Anonym (man)

Äldre 20 Feb 17:58

111 svar

Kommit fram att min fru flirtat och fått känslor för annan man, vad ska jag göra??

Anonym (J D) skrev 2020-02-20 17:07:12 följande:

Nyligen förstod jag att min fru flirtat med en annan man, som dessutom är upptagen. De är med i ett gemensamt sammanhang på fritiden ibland.

Efter att ha mått dåligt av den misstanken ett tag pratade jag med henne. Det kom fram vem det gällde, och det var samme man som jag misstänkt.

Hon säger att det är vi som gäller, och att de har stark kemi men att det inte kommer bli något. Jag frågade om de gjort något jag skulle betrakta som otrohet och efter kort tvekan så hon nej. Det betyder ju att nån kroppskontakt ägt rum känner jag.

Jag är rådvill, för jag vill verkligen jobba för att rädda äktenskapet som har kommit in i en svacka för första gången på senaste tiden. Hon har bett mig att inte prata med honom om det då han har sambo och barn. Men att hon också vill kunna vara vän med honom.

Jag känner mig sviken, jag har förstått att hon tänkt tanken att vara med honom när jag läst mellan raderna. Jag är stundtals så ledsen och kämpar med att känna tillit för henne, som jag alltid gjort tidigare. Det stör just nu hela min tillvaro.

Jag kanske överreagerar.... Kanske är det inte konstigt att råka få lite känslor för nån annan i en lång relation. Men jag mår verkligen dåligt just nu...! Har inte alls känslorna i schack.

Hon säger att det är skönt att ha pratat ut om det, och det kände jag också först. Men det gnager i mig.

Hon har tidigare kämpat med utmattning och depression som följd, och allt detta har gjort henne stressad igen, i kombination med mycket jobb. Så jag vågar inte prata för mycket om det av rädsla för hennes hälsa. Jag har alltid försökt stötta, och förstås mått dåligt av att hon mått dåligt psykiskt. Jag flyttade med henne till en ny stad, och hon har fått massa vänner här, men inte jag. När hon är stressad har jag lagat mat, diskat och stöttat. Kanske dog vår gnista lite av det...

Det här blev långt... Men jag behöver verkligen råd och hjälp! Hur försöker man gå vidare? Och hur hittar jag tillit igen? Hur mycket kan jag be henne berätta om vad som hunnit hända med den andre, och hur ska jag klara att de är vänner?

Välkommen i klubben.... finns mycket att säga men en tumregel är att i stort sett ALLA ljuger när de blir påkomna med att gör sånt, så det är förmodligen betydligt mer än vad hon sagt. Så ta ALLT frun säger med en nypa salt, eller rättare sagt, ta det inte för sanning förrän det hon bevisat att det är så.

Det är klart att hon inte vill att du ska prata med honom. Dels kan det ju komma fram saker hon inte sagt och dels vill ju hon inte stänga dörren till honom helt, bra att ha den på glänt tills allt lugnat sig.

Jag tycker det är jävligt fräckt av henne att kräva att du ska acceptera att hon fortsätter vara "vän" med honom. Rätten att vara "vän" med honom har hon redan sabbat genom att bli mer än vänner. Bevisligen kunde de inte bara hålla det till vänskap så hon får välja mellan dig och "vänskap" med honom.

Jag tycker absolut du ska ta ett snack med honom, om inte annat för att påpeka vad du tycker om deras umgänge, var dina gränser går och för att markera att skiten även kan stänka på deras förhållande om han och din fru fortsätter sitt "umgänge". Det är lätt att ragga på andras partner när man tror att man själv inte riskerar nåt. Men när risken blir överhängande att man själv får smaka på bajsmackan så är det kanske inte lika roligt längre.

PS! Det är inte du som ska återuppbygga förtroendet till din fru, det är hon som ska laga det hon förstörde. Och att hålla på och snacka om att hon vill fortsätta vara "vän" med honom är ju inte riktigt rätt sätt...så det är inte så konstigt att du känner som du gör, di fru är jävligt fräck och verkar inte ha fattat allvaret än.

Anonym (man)

Äldre 20 Feb 19:44

#16

Anonym (J D) skrev 2020-02-20 19:24:37 följande:

När misstankarna kom upp till ytan gjorde jag något jag ångrar. Jag skulle kolla en grej på min stationära dator, som hon också använder ibland. Och i en flik fanns hennes Facebook, inloggad.

Jag läste litegrann i hennes messenger-tråd. Där diskuterar hon den här olyckliga kemin med en annan kompis i samma sammanhang. Det som framkommer är att hon känner attraktion, att han flirtar ibland och när de är fulla har hon hamnat i knät på honom. Och en del liknande beröring och närhet som jag känner är på gränsen till vad jag anser vara otrohet.

Så det är inte helt utan att något hänt...

Jag ångrar att jag kollade, och har inte vågat berätta det.

Hon har bekräftat en hel del av det jag råkade läsa, så på så vis har hon varit ärlig. Men hon har inte pratat om hur nära de kommit varandra fysiskt. Däremot att de skojat och pratat en hel del om sex.

Det är inte lätt det här, jag har gjort fel som snokade. Och hon har sårat mig och svikit mig. Hur går man framåt?

Men snälla TS. Om du ska springa omkring och vara rädd för henne så kan ju du lika gärna lägga ner. Ni har redan en kris och den har hon sett till att ni fått. Så vadå rädd att hon får reda på att du snokat eller pratar med den andra mannen. Det låter på dig som att du vill att ni låtsas som inget hänt och så ska du springa omkring och reda ut saker i smyg för att inte uppröra henne. Inte undra på att hon tänker fortsätta fortsätta träffa honom. Du har ju inte satt ner foten. Allt är ju bara som vanligt.

Du frågar hur man går framåt. Ja inte genon att lägga sig platt och vara rädd att uppröra henne iaf. Du måste sätts ner foten och markera var dina gränser går tydligt . Sluta vara rädd och stå upp för dig själv helt enkelt.

Anonym (man)

Äldre 20 Feb 22:50

#24

Anonym (Man2) skrev 2020-02-20 21:29:33 följande:

Finns det någonting jag kan göra för att förbättra situaitonen?

Jag tycker det är mycket viktigt att kunna prata om dåliga känslor med min partner.
Det fungerar inte längden att försöka förminska vad jag känner och bara vara tyst om det för att hålla henne på bra humör. jag har provat och det är omöjligt.

Ja, genom att gå. Du kommer aldrig få henne att förstå. Manipulativa människor är som vatten, går inte att resonera med dem för de håller bara med och sen gör det som de vill ändå. Ni kan säker fortsätta tillsammans med du kommer aldrig må bra i ert förhållande

Anonym (man)

Äldre 21 Feb 12:48

#45

J M skrev 2020-02-21 01:23:17 följande:

Hej! Den "lätt manipulativa" frun här. Fantastiskt hur människor spekulerar utan att veta någonting. Efter att min man berättade om att han varit inne och skrivit här så hittade jag hit. Här kom det ju upp till ytan att han hade varit inne på min messenger och sett diskussioner jag haft. Faran med att inte läsa mellan raderna kan bli väldigt stor. Jag har inte vid upprepade tillfällen suttit i denna mans knä, det hände EN gång, på en fest, under en lek och det var inte bara vi som gjorde detta. Vi har flirtat, absolut, det har jag inte förnekat.

Att "fortsätta umgås som vänner" blir svårt eftersom vi inte gör det idag och aldrig har gjort. Vi ses i föreningssammanhang under 4 av årets månader, under dessa månader ses vi aldrig själva. Resten av året så umgås vi inte. Alternativet blir då att antingen han eller jag slutar i denna förening. Kanske också bäst att flytta från den här lilla stan egentligen, tänk om vi träffas på Ica!

Ja, frun är ledsen över sitt beteende. Absolut. Det var ju också en av er som undrade vad jag själv tycker är okej att göra som gift. Hm, svår fråga. Men de som tror att deras partner aldrig har attraherats av någon annan eller flirtat med någon annan lever nog i extrem förnekelse. Tack för alla tips, nu ska frun anstränga sig lite mer i sin relation.

Hej frun, kul att hittat hit och kan fylla i tomrummen...

Det är väl kanske inte så konstigt att det blir spekulationer, det hör väl lite till sakens natur att det blir så eftersom trådstartaren oftast fått reda på saker av en händelse och saknar själv alla fakta. Redan där blir ju det mesta spekulationer. Sen startar personen en tråd för att höra vad andra tycker och då blir det självklart ännu mer spekulationer.

Ditt svar kring om det du agerat rätt är lite svävande och går snabbt in på att det är naturligt att attraheras av andra.... ska vi tolka det som att du inte tycker du agerat fel?

Jag tror de flesta här är medvetna om att man kan attraheras av andra och ser inget fel i det, men sen hanterar ju folk såna attraktioner på väldigt olika sätt och kritiken riktar sig oftast mot vad man gjort inte vad man känner. Att en attraktion snabbt kan gå över i mer än så är ju inte speciellt ovanligt. Och den som inte inser att ge såna attraktioner näring genom tex flirt lever nog oxå i förnekelse. Kanske är det just därför det är så vanligt att såna flirtar övergår i mer. För att man inte ser riskerna utan tror att man har läget under kontroll?

Hur ser du själv på det?

Anonym (man)

Äldre 21 Feb 21:57

#48

Anonym (J D) skrev 2020-02-21 11:45:05 följande:

Jag är lättad att allt kommit fram, även mitt snokande som har plågat mig också. Det blir så stormiga känslor av sånt här så tankarna rusar iväg okontrollerat, flirtandet blir till en fullfjädrad kärleksaffär i mitt huvud osv.

Att man diskuterar svåra känslor och besvärliga situationer med en kompis är inte alls konstigt egentligen, det var inte avsett för mina ögon.

Sen spann det vidare här, med inlägg om nån annans relation och vad som hänt där, om nån manipulativ partner som man uttryckte det. Det blev rörigt. Så ser jag inte min fru.

Det är lätt att säga att jag borde sätta ner foten, prata med mannen i fråga osv. I mina mörkaste stunder lekte jag med tanken att prata med honom, men det skulle inte ge mig eller någon annan något värdefullt. Det viktigaste var att prata med min fru direkt om det istället, och när det brast för mig kom allt fram, inte på bästa sätt och på omvägar via ett forum. Men det kom fram.

Ska jag lära mig något så är det att hålla fast vid min tillit så långt det går och ta upp ev. oro direkt utan att snoka. Och när jag hade gjort misstaget att snoka skulle jag berättat det direkt istället och kunnat reda ut vad det jag råkat läsa egentligen betydde.

Jag tror alla relationer är unika och att det inte finns några absoluta sanningar om hur man bör agera. Det är aldrig så svart eller vitt som man uppfattar det, och uppriktighet och kommunikation är det bästa vi har att ta till. Jag vill inte vara orsaken till att min fru slutar med ett av sina stora intressen på grund av svartsjuka. Inte han heller för den delen, då jag tror det är ett viktigt sammanhang för honom också.

Nu börjar det viktigaste. Att jobba för att stärka relationen igen.

Tack & Hej

Mvh, trådstartaren, som önskar att forumet allra helst tar bort denna tråd.

Jösses, du låter ju panikslagen och totalt undergiven. Jag tycker du borde gå och prata med någon.

Anonym (man)

Mon 13 Feb 2023 11:40

#79

Anonym (J D) skrev 2023-02-12 17:12:49 följande:

Ja... det är en risk såklart. Både frun och jag har ju lagt upp tråd på forumet gällande första otroheten från våra olika perspektiv för ett par år sedan, först ovetande om varandra.

Nu är ju dock läget ett annat. Och jag (maken) ser såklart att vi hamnat i ett mönster, där nu två män utanför vårt äktenskap varit intressanta... och den andra hann leda till en otrohetsaffär som höll i sig i månader, till och från. Och som jag avslöjade, på samma sätt som sist, med snokande. Så tilliten har ju fått sig några rejäla törnar.

Nu pratar vi mycket mer, och försöker för en gångs skull göra vad vi kan för att jobba med oss var och en för sig, och vår relation. Kommunicera, och komma fram till vad vi vill.

Vad gäller riskerna med att ventilera sånt här på forum tror jag du har rätt. Här kan alla möjliga tankar både fördömas och uppmuntras... och problem förstoras eller förenklas till svart eller vitt. Som det vanligaste jag stött på: dumpa, det är helt kört. Eller nåt liknande.
Och fruns tråd med svar som uppmuntrat att utforska känslor för en annan man i hemlighet, tex.

Fast ibland så är ju även komplexa problem svartvita när man kommer ner till pudels kärna så att säga.

1) Oavsett vilka problem ni haft så hade inte din fru behövt vara otrogen, hon hade kunna löst det med dig istället för med någon annan. Men du försöker vända det till att det var tvärtom, att problemen på något magiskt sätt "drev" din fru till otrohet, vilket är fel ställe att lägga fokus på, din fru var otrogen för att hon VILLE det inte pga eventuella problem.

2) Du skriver att ni pratar nu, men ignorerar att allt pratade efter hennes förra otrohet inte verkar ha gjort någon som helst nytta för hon var ju bevisligen otrogen igen. Men på något sätt verkar du inbilla dig att denna gång så....och det kommer du förmodligen göra, tredje, fjärde och femte gången med.

Jag tycker att hela din inställning till det andas rädsla som du snyggar till lite och framställer som rationellt, att du inte är lika svartvit som andra när det i grunden mest verkar handla om att du är så panikslagen över att förlora din fru att du mer eller mindre är beredd att stå ut med vad som helst och det vet din fru oxå och därför finns ingen som helst anledning för henne att ändra sig.

Men ditt liv, ditt val, om det är så du vill leva så.....

Anonym (man)

Mon 13 Feb 2023 13:30

#83

Anonym (J D) skrev 2023-02-13 12:52:04 följande:

Läs den senaste tidens inlägg, så förstår du att hon ej är vän med killen tråden ursprungligen handlade om, sedan länge

Det rör sig nu om otrohetsaffär med annan man... också upptagen och med barn.

Och, när det gäller denna man har hon gått med på mitt krav, att avsluta även vänskap med denne man från otrohetsaffären. De har varit vänner några år innan detta hände...

Och du ser inte en röd tråd i hennes beteende?

Från att ha haft en kanske inte helt rumsren relation till en "vän" till att ha en regelrätt otrohet med en annan snubbe...

Tycker du hennes beteende gått åt rätt håll? Och tror du det som orsakade beteende kommer bara magiskt försvinna bara för att hon lovat att avsluta vänskapen med just denna snubbe?

Hur lång tid tror du det kommer dröja innan nästa "vän" dyker upp i kulisserna?

Anonym (man)

Mon 13 Feb 2023 14:28

#85

Anonym (J D) skrev 2023-02-13 13:55:35 följande:

Jag tycker jag varit ganska tydlig med just att jag såklart ser ett tydligt mönster i beteendet..!

De största åtgärder vi vidtar är att gå till botten med allt som har med vår relation och vad vi vill i livet att göra. Så nej, att vänskapen avslutas med honom är bara en pytteliten del i det hela.

Ni skippade alltså delen med varför hon valde att bete sig som ett rövhål istället för att försöka lösa saker på ett schysst sätt med dig istället och gick direkt till att prata om eventuella "bakomliggande orsaker" istället.... ja det kan jag förstå måste vara jättebekvämt för henne.

Jag tycker du verkar missa poängen helt och hållet. Varför hon agerade som hon gjorde har inte ett dugg med er relation att göra, det har till 100% med hennes personlighet, värderingar, etc att göra. Det spelar väl ingen roll hur bra eller dålig er relation varit, om ni ville eller inte ville samma saker, hon hade inte behövt vara otrogen för det utan kunde hanterad det på betydligt bättre sätt så som många andra gör. Men det gjorde hon inte, hon valde otrohet istället. Hur kommer det sig?

Det är upp till dig att avgöra om du vill förlåta eller ej, men det är ingen bra idé att sopa saker under mattan och bara hoppa vidare till de lättare delarna för oftast är det i just de delar som är jobbigast och som man vill undvika att prata om där det verkliga problemen finns.

Anonym (man)

Mon 13 Feb 2023 17:41

#90

Anonym (Mannen) skrev 2023-02-13 15:30:21 följande:

Jo man kan "förbjuda" sin partner att vara vän med en person även om det snarare borde vara en överenskommelse för paret att vännen inte längre är bara en vän och därför olämplig att ha kontakt med. Och det äktenskapsrådgivare brukar rekommendera när man varit känslomässigt otrogen är att man bryter kontakten med "vännen" då det inte längre är vänskap det handlar om.

Sen är det viktigaste att den som varit känslomässigt otrogen förstår att hen handlat fel. Om det inte sker så är nog partnern inget att ha.

Japp, måste man förbjuda sånt så har ju personen uppenbarligen inte fattat felet i det hon gör eller skiter i det och då är det ju ganska meningslös att gå i terapi öht för då finns ju ingen som helst ånger eller vilja att rädda relationen med sin partner.

Anonym (man)

Mon 13 Feb 2023 17:48

#91

Anonym (J D) skrev 2023-02-13 14:45:31 följande:

Nu känns det som du missförstår med flit, och drar felaktiga slutsatser... men skitsamma. Orkar inte tjafsa med dig också.

Vi hoppar inte över nåt... det första vi jobbar med, med hjälp av parterapi, är just att reda ut varför hon gjort det hon gjort, och att hon måste ta ansvar.
Längre fram hoppas jag också det ska vara till hjälp för mig, att komma fram till vad jag vill, och om det innebär att jag är lyckligast i vårt äktenskap, eller genom att gå vidare. Och längre fram spelar det också in vad som varit bra, eller dåligt i vårt förhållande. För att jag ska kunna lära mig nåt av det hur som helst.

Men vad är det du anser att du ska lära dig?

Om du blir ihop med en person som tycker att det är helt ok att vara otrogen så spelar det ju ingen roll vad du gör och hur mycket du lärt, dig personen kommer vara det ändå.

Anonym (man)

Mon 13 Feb 2023 18:28

#94

Anonym (J D) skrev 2023-02-13 17:50:30 följande:

Att jag kan lära mig något om hur jag funkar i förhållanden, som kan leda till att jag gör bättre val i framtiden. Med nån ny i så fall. Jag går upp lite för mycket I förhållanden, och kanske lägger för mycket förväntningar på dom... Kanske dödar det gnistan lite. Släppt kontakt med vänner för mycket, osv.

Fast att förvänta sig att en partner ska vara trogen är väl ingen orimlig förväntning i en monogam relation? Hur skulle det kunna vara "för mycket förväntningar"?

Och vad menar du med "döda gnistan", menar du att du ska förändra dig själv och bli mer accepterande för gränslöst beteende för att det på nåt sätt skulle vara mer spännande?

Göra bättre val i framtiden är väl oxå svårt för människor som din fru går ju inte runt med en t-shirt som det står "inte trogen" på så det spelar nog ingen större roll vad du gör i din relation vill personen vara otrogen så kommer personen vara det ändå. Människor som är trogna kommer inte vara otrogna oavsett hur relationen ser ut. Är de missnöjda över något pratar de med sin partner eller gör slut.

Att folk väljer att vara otrogna har ju inte ett dugg med hur bra eller dålig relationen är. Din fru var otrogen för att hon VILLE det, det har inte ett dugg med er relation att göra så gör inte misstaget att lägga ansvaret för hennes val på dig själv. Och att sätta hennes gränslöshet som norm och göra om dig själv för att matcha det är en väldigt dåligt idé.

Det är inte du som är problemet, det är din fru, det är inte du som är för stel, det är din fru som är gränslös.

Anonym (man)

Mon 13 Feb 2023 19:46

#97

Anonym (Skild och Gift) skrev 2023-02-13 19:17:31 följande:

Hej TS,

Läst hela din 2 år gamla tråd. Tragiskt att du slösade bort 2 år till?

Var i en väldigt liknande situation fast från start till stut varade mitt bara 3-4 månader. Tacka fan för det!!

Jag och (ex) frun gick också i parterapi och skrev kontrakt, bland annat gick hon inte ha kontakt med sin vän osv. Fan vilket slöseri med tid och känslor!

Jag agerade ungefär som du, jag blev ett mähä som tog på mig all skuld! Till och med mejlade hennes föräldrar och förklarade vilken dålig make jag hade varit. Hade jag en tidsmaskin skulle jag åka tillbaka och ge mig själv en rejäl örfil!

Lång historia kort så kom jag på frun igen med samma man. Tror dock aldrig att du fått veta hela sanningen. Snarare toppen på ett isberg. (Att dom bara hånglande för 2 år sen, glöm det!!!)

Men när du skriver att din fru är ångestfylld så tror jag också på henne. Jag tror hon har djup ångest av att du kommit på henne igen. Samtidigt är hon nog glad att du inte vet mer än vad du gör?

Prata om barn?? Nej för helvete, pumpa bromsarna här! Att gifts sig med fel partner är jobbigt men går att gå vidare. Att få barn med fel partner får du dras med i resten av livet. Och får ni barn kommer du garanterat bara se barnet 50% dom första 18 åren.

Jag hade tur för det var min fru som tvingade fram en skilsmässa. Så fort jag fattade att det var över så lyftes en tung sten från mitt bröst/hjärta och jag släppte henne helt. Vilken befrielse!!! Hon ville ha tillbaka mig några månader senare. Flörten var väl inte så spännande längre. Jag tvekade inte en sekund på att säga NEJ, aldrig dig igen!

För att runda av, du hade alla svar för 2 år sen men du ville inte lyssna på några av dom råd du fick. Hur många år till tänker du slösa bort?

100% att det kvittar vad ni gör, om 1-3 år är ni skilda.

Hårda ord TS, men jag hoppas örfilen jag gett dig klarna din hjärna lite. Det är över!!!

DU FÖRTJÄNA NÅGON BÄTTRE!!!!

+1

Anonym (man)

Tue 14 Feb 2023 11:07

#101

Anonym (J D) skrev 2023-02-14 00:01:12 följande:

Jag har dock inte förlåtit henne nu...
Vi får se var det här tar vägen närmsta veckorna. Jag har bestämt mig för att ge denna en liten stund, att tänka. Några veckor, 1-2 månader max.

Sen måste jag ha tagit ett beslut.

Vi har ett liv ihop... jag har flyttat med henne till en helt ny stad för ett antal år sedan, köpt hus. Jag har ingen annan här, som det är just nu. Har mitt jobb här, så kan inte bara dra... måste komma fram till hur jag ska tänka framåt.

Inget har blivit som jag tänkt, eller hoppats, efter flytten tillsammans. Tacken har varit att hon tappat de romantiska känslorna för mig, som jag tolkar det... och istället för att våga vara ärlig med det sökte hon det nån annanstans... vet ej om hon tänkte lämna mig ifall hon hittade rätt eller om hon tänkte hålla på i hemlighet. Och, vare sig jag skulle kunna förlåta otroheten och lögnerna eller inte... så är största bekymret ifall hon tappat attraktion mm för mig. Inget man så lätt hittar tillbaka till. Och, så kan jag inte leva I ett förhållande längre. När jag nu vet att det är så det ligger till. Att hon verkar ha tappat attraktionen, gnistan... och försökte lösa det på sämsta tänkbara sätt, istället för att prata med mig. Är det en sak ni har rätt i så är det att jag förtjänar bättre...!

Är hon rädd för att gå isär kanske..? Vad vet jag. Det är jag också. Men kanske är det allt som kvarstår. Är väl en idiot om jag hoppas på ett mirakel.

Fast du fattar ju fortfarande inte...du är kvar och det är allt som räknas... att du sen springer runt och gnäller och säger att du inte förlåtit spelar noll roll... i praktiken är det handlingar som räknas och dina handlingar (oavsett vad du säger) säger att du accepterar allt hon gör.

Likadant är det med hennes handlingar... du grottar ner dig i detalj kring anledningar till varför hon gjorde som hon gjorde, att hon tappat känslorna för dig, etc, men missar huvudpoängen totalt (eller ignorerar den medvetet?).
Hade hon varit en trogen person så hade hon inte varit otrogen oavsett vad hon kände, problemet ligger alltså hos henne som person (karaktär, värderingar, etc) INTE i relationen.. du gräver på helt fel ställe.

Du kan doktorera i anledningar till otrohet men det kommer ändå inte förändra hennes karaktär och värderingar och eftersom du accepterar det så kommer hon förmodligen fortsätta agera på samma sätt. Så det enda du kommer åstadkomma med ditt "lärande" är att du förmodligen kommer ha jättebra förståelse för varför hon är otrogen mot dig igen och igen och igen.....

Anonym (man)

Tue 14 Feb 2023 12:12

#103

Anonym (J D) skrev 2023-02-14 11:34:04 följande:

...jag vet inte om du själv varit i en liknande situation. Men det är inte så bara att ta beslut om att gå isär, och sen också genomföra det. Dessutom har jag gått med detta bekymmer i ett par år nu... vad gör en månad eller två till? När vi dessutom tillsammans flyttat till en stad där ingen av oss har släkt eller så är det lite lurigt med det praktiska. Även om jag tar beslut att gå isär idag kommer det dröja innan det är klart. Under tiden känner jag att jag måste se hur mycket ansvar hon är beredd att ta.

Men... jag har värdering av vårt hus idag, och har ordning på äktenskapsförord, skuldebrev mm. Så jag kollar hur läget ser ut innan beslut tas.

Men, skulle jag, eller vi, välja att gå isär hoppas jag vi ska kunna komma överens på ett vettigt sätt kring bodelning mm, och lyckas lösa boende för den som ev flyttar, eller om båda flyttar. Vi kommer troligen få stå ut med att bo tillsammans en del under en separation...

Japp det har jag varit och det är precis därför jag förstår att du missar skogen för alla träden och grottar ner dig i detaljer som i det stora hela är irrelevanta för att på nåt sätt försöka kringgå huvudproblemet... att din partner inte är den du trodde hon var och om hon inte är den du valde att starta en relation med så är hon kanske helt fel person för dig... det kommer du liksom inte komma runt oavsett hur mycket du gräver ner dig i detaljer.

Jag vet hur jobbigt det är att skiljas men det är ändå hanterbart och pågår under en begränsad tid, dvs skitjobbigt under en period men sen börjar man läka och går stadigt uppåt. Men att stanna kvar i en trasig relation är något som kan pågå hur länge som helst och är väldigt nedbrytande.

Anonym (man)

Tue 14 Feb 2023 15:11

#107

Anonym (J D) skrev 2023-02-14 12:31:41 följande:

Ja, nedbrytande är det verkligen. Och... det stämmer bra med hur jag uppfattar det nu, att det är en chock att inse att hon inte alls är som jag trodde hon var.

Ja det är verkligen en chock att inse att ens partner inte är den man trodde hon var. Det tar ett tag att smälta det för personen är ju delvist fortfarande densamma men ändå inte. Rationellt sett fattar man att man borde dra men känslomässigt är man delvist kvar och det kan ett tag innan man får det att synka. Man älskar den gamla personen (den man trodde hon var) och avskyr den nya personen (den hon visade sig vara), det är väldigt tärande.

Jag tror det det hänger ganska mycket ihop med läkeprocessen, det tar en stund innan man gått igenom sina faser och kommit till en punkt då man kan få lite distans till det och ett bredare perspektiv men det blir svårare att få distans till det när man är kvar i relationen för då påverkas man ju hela tiden av sin partner och vad hon vill och gör.

Under den processen är man väldigt sårbar och lättpåverkad, lite som att få en stor fet smäll och vackla runt helt groggy. Klart att man då är lätt att leda åt vilket håll som helst eller fokusera på fel saker. Det bästa vore nog att inte varken gå i parterapi eller svara sin partner någonting öht förrän man läkt klart och är redo för det. Typ ta sina grejer och dra och inte komma tillbaka förrän man är redo för det och DÅ kan man (om man vill det) påbörja processen med att se om man ska vara kvar eller inte, för då är man i betydligt bättre skick att se på det nyktert och har fått lite distans till det. Men oftast gör man ju inte så utan påbörjar processen när man är halvt "medvetslös" och absolut inte i skick att ta svåra beslut.

Så ja, jag förstår hur du känner men tycker som sagt du låter dig påverkas för mycket av henne och lägger för mycket ansvar på dig själv och lägger allt för mycket fokus på detaljer men missar helheten. Men när man är i din situation (mitt i skiten) så är det ofta svårt att få en helhetsbild av det. Det tror jag man oftast får i efterhand när man fått lite distans till det.

Kommit fram att min fru flirtat och fått känslor för annan man, vad ska jag göra??

INNEHÅLL