Sonen frågar efter pappan

Jag hade inte konstruerat ihop en bild av pappan alls, utan varit ärlig. Sagt att "jag vet inte så mycket om din pappa eftersom jag bara träffat honom några ggr. Vi har inte pratat om vad han jobbar med så jag vet inte. Jag har inte träffat honom på så länge så jag vet inte hur han ser ut" osv. Aldrig tala negativt om honom, men heller inte berätta en massa saker som kanske bara göder förhoppningar om att pappan en dag skall dyka upp.

Vissa barn har ingen pappa, om man t.ex är provrörsbarn med bara en mamma. Min dotters kompis är 9 och hon är uppfostrad med att hon inte har ngn pappa, för att alla familjer ser olika ut. Punkt typ. Hennes mamma skulle ju aldrig ens diskutera kring pappans existens eller ej, eftersom han inte finns.

Kan du inte söka på nätet efter någon grupp typ "Vi som inte har några pappor till våra barn" där du kan få ventilera lite kring hur andra gjort?