Någon mer som inte vill ge upp obesvarad kärlek?!
Någon mer än jag som är obesvarat kär men ändå inte vill ge upp? Som vill bolla tankar runt situationen? Någon som varit i samma situation och vill berätta hur det gick för er?
Jag är så fruktansvärt tokkär i en vän. Han upptar mina tankar från morgon till kväll. Vi pratar nästan dagligen och han har flera gånger sagt att han gillar och uppskattar mig väldigt mycket SOM VÄN. Men så är han också mitt uppe i en separation och troligtvis inte i en fas i livet där han tänker på att träffa någon ny. Han frågade nyligen om jag flörtar med honom eller om det bara är något han inbillar sig. Det har jag absolut inte gjort, inte medvetet iaf. Frågade vad han grundar det på och han sa att det kanske är för att jag är så snäll och omtänksam och han är inte van vid att folk är det mot honom. Försöker finnas här nu när han har det jobbigt men skulle aldrig komma på tanken att försöka något mer just nu. Så länge dom bor ihop så är dom i mina ögon fortfarande ett par. Och när dom flyttat isär så ska han få tid att landa, tänker inte bli någon rebound för att han mår dåligt efter separationen. Men sen... Jag hoppas innerligt att han så småningom ska börja se mig som något mer än en vän. Vet inte vad jag ska göra annars. Att säga upp vänskapen är inget altenativ!
Hör ju själv att jag låter som en olyckligt kär 14-åring som tror sig ha hittat sitt livs kärlek, men vi är båda i 40-årsåldern.
