Mitt ex

Men du förstår ju själv att du aldrig kan få svar på detta från nar än från henne. Speciellt inte från främlingar i ett forum. Att försök luska ut hur någon tänker är vansinne och leder till en massa spekulationer och påhittade sanningar.

Du måste acceptera och förlika dig med att du vet inte hur eller varför.

Men att påverkas av det varje gång du passerar huset så här länge efteråt, det är en hang-up. Du blir dessutom irriterad över att hon inte vill vara vän. Du är säkert frisk, men beteendet och reaktionen är inte sund/frisk. Och du försöker lösa det genom att hitta någon form av förklaring, och göra henne till problemet. Om hon bara kunde vara din vän så kan du släppa att hon inte vill det? Inte ok inställning.

Det du borde jobba på är att gå vidare från detta, oavsett om du passerar hennes hus eller inte.

Och försöka förstå vad som gör dig inkapabel till att släppa saken. Att du passerar hennes hus är helt irrelevant. Faktum är att det i sig borde ha avdramatiserat detta för länge sen. Det är inte hon som är anledningen till att du påverkas så mycket av detta. Du är din egna anledning.

Jag håller inte med som du säkert förstår. Att påverkas med en negativ känsla efter 16 år betyder att du inte släppt situationen/inte förlikat dig med den. Du borde inte slås av någon annan tänkte än att mentalt notera huset och att någon du var tillsammans med för 16 år sedan bor där.

Missförstå mig inte nu men om man skapar ett inlägg som du gjorde, med uppenbar irritation över att hon inte vill vara vän, och det har gått 16 år... alltså då har man svårt att släppa saker.

Jag tycker ändå att det var bra att du skrev, eftersom det kanske kan uppmärksamma dig på det faktiska sk problemet.

Det kanske inte är hela världen att du inte släppt det, annat än att det måste vara störigt att få negativ känsla om nått såhär långt efter, men faktum är att du borde ha släppt det. Och det blir såklart dom svaren du får här.

Det förklarar saken mer. Om du inte redan gjort det, kanske det kan vara en idé att ta en vända med ältande, men om rätt sak... alltså varför lämnade hon mig och varför på det viset? Du kommer inte få nått svar eftersom hon uppenbarligen inte tänker ge dig det, men det kan ändå vara bra att ge sig själv en bestämd tid att sörja att man blev dumpad på det viset, och att det var inte speciellt snyggt gjort av henne. Jag tror det hjälper mkt att du sa som du gjorde nu, erkände för dig själv vad det är som gnager. Jag tror du flyttade frustrationen till vänskapsfrågan och därför kom du ingenstans i ditt egna resonemang.

Mycket möjligt!