Anonym (Spegeln)

Äldre 23 Feb 21:45

695 svar

Är MIN man otrogen?

Fick ett mess nu ikväll av någon okänd som hävdar att min man, sedan 9år tillbaka, varit/är otrogen mot mig med en kollega.. Berättaren skriver att hen varit tillsammans med min mans påstådda älskarinna/flickvän syster, och att detta förhållande/otrohet varat i 3-4 år.

Hjälp, vafan är detta är min första tanke.

Men ju mer jag läste, ju mer så är det smådetaljer som stämmer in.

Vad gör jag OM min man är otrogen? Hur konfronterar jag honom? Kommer jag förlåta honom? Vad händer med barnen? Känns som om hjärtat ska hoppa ur kroppen och jag mår illa, vill spy.

Min man slutar jobbet om ca en kvar, ska jag ta det direkt? Vänta tills imorrn?

Hjälp mig tänka klart!

molly50

Äldre 30 Mar 17:20

#490

Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-30 16:40:26 följande:

Fortfarande hemma från jobbet. Vet inte hur mycket jag klarar av. Jag kan inte kontrollera mina känslor lr tankar för den delen heller. Slutkörd varenda dag, och då gör jag inte ens mycket. Känns som att livet är en pest.

Tankar tankar tankar. Tänker på allt och lite mer, börjat överanalysera hela mitt liv med min man. När blev det fel? Hur kunde det bli så här! Jag ångrar att jag träffade honom! Jag hade aldrig blivit sårad då! Jag ångrar allt med honom!

Vet du. Till att börja med så tycker jag att du ska berätta för någon om det här. Du behöver få allt ur dig.
Sen tror jag att du även behöver sätta dig ner och prata med din man.
Du behöver svar och han ska vara transparent och ge dig sanningen.
Om ni överhuvudtaget ska kunna gå vidare så måste han vara ärlig om precis allt.
Annars kommer det nog inte att gå. Då kommer du att fortsätta älta och fundera på vad som gick fel.
Och jag tror även att du ska berätta för din chef. Hon verkar förstående som ringer och undrar hur du mår.
Vad du än gör så håll inte allt inom dig. Det kommer bara att få dig att må sämre.
Du har ju redan tagit ett första steg och berättat för oss här.

Kram och lycka till!

Anonym (man)

Äldre 30 Mar 18:44

#491

molly50 skrev 2020-03-30 17:20:57 följande:

Vet du. Till att börja med så tycker jag att du ska berätta för någon om det här. Du behöver få allt ur dig.
Sen tror jag att du även behöver sätta dig ner och prata med din man.
Du behöver svar och han ska vara transparent och ge dig sanningen.
Om ni överhuvudtaget ska kunna gå vidare så måste han vara ärlig om precis allt.
Annars kommer det nog inte att gå. Då kommer du att fortsätta älta och fundera på vad som gick fel.
Och jag tror även att du ska berätta för din chef. Hon verkar förstående som ringer och undrar hur du mår.
Vad du än gör så håll inte allt inom dig. Det kommer bara att få dig att må sämre.
Du har ju redan tagit ett första steg och berättat för oss här.

Kram och lycka till!

Jag tycker tvärtom att hon inte ska ha kontakt med honom alls tills hon läkt. Just nu ska hon bara umgås med människor som har hennes väl i första plan, och som kan på det objektivt. Det är han inte rätt person för.

Om hon snackar med honom nu, hur vet hon att hon får sanningen och inte bara en massa BS i syfte att få henne att förlåta? Du vet ju själv hur det är med otrogna människor och sanning. Är det inte lite naivt att tro att han kommer berätta sanningen bara för att hon behöver det?

Dessutom är hon just nu väldigt skör, ur balans och under väldigt starka känslor, inget bra läge att ta beslut åt något håll.

Att hon ska ta hjälp av andra håller jag däremot med om, ju fler desto bättre.
Men honom tycker jag inte hon ska ha kontakt med öht tills hon är i balans igen.

Anonym (Spegeln) Trådstartaren

Äldre 30 Mar 22:00

#492

Jag och min man pratar, jag frågar, han svarar. Jag gråter och skriker, han försöker trösta. Jag blir galen. Han backar. Jag håller inga känslor för honom. Kommer det så kommer det, förutom när barnen är i närheten. Pika honom kan jag göra, men inte så barnen tar illa upp.

Jag tycker han är ärlig när han svarar på mina frågor. För det är inga trevliga svar jag får, jag frågar, han svarar. Jag får väl skylla mig själv som frågar. När jag frågat samma sak 30 gånger, så känns den frågan besvarad, OM han svarar samma sak varje gång. Lägger han till nått lr ?glömmer?, bockas den inte av. Jag börjar bli en psykopat!

Det var min förra chef som ringde, så ej min nuvarande chef. Men jag vet inte om jag vill berätta för henne, just för att hon börja fråga runt bland gamla kollegor samt att det är mycket på jobbet nu med Corona, permitteringar, andra öppettider, hon har själv en man som gått in i väggen så hon går på samtal, jag behöver inte bli en belastning för henne.

Just nu orkar jag inte umgås med någon, jag var till min bästis i lördags för det var barnkalas. Jag var helt slut när jag kom hem, och då lyfte jag inte ett finger. Blir matt av att ta mig utanför lägenheten. Jag skäms av att sätta min fot utanför dörren, det känns som om att alla vet. Jag vill bara fly staden och börja om. Flytta dit ingen känner mig!

molly50

Äldre 31 Mar 08:37

#493

Anonym (man) skrev 2020-03-30 18:44:32 följande:

Jag tycker tvärtom att hon inte ska ha kontakt med honom alls tills hon läkt. Just nu ska hon bara umgås med människor som har hennes väl i första plan, och som kan på det objektivt. Det är han inte rätt person för.

Om hon snackar med honom nu, hur vet hon att hon får sanningen och inte bara en massa BS i syfte att få henne att förlåta? Du vet ju själv hur det är med otrogna människor och sanning. Är det inte lite naivt att tro att han kommer berätta sanningen bara för att hon behöver det?

Dessutom är hon just nu väldigt skör, ur balans och under väldigt starka känslor, inget bra läge att ta beslut åt något håll.

Att hon ska ta hjälp av andra håller jag däremot med om, ju fler desto bättre.
Men honom tycker jag inte hon ska ha kontakt med öht tills hon är i balans igen.

Jag håller med dig. Jag tänker mest om TS behöver få svar från honom om varför han gjorde det han gjorde.
Om han är angelägen om att få TS tillbaka så borde han vara ärlig.
Men det kanske är naivt av mig att tro.
Men det är såklart något som TS måste ta beslut om själv.
Men just nu är det viktigaste att hon berättar för någon så att hon får prata av sig allt.
Det är nog först när hon har fått prata av sig som hon kommer att kunna ta till sig informationen från sin man också.
För övrigt så håller jag med dig om att de inte borde bo under samma tak nu,

molly50

Äldre 31 Mar 08:52

#494

Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-30 22:00:33 följande:

Jag och min man pratar, jag frågar, han svarar. Jag gråter och skriker, han försöker trösta. Jag blir galen. Han backar. Jag håller inga känslor för honom. Kommer det så kommer det, förutom när barnen är i närheten. Pika honom kan jag göra, men inte så barnen tar illa upp.

Jag tycker han är ärlig när han svarar på mina frågor. För det är inga trevliga svar jag får, jag frågar, han svarar. Jag får väl skylla mig själv som frågar. När jag frågat samma sak 30 gånger, så känns den frågan besvarad, OM han svarar samma sak varje gång. Lägger han till nått lr ?glömmer?, bockas den inte av. Jag börjar bli en psykopat!

Det var min förra chef som ringde, så ej min nuvarande chef. Men jag vet inte om jag vill berätta för henne, just för att hon börja fråga runt bland gamla kollegor samt att det är mycket på jobbet nu med Corona, permitteringar, andra öppettider, hon har själv en man som gått in i väggen så hon går på samtal, jag behöver inte bli en belastning för henne.

Just nu orkar jag inte umgås med någon, jag var till min bästis i lördags för det var barnkalas. Jag var helt slut när jag kom hem, och då lyfte jag inte ett finger. Blir matt av att ta mig utanför lägenheten. Jag skäms av att sätta min fot utanför dörren, det känns som om att alla vet. Jag vill bara fly staden och börja om. Flytta dit ingen känner mig!

Jag undrar om det verkligen är en så bra idé att ni bor under samma tak just nu?
Jag förstår att ni tänker på barnen. Men de kommer,förr eller senare,att märka att du mår dåligt. Barn är inte dumma.
Och med det kommer också frågor.
Jag tror att du ändå måste berätta för någon.,Annars kommer det att bara växa inom dig för att till slut explodera.
Om det är din förra chef så undrar jag varför hon är så angelägen om att veta varför du är sjukskriven?
Det är väl din nuvarande chef som behöver veta?
Men om din nuvarande chef också undrar så tycker jag att du ska berätta.
Hon kan kanske ordna så att du får hjälp?
Jag tycker inte du ska känna att du lägger på henne ytterligare bekymmer.
Hon är din chef och ska finnas där om/när du behöver hjälp.
Berätta också för din vän och din syster.
Att prata med din man verkar inte hjälpa dig nämnvärt.

molly50

Äldre 31 Mar 08:53

#495

Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-30 22:00:33 följande:

Jag och min man pratar, jag frågar, han svarar. Jag gråter och skriker, han försöker trösta. Jag blir galen. Han backar. Jag håller inga känslor för honom. Kommer det så kommer det, förutom när barnen är i närheten. Pika honom kan jag göra, men inte så barnen tar illa upp.

Jag tycker han är ärlig när han svarar på mina frågor. För det är inga trevliga svar jag får, jag frågar, han svarar. Jag får väl skylla mig själv som frågar. När jag frågat samma sak 30 gånger, så känns den frågan besvarad, OM han svarar samma sak varje gång. Lägger han till nått lr ?glömmer?, bockas den inte av. Jag börjar bli en psykopat!

Det var min förra chef som ringde, så ej min nuvarande chef. Men jag vet inte om jag vill berätta för henne, just för att hon börja fråga runt bland gamla kollegor samt att det är mycket på jobbet nu med Corona, permitteringar, andra öppettider, hon har själv en man som gått in i väggen så hon går på samtal, jag behöver inte bli en belastning för henne.

Just nu orkar jag inte umgås med någon, jag var till min bästis i lördags för det var barnkalas. Jag var helt slut när jag kom hem, och då lyfte jag inte ett finger. Blir matt av att ta mig utanför lägenheten. Jag skäms av att sätta min fot utanför dörren, det känns som om att alla vet. Jag vill bara fly staden och börja om. Flytta dit ingen känner mig!

Jag är lite nyfiken på om han har gett dig några andra svar på dina frågor än att du inte ville ge honom avsugningar?

Anonym (Spegeln) Trådstartaren

Äldre 31 Mar 11:03

#496

Ja just nu vet jag inte vad som är bäst. Bo under samma tak, lr att han flyttar ut och vi delar på ekonomin. Delar vi på ekonomin så kommer jag få flytta oxå då jag inte har råd att bo kvar ensam utan att bli bankrutt. Har tyvärr inte miljoner på sparkontot :/

Han säger fortfarande att största anledningen till att han sökte sig till sin kollega var för att han bla avsugningarna och för att han inte behövde tvinga henne till sex vilket han kände med mig eftersom jag mådde dåligt pga aborten. Jag gjorde aborten men gick inte som planen, efter ca 1 månads blödning åkte jag in på kontroll och dom såg rester och blev skrapad. Efter ytterligare en månad så blödde jag fortfarande och det kom klumpar/rester. In igen och blev skrapad igen. Tog nästan 3 månader innan det sluta blöda. Jag va inte så sugen på sex lr nått just då. Och han kände sig bortknuffad och idiotisk som han var så tyckte han att han kunde lösa skiten själv genom att vara otrogen! Han fick alltså både avsugning efter avsugning samt sex för hon ställde upp. Äcklad! Ja!! Hela tiden!

molly50

Äldre 31 Mar 20:22

#497

Anonym (Spegeln) skrev 2020-03-31 11:03:32 följande:

Ja just nu vet jag inte vad som är bäst. Bo under samma tak, lr att han flyttar ut och vi delar på ekonomin. Delar vi på ekonomin så kommer jag få flytta oxå då jag inte har råd att bo kvar ensam utan att bli bankrutt. Har tyvärr inte miljoner på sparkontot :/

Han säger fortfarande att största anledningen till att han sökte sig till sin kollega var för att han bla avsugningarna och för att han inte behövde tvinga henne till sex vilket han kände med mig eftersom jag mådde dåligt pga aborten. Jag gjorde aborten men gick inte som planen, efter ca 1 månads blödning åkte jag in på kontroll och dom såg rester och blev skrapad. Efter ytterligare en månad så blödde jag fortfarande och det kom klumpar/rester. In igen och blev skrapad igen. Tog nästan 3 månader innan det sluta blöda. Jag va inte så sugen på sex lr nått just då. Och han kände sig bortknuffad och idiotisk som han var så tyckte han att han kunde lösa skiten själv genom att vara otrogen! Han fick alltså både avsugning efter avsugning samt sex för hon ställde upp. Äcklad! Ja!! Hela tiden!

Jag förstår att det är ett dilemma för dig.

Förlåt,men vilka usla ursäkter!
Han skulle ha varit ett stöd för dig där och inte varit otrogen.
Det var trots allt han som själv pressade dig till att göra aborten.
Då får han ta konsekvenserna av det också.
Det var inte honom det var synd om då och inte hans behov som skulle komma i första hand.
Förlåt igen.men han har betett sig som en riktig skitstövel och idiot.

Anonym (Signe)

Äldre 31 Mar 21:43

#498

molly50 skrev 2020-03-31 20:22:14 följande:

Jag förstår att det är ett dilemma för dig.

Förlåt,men vilka usla ursäkter!

Han skulle ha varit ett stöd för dig där och inte varit otrogen.

Det var trots allt han som själv pressade dig till att göra aborten.

Då får han ta konsekvenserna av det också.

Det var inte honom det var synd om då och inte hans behov som skulle komma i första hand.

Förlåt igen.men han har betett sig som en riktig skitstövel och idiot.

Håller med!

Dessutom finns det inget som talar för att detta inte är ett mönster han har men att han blev påkommen denna gången. För hans anledningar håller enligt mig inte alls. Riskera allt för att bli avsugen när ts gick igenom något otroligt jobbigt, pga honom. Vilken fruktansvärd person. Förlåt ts, kanske inte vad du vill höra nu men fy vad han behandlat dig illa. Jag hoppas du kastar ut honom så du kan börja läka.

molly50

Äldre 1 Apr 08:42

#499

Anonym (Signe) skrev 2020-03-31 21:43:06 följande:

Håller med!

Dessutom finns det inget som talar för att detta inte är ett mönster han har men att han blev påkommen denna gången. För hans anledningar håller enligt mig inte alls. Riskera allt för att bli avsugen när ts gick igenom något otroligt jobbigt, pga honom. Vilken fruktansvärd person. Förlåt ts, kanske inte vad du vill höra nu men fy vad han behandlat dig illa. Jag hoppas du kastar ut honom så du kan börja läka.

Nej,det är ju svårt att veta.
Enda sättet att få veta det är ju om TS ger honom en ny chans. Och det återstår ju att se om hon kan och vill.
Jag tycker också det låter som dåliga ursäkter. Inget man är otrogen i flera år för,i alla fall.

Är MIN man otrogen?

INNEHÅLL