• Anonym (Spegeln)

    Är MIN man otrogen?

    Fick ett mess nu ikväll av någon okänd som hävdar att min man, sedan 9år tillbaka, varit/är otrogen mot mig med en kollega.. Berättaren skriver att hen varit tillsammans med min mans påstådda älskarinna/flickvän syster, och att detta förhållande/otrohet varat i 3-4 år.

    Hjälp, vafan är detta är min första tanke.

    Men ju mer jag läste, ju mer så är det smådetaljer som stämmer in.

    Vad gör jag OM min man är otrogen? Hur konfronterar jag honom? Kommer jag förlåta honom? Vad händer med barnen? Känns som om hjärtat ska hoppa ur kroppen och jag mår illa, vill spy.

    Min man slutar jobbet om ca en kvar, ska jag ta det direkt? Vänta tills imorrn?

    Hjälp mig tänka klart!

  • Svar på tråden Är MIN man otrogen?
  • Lione81
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-06-07 12:56:56 följande:

    Jag var tillsammans med en kille när jag var yngre, som oxå var otrogen, men honom lämnade jag direkt. Vi hade varit tillsammans i 3 år och bodde även tillsammans. Jag tog det jag behövde från lägenheten och flyttade ut rätt så fort. Hade tur att få andrahands lägenhet, bodde i en större stad och lättare att få lägenhet snabbt.

    Med min man känns det annorlunda, ja kanske för att vi varit tillsammans i 10år. Jag älskar honom. Vi har byggt upp vårt liv tillsammans. Men skulle han vara otrogen igen, ja då har han verkligen bränt chansen.

    Jag har berättat för två personer, min förra chef och min nuvarande chef. Att berätta har bara gjort att mitt mående påverkas mer. Jag kan komma till jobbet på bra humör, och så börjar hon efter 30min, ja då är det kört. En dag mådde jag så dåligt att jag fick gå hem då tårarna inte sluta rinna och ansiktet helt rödsprängt.

    Så nej, jag kommer inte berätta för någon. Inte nu. Kanske senare. Men inte i dags läget. Har funderat på hur jag skulle må om min man berätta för sin familj, men jag vet inte om det skulle göra saken bättre.


    Hej TS!

    Vad är det för fel på din chef?!?!?

    Kan du inte bara be henne sluta tjata om påminna dig.

    Önskade du bara kunde gå in på hennes rum. Mitt största misstag var att berätta det för dig. Och bara lämna och aldrig mer komma tillbaka.

    Det går ju inte. Be hon sluta vara på dig.

    Din ord om din man/familj låter helt underbar. Du har en så fin syn på ett familjeliv. Hur han verkligen finns där, när du bryter ihop. Det låter verkligen som att ni går åt rätt håll.

    Jag var den enda som hoppades att ni skulle kunna leva ihop iaf. I den här tråden : )

    Jag är glad att jag trodde på er och att ni förhoppningsvis har mååååånga fina år tillsammans.
  • Anonym (Nädu)

    Hur mår du ts? Hur har det gått?

  • Anonym (Real life)

    Jag har en del tips, men vill först och främst ge råd om vad du absolut INTE ska göra: Starta en tråd på familjeliv! 


    Här har ett fåtal inskränkta, snarstuckna mentala dvärgar barrikaderat sig från verkligheten och tror sig kunna hämnas på folk som svikit dem genom åren genom diverse trådstartare som råkat ut för samma sak i någon utsträckning. 
    De projicerar sin skadade självkänsla på allt och alla och ger usla råd till människor som söker vägledning i en omtumlande situation. 


    Vänd dig till en terapeut eller den klokaste och mest eftertänksamma vän du har. 

  • 19mark82
    Anonym (Real life) skrev 2021-07-20 14:54:35 följande:

    Jag har en del tips, men vill först och främst ge råd om vad du absolut INTE ska göra: Starta en tråd på familjeliv! 


    Här har ett fåtal inskränkta, snarstuckna mentala dvärgar barrikaderat sig från verkligheten och tror sig kunna hämnas på folk som svikit dem genom åren genom diverse trådstartare som råkat ut för samma sak i någon utsträckning. 
    De projicerar sin skadade självkänsla på allt och alla och ger usla råd till människor som söker vägledning i en omtumlande situation. 


    Vänd dig till en terapeut eller den klokaste och mest eftertänksamma vän du har. 


    lägg av
  • Anonym (Real life)
    19mark82 skrev 2021-07-20 22:23:42 följande:
    lägg av

    När man talar om trollen..


    Väldigt argumenterande och uttömmande svar. Vänligen läs igenom dina egna bidrag i tråden och berätta sedan vad du tillfört?


    Jag har läst några andra trådar på samma tema sedan mitt förra inlägg och min tidigare åsikt har bara stärks. Ett fåtal, kanske t.o.m. en person under en mängd olika nick upprepar sitt platta resonemang in absurdum och hamnar i hätska diskussioner med alla som inte delar hans teorier i samtliga trådar. Totalkapar dem och gör dem till sin egen kanal för fördömanden och personliga påhopp. 


    Andra kan redan efter en trådstart på några meningar direkt läsa av alla parametrar och inblandade personer och ge direkt råda olika TS att lämna? Man måste ju mer än lovligt inskränkt för att tro sig veta hur just de inblandade personerna är funtade och kunna förutsäga alla upptänkliga scenarion?


     

  • Anonym (Carinata)
    Anonym (Real life) skrev 2021-07-20 14:54:35 följande:

    Jag har en del tips, men vill först och främst ge råd om vad du absolut INTE ska göra: Starta en tråd på familjeliv! 

    Här har ett fåtal inskränkta, snarstuckna mentala dvärgar barrikaderat sig från verkligheten och tror sig kunna hämnas på folk som svikit dem genom åren genom diverse trådstartare som råkat ut för samma sak i någon utsträckning. 

    De projicerar sin skadade självkänsla på allt och alla och ger usla råd till människor som söker vägledning i en omtumlande situation. 

    Vänd dig till en terapeut eller den klokaste och mest eftertänksamma vän du har. 


    Säga vad man vill men det ligger mycket under du skriver. Oftast är grundproblematiken densamma bara olika individer. Sedan kommer gänget som bara måste slå alla i skallen med sina åsikter. Samma jäkla tugg varenda gång. Det är deras rättesnören som gäller och de är oftast sjukt inskränkta. Kan inte se från annan synvinkel, ha empati eller ha någon som helst gråskala. Inte mottagliga för argument heller. Their way or the high way.
  • Anonym (Me)
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-06-07 12:56:56 följande:

    Jag var tillsammans med en kille när jag var yngre, som oxå var otrogen, men honom lämnade jag direkt. Vi hade varit tillsammans i 3 år och bodde även tillsammans. Jag tog det jag behövde från lägenheten och flyttade ut rätt så fort. Hade tur att få andrahands lägenhet, bodde i en större stad och lättare att få lägenhet snabbt.

    Med min man känns det annorlunda, ja kanske för att vi varit tillsammans i 10år. Jag älskar honom. Vi har byggt upp vårt liv tillsammans. Men skulle han vara otrogen igen, ja då har han verkligen bränt chansen.

    Jag har berättat för två personer, min förra chef och min nuvarande chef. Att berätta har bara gjort att mitt mående påverkas mer. Jag kan komma till jobbet på bra humör, och så börjar hon efter 30min, ja då är det kört. En dag mådde jag så dåligt att jag fick gå hem då tårarna inte sluta rinna och ansiktet helt rödsprängt.

    Så nej, jag kommer inte berätta för någon. Inte nu. Kanske senare. Men inte i dags läget. Har funderat på hur jag skulle må om min man berätta för sin familj, men jag vet inte om det skulle göra saken bättre.


    Hej TS! Trillade över denna gamla tråden och undrar om du finns kvar på forumet och hur du och din familj har det idag?

    Stora kramar!
  • Anonym (man)
    Anonym (Real life) skrev 2021-07-20 14:54:35 följande:

    Jag har en del tips, men vill först och främst ge råd om vad du absolut INTE ska göra: Starta en tråd på familjeliv! 


    Här har ett fåtal inskränkta, snarstuckna mentala dvärgar barrikaderat sig från verkligheten och tror sig kunna hämnas på folk som svikit dem genom åren genom diverse trådstartare som råkat ut för samma sak i någon utsträckning. 
    De projicerar sin skadade självkänsla på allt och alla och ger usla råd till människor som söker vägledning i en omtumlande situation. 


    Vänd dig till en terapeut eller den klokaste och mest eftertänksamma vän du har. 


    Så typiskt för moraliskt handikappade personer att tro att bejakande av omoraliskt beteende är detsamma som att vara mer öppen lite smartare än andra. Ungeför som att det skulle vara något positivt.

    Men å andra sidan så är det inte förvånande att omoraliska människor gör vad som helst för att försöka få sina brister låta finare än vad det är för att kunna leva med sig själva.

    PS! Du borde läsa på om försvarsmekanismer och projicering. Att kritisera är inte samma sak som att projicera. Projicera är när man försöker lägga sina egna brister på andra för att själv må bättre.

    De som du anklagar för att projicera projicerar intem de kritiserar andras omoraliska agerande. Den som projicerar är faktiskt du, dvs du tillskriver andra dina eggna brister för att få dem att bli minst lika bristfälliga som du och på så sätt få dig att framstå som bättre.

    Projektion, en term som används inom psykologin för att beskriva en försvarsmekanism som en person begagnar sig av då den inte vill eller kan kännas vid sina egna svagheter tillskriver andra personer eller sin omgivning dessa egenskaper för att försvara sin självbild. Enligt Sigmund Freud är detta en psykologisk försvarsmekanism, som verkar för att förmildra ens egna oönskade tankar, värden, etc. Personen (A) vill bli "rentvådd", varför denne projicerar sin svaghet på en annan person (B), i till exempel sociala sammanhang för att få bekräftelsen av andra att svagheten ej längre kan associeras med en själv och på så sätt rentvår sig själv (A).

    sv.wikipedia.org/wiki/Projektion_(psykologi)
  • Anonym (man)
    Anonym (Spegeln) skrev 2020-06-06 21:54:05 följande:

    Vad min man gör för att jag ska må bättre? Han gör allt och lite till. Han visar att han finns där för mig och våra barn. Han finns där när jag bryter ihop, han står kvar och försöker bära oss alla. Han bryter oxå ihop, men inte som mig. Han visar sin ånger, han underlättar det som är extra jobbigt för mig.

    Varför vi inte bråkar och tjafsar? Vi har aldrig bråkat lr tjafsat, klart man har olika åsikter om saker och ting. Men vi har alltid respekterat varandra, därav sällan bråk, inte ens innan att otrohetsaffär uppdagades. Jag har inget behov av att tjafsa. Jag har och får fortfarande flera luckor jag faller igenom, jag ställer alla frågor och funderingar om otroheten, samma frågor om och om igen, och han svarar. Han svarar, svara, svarar. Han tröstar och visar ånger. Ibland hjälps det, ibland vill jag bara lämna allt och försvinna. Han låter mig vara, men för att 5-10min senare komma tillbaka och försöka trösta. Och det är då jag behöver honom som mest, veta att han verkligen ångrar sig. Få en kram och bara få gråta.

    Får jag mina downs så kommer dom, vissa perioder flera dagar i sträck, ibland mer sällan, och då kan det gå 3-4 dagar. Det är inte så att vi pratar om otrogenheten varje dag. Men känner jag att något vill ut, så kommer det. Jag stänger inte in något.

    JAG blir dock påmind varenda dag, det är otroligt jobbigt, såklart. Men jag försöker att se framåt. Framtiden. Har vi en framtid tillsammans så väntar den där på oss. Om inte, Nää då är det så men då tar jag det då. Det är inte så att minsta lilla så ringer jag honom och berättar att nu blev jag påmind pga ... utan det är när det är som jobbigast som jag verkligen bryter ihop och hamnar på botten.

    Och som sagt, det jobbigaste är min chef just nu som påminner mig. Jag bad henne att inte prata om det. Men ändå kom hon senast igår, och förklarade att hon lider nå så fruktansvärt med mig, och vill jag så finns hon där, och hon tycker jag gör ett fantastiskt jobb och att det inte märks att jag är sårad. Så jag ångrar verkligen att jag ens sa något till henne. Att jobba där jag jobbar gör bara arbetet jobbigare att ta sig utanför dörren.

    Mycket känslor, och att känna en slags ovisshet i livet är hemskt. Hemsk att veta att vårt liv tillsammans kanske tar slut pga att han var otrogen. Inte tar slut pga kärleken mellan oss..


    Eller så är det kanske just det faktum att ni aldrig tjafsar som ligger till grund för era problem? Om man inte kan bli arg och tydligt sätta ner foten och visa var ens gränser går så blir ju gränserna "flytande", en person som inte tydligt markerar sina gränser blir lätt överkörd. Tjafs uppstår ju ofta när en person paserar den andra personens gränser och den andra säger ifrån. Konflikter är en nödvändig del av livet, och att det finns inget positivt eller bra med att med alla medel försöka undvika det. Konflikträdsla är ingen positiv egenskap.

    Bli påmind om hans svek kommer du bli så länge ni lever tillsammans, det är det pris man betalar när man väljer att fortsätta leva med en person som svikit, sårat och förnedrat en. Det är inget som någonsin kommer försvinna, däremot kan man vänja sig vid det med tiden.

    Ovissheten är oxå fullt naturligt eftersom ja, din man är inte den du trodde han var och det du gör nu är att du försöker bygga dig en ny bild av honom (en bild som delvist påminner mycket om den gamla men ändå inte) och försöka förmå dig själv att älska och lita på den här nya mannen som framträtt lika mycket som den gamla, ingen lätt uppgift. Ert förhållande var heller inte det du trodde att den var. Dvs allt du tog för sanning och självklart har ryckts bort och det är självklart att allt känns osäkert för inget är ju som du trodde att det var, varken ert förhållande eller din man.

    Med tiden kommer det sätta sig, processen med att bygga upp en ny bild av din man och ert förhållande som stämmer med verkligheten (inklusive brister) kommer avklaras och du kommer få en mycket krassare och pragmatisk syn på förhållanden och människor. På både gott och ont kan väl tilläggas, på sätt och vis kommer du sakna den naiva person du var tidigare som litade blint på din partner och kunde inte ens tänka dig att han skulle svika dig på det sättet, men samtidigt är det bra att ha en mer realistisk syn på människor.

    Viktigt att du är 100% ärlig med dig själv och inte snackar bort saker för dig själv, fel är fel oavsett hur mycket man försöker rationalisera bort det. För risken är annars att du bygger upp en falsk bild av din partner och ert förhållande, för förskönad bild som är lättare att leva med för att alternativet känns för jobbigt. Ska du välja att vara kvar så är det bra om det sker på verkliga premisser och inte baserat på självlögner.

    Ja din man svek dig och ja han gjorde det fullt medveten om vilka konsekvenser det kunde få för dig och er familj. Det kan ingen någonsin ändra på. Är det något du kan leva med så fine, kan du inte det så är det så och ingen kan begära mer av dig än vad du redan gjort.
  • Anonym (Real life)
    Anonym (man) skrev 2021-07-30 14:53:56 följande:
     Ungeför som att det skulle vara något positivt.

    Men å andra sidan så är det inte förvånande att omoraliska människor gör vad som helst för att försöka få sina brister låta finare än vad det är för att kunna leva med sig själva.

    PS! Du borde läsa på om försvarsmekanismer och projicering. Att kritisera är inte samma sak som att projicera. Projicera är när man försöker lägga sina egna brister på andra för att själv må bättre.

    De som du anklagar för att projicera projicerar intem de kritiserar andras omoraliska agerande. Den som projicerar är faktiskt du, dvs du tillskriver andra dina eggna brister för att få dem att bli minst lika bristfälliga som du och på så sätt få dig att framstå som bättre.

    Projektion, en term som används inom psykologin för att beskriva en försvarsmekanism som en person begagnar sig av då den inte vill eller kan kännas vid sina egna svagheter tillskriver andra personer eller sin omgivning dessa egenskaper för att försvara sin självbild. Enligt Sigmund Freud är detta en psykologisk försvarsmekanism, som verkar för att förmildra ens egna oönskade tankar, värden, etc. Personen (A) vill bli "rentvådd", varför denne projicerar sin svaghet på en annan person (B), i till exempel sociala sammanhang för att få bekräftelsen av andra att svagheten ej längre kan associeras med en själv och på så sätt rentvår sig själv (A).

    sv.wikipedia.org/wiki/Projektion_(psykologi)

    You just proved my point. 


    "Så typiskt för moraliskt handikappade personer att tro att bejakande av omoraliskt beteende är detsamma som att vara mer öppen lite smartare än andra." 


    Du anser dig så moraliskt överlägsen att du kan kalla mig handikappad för att jag tänker och resonerar annorlunda än du? Det är ju du som tar åt dig av en allmän text. Hur gick det till om du inte kände dig träffad? Så träffad att du måste hävda överlägsenhet och förminska mig? 


    Kan du tala om för mig hur "kritik" och projicering inte kan vara samma sak? 


    Hur tänker du att mitt råd att vända sig till en terapeut eller klok vän är att projicera? Det är ju motsatsen till att tillskriva TS mina brister.


    När man talar om för andra hur de egentligen borde känna och agera baserat på ett par meningar projicerar man. Du lägger dina egna känslor på någon annan. Det är ju alltid din utgångspunkt och där slutar empatin och logik. Om någon hävdar att de inte känner eller resonerar som du vet de inte själva vad de pysslar med, de förnekar.


    Tyvärr kommer inte omvärlden anamma dina värderingar och anpassa sig till ditt ego. Jag lider med dig på den punkten. Det är enklare att anpassa sig till omvärlden än tvärtom. 

Svar på tråden Är MIN man otrogen?