min pmds själv genom att lägga om kosten till paleo, förändra livet, börja meditera varje dag, stresshantering, kosttillskott. Biodentiskt hormon cyklist.

22 år gammal, lider av PMDS och insåg det inte förns för kanske 2 år sedan. Fortfarande riktigt j*kla arg på att det inte pratas mer om PMDS. Det tog mig 12 år av dåligt mående att inse vad jag led av och inse att jag inte är knäpp utan sjuk. Alla borde veta vad PMDS är, borde läras ut i skolan. Har inte vågat prova premalex eller hormoner. Hur har det funkat för er? Försöker med kosttillskott, bra kost och att inte stressa så mycket men vet inte om det hjälper asså.... svårt att inte bli stressad när man knappt kan plugga 2 veckor i månaden pga pmdsen... läser på universitetet.

Härligt med en tråd för oss!

Fick det efter att jag födde sonen. Fattade inte alls vad det var först, trodde att det nog bara var hormonerna som spökade när mensen kom tillbaka. Mannen kände knappt igen mig och när jag kollade upp det och fick träffa läkare så förstod jag till slut. Fick Escitalopram utskrivet och det funkar helt okej, men hade helst sluppit ta dom helt. Att försöka att inte stressa just nu är väldigt svårt p.g.a. min nuvarande sits, försöker äta bra men vette tusan om det verkligen hjälper just mig. Tränar dock och det mår jag bra av, men det känns som att den känslan går över fort när PMDSen är "igång" så att säga. Jäkla svårt det här med PMDS... Håller med ovanstående om att det borde pratas mer om det! Helt sinnessjukt att många knappt vet vad det är ens!

Så bra och klokt av dig att lyfta detta viktiga (men också så bortglömda) ämne!

Jag har alltid haft PMS men den förvärrades sedan jag fick barn och nu lutar det mer åt PMDS..

Två veckor varje månad mår jag skit, rent ut sagt.

Testar Sertralin, har testat Premalex, testar konditionsträning, kostomläggning, meditation, B-vitamin + magnesium.. Möjligt att det hjälper något.

Har dock inte funnit någon dunderkur ännu...

Ibland funderar jag på om man kan genomgå en hysterektomi för att slippa skiten? Dvs att helt ta bort äggstockarna (?) ... men då hamnar man väl i klimakteriet istället?

För mig hjälper det att hålla koll på när det börjar. Alltså 1-2 veckor innan jag ska ha mens förbereder jag mig mentalt för att jag snart kommer må riktigt dåligt.
Jag ser till att hålla rutinerna. Rutiner är väldigt viktigt för mitt välmående. Tränar som vanligt, försöker äta hyfsat.
Planerar också så gott det går att inget viktigt klaschar med min pms. Typ resor, möten etc.
Johannesört hjälper också.
Men trots allt detta lär man ju aldrig leva som en normal människa.
Jag längtar så tills den dagen kommer då jag bestämmer mig för att det är för sent att skaffa barn eller jag inte vill ha fler barn. Då kommer jag sterilisera mig omgående.
 

Sen förstår jag inte varför det kallas pmds i sverige? Det har jag aldrig hört? Det är ju något HELT annat på engelska?! (Googla det..!)

Min gynekolog kallade det pmdd och det heter det även på engelska, så för er som inte vet det, så finns det massa info på engelska om man googlar det istället.

För några veckor sen så läste jag på en webbsajt en massa intervjuer med kvinnor som hade den. En uttryckte sig väldigt passande... något i stil med "for two weeks every month I watch my life crumble down. Then I spend the rest of the month cleaning up after those two weeks". Så känner jag verkligen också!

Det som gör mig rädd också är att man nästan blir psykotisk. Extremt negativ och t o m självmordsbenägen. Och när man sen kommer ur "psykosen" och reflekterar över tankarna man hade så är det så tydligt att man inte var sig själv och befann sig i ett helt annat mentalt tillstånd. Då känns det verkligen som om man inte kan lita på sig själv längre. 

Har ingen erfarenhet själv men en nära vän till mig hade stora problem efter sitt andra barn. Hon valde att operera bort livmodern helt och försattes då i ett tidigt klimakterium som någon skrev innan. Hon var helt 100 på att hon inte ville ha fler barn, vilket givetvis är en förutsättning. Hon var 35 och allt gick bra. Mår toppen nu.

Det är många kvinnor dom läker sina besvär själva utan mediciner. Förstår inte varför så många kvinnor i fertil ålder accepterar hormonrubbningar och käkar antidepressiva år efter år? Det är inte normalt att ha pmds, det är fel på ens hormoner och det går att laga! Men det krävs stora livsstilsförändringar och tålamod sant minutiös selfies-care. Ingen som håller med mig? Man ska inte bara acceptera denna psykiska ohälsa (som det faktiskt är) och de fysiska symtomen. Jag mot jättebra numera efter två år! Fick också pmds när mitt första barn föddes. Blev hjälpt av Mia Lundin, Hercare och Vulverine Koos alltså funktionsmedicin

Men snälla. Jag har haft pmdd sen jag var i tonåren, dvs över 20 år. Har alltid ätit hälsosamt, mycket grönsaker, endast oprocesserad mat (behöver inte kalla det paleo). Jag tränar varje dag, har gjort det sen barnsben. Har perfekt vikt, blodtryck etc. Är frisk som en nötkärna i övrigt. Så snälla, kom inte o säg att detta är ett problem man man lösa med "selfies care" (antar att du menar self-care). Du kanske fick det för att din kropp mådde dåligt, och därmed kunde du fixa det genom att få din kropp att må bra, men många av oss andra är inte i den situationen.

Oj vad många svar!

Dubbla känslor! Det känns skönt att många har svarat, jag är inte ensam, samtidigt som det är otroligt olyckligt att vi är många som fajtas med detta. Varje månad och det finns ju tyvärr ingen dunderkur.

Jag är mest rädd att min sambo inte står ut med mig. Jag står ju knappt ut med mig själv när det är som värst. Kort stubin och hugger på allt...

Många kloka råd och tyvärr verkar det som om inget funkar för alla.

Förstår verkligen inte att kvinnoklinikerna är duktigare än vad de är. Finns säkert undantag men oj vad jag blivit misstolkad... det går över, alla har det så här, ta en promenad....

Som sagt, nu testar jag p-piller och får se hur det påverkar mig.