Hjälp! vill bara att allt ska försvinna

Det är inte ovanligt att känna som du gör. När jag mår dåligt isolerar jag mig och vill inte prata med någon. Ignorerar min familj, vänner, allt. Jag gör mig av med saker och lever på så lite tillgångar som det bara går. Det är en slags överlevnadsmekanism, du känner att du inte klarar av livet, att du inte fungerar, så du skalar ner alla dina behov och tar bort allt i ditt liv som kräver något från dig eller tynger ner dig på något sätt. Du slänger din packning och springer.
Jag har inget tips på hur man hanterar det. Det enda som hjälpt mig är att försöka se objektivt på situationen och lägga märke till när man får dessa tankar. Sen så är det också bra om du kan berätta för dina föräldrar eller familj att du inte vill prata med dem för att du mår dåligt, istället för att bara ignorera dem (då blir de oroliga). Det är dock lättare sagt än gjort. 
Men som sagt, du är inte ensam i att känna och bete dig som du gör.

Tyvärr, jag vet inte. Jag är så periodvis och ofta i långa perioder. Det blir värre när jag jag är stressad, orolig, förvirrad. Som sagt, önskar att jag kunde ge dig tips på hur du ska hantera det, men jag vet inte. Ditt (och mitt) beteende är dock symtom och inte själva sjukdomen i sig, om du förstår vad jag menar. Jag är också väldigt förvirrad i livet just nu, orolig över framtiden, det gör mig stressad och gör att jag isolerar mig från andra ännu mer. Jag vet dock att när jag mår bättre och känner mig mindre förvirrad så kommer jag börja prata med min familj igen. 
Jag mår bättre av rutiner, ekonomisk stabilitet, och att göra saker. Nu t.ex. jobbar jag inte (studerar) vilket gör mig väldigt ängslig. Så fort jag får ett jobb och en stabil inkomst tror jag att jag kommer må bättre.