• Anonym (såtröttpåmigsjälv)

    Har strulat till det rejält.

    Vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med mig själv just nu. Är på bristningsgränsen rent psykiskt känner jag.

    Jag står i valet och kvalet att lämna min familj för en annan (som jag träffat via jobbet, såklart). Jag har en man och ett barn på 4 år. Vi har hus, hund, trädgård, jobb, och ja allt sånt där. Livet har tuffat på, allt är bekvämt och trevligt och mysigt på alla vis. Och mitt upp i allt så träffar jag DEN DÄR mannen. En man jag haft som drömbild hela mitt vuxna liv. Som fått mig att börja stamma, att rodna på hela kroppen vid blotta tanken och som vänt upp och ner på hela mitt liv. Har känt såhär nu i ett år. Jag hoppades att det skulle gå över men det gör det inte.
    Attraktionen har varit ömsesidig mellan oss och vi har pratat ut om att det inte är bra, att vi ska sluta att småflirta osv, och undvika varandra. Han verkar helt ok med detta. Men jag är fast i mina känslor.

    Känner mig som ett riktigt as mot min sambo. En underbarn man som förtjänar bättre. Men jag tycker om vårt liv. Det trygga. En man som ställer upp på mig 100%, genom vått o torrt. Men sedan den är otroliga dragningen till den andre. Men jag vill jui inte lura mig själv. Jag vet att förälskelse kan vara som en drog. Och vill inte vakna upp om 1 år, när jag lämnat min sambo och lever varannan vecka, och den andre inte alls vill ha nått seriöst, ja DÅ skulle jag ju ångra mig rätt duktigt, när förälskelsen är borta och jag förlorat allt.

    Men HUR FAN gör man?? Går sönder mer o mer varje dag av mina tankar. Kanske borde byta jobb, men det är SÅ svårt att få jobb inom det jag jobbar med. Skulle bli arbetslös. Och varje dag ser jag honom och vill bara gråta för jag bara vill vara nära honom. Och sedan kommer jag hem till min sambo (jag har berättat en del av detta för honom, och han är beredd att kämpa ändå..) och känner att jag vill vara med honom med. Dock har mina kärlekskänslor svalnat en del...

    Snälla, jag behöver någon form av uppvaknande! En smäll eller vadsom!

  • Svar på tråden Har strulat till det rejält.
  • Anonym (Andreas)

    Något du ska fundera på är att lämna din man av rätt anledning. För att du inte älskar honom längre, för att ni inte längre har det bra, för att ni bråkar, är du gift av rätt anledning? att du känner dig klar med honom etc. Har du såna känslor? Är ditt äktenskap över? Fundera på det under en längre tid.

    När du har analyserat dessa känslor och tankar så vet du hur du ska förhålla dig till den andra mannen. Och det blir plötsligt enkelt hur du ska göra.

    Jag har också fallit pladask för andra under mitt äktenskap men tack vare att jag har funderat noga över mitt äktenskap varje gång har jag lätt kunnat avstå från att agera på mina känslor.

  • smulpaj01

    Med tanke på att ni har pratat om detta och mannen är okej med att ni undviker varandra så skulle du troligen bli både arbetslös och ensamstående varannanvecka förälder om du lämnar din familj. Är det värt det?

  • Stockholm32

    Först och främst tycker det låter som att du måste titta på ditt äktenskap helt oberoende av den andra mannen. Du pratar om det som att som har något med varandra att göra med det du beskriver är inte ännu äkta kärlek. Kanske blir det det, kanske inte. Men att lämna din man för honom är helt fel ordning. Kan du beskriva egenskaper hos den andra mannen som för att du älskar honom? Kan du beskriva hans svagheter? Om inte så är du betuttad/förtjust vilket man alltid är i början av en relation, ibland mer intensivt än andra gången. Men det är ingen som helst indikation på vad du känner när den kemiska reaktionen lagt sig. Du har inte haft och ska knte ha chansen att verkligen lära känna honom för tillfället. Men då kan du inte heller ta beslut baserat på det.

    Utvärdera ditt äktenskap tillsammans med din man. Börja där. Gällande den andra mannen måste du acceptera att den dragningen existerar men inte låta den styra dig eller ditt äktenskap. Inse att det är kemiskt och inte äkta kärlek. Och varför lämna din familj för kemi? Ska du lämna din man så ska det vara med inställningen att du även vill lämna honom för ingen annan än dig själv och även om du står helt ensam sen.

  • Drottningen1970

    Bara det faktum att han hade rätt lätt att gå vidare från er relation/flirt tyder ju rätt starkt på att han inte har samma starka känslor och att du rätt lätt skulle kunna bli utbytt för nästa fling. Vad skulle han säga om du berättade att du avsåg lämna din familj för att satsa på en seriös relation med honom?

    Att lämna en bra, pålitlig man, utsätta barn för separation vatannan veckasboende, eventuell vårdnadstvis etc för att du har en stark sexuell attraktion till en annan man är fullständigt vansinnigt.

  • Anonym (såtröttpåmigsjälv)

    Tack för återkoppling!!

    När jag träffade den andre så upplevde jag känslor jag aldrig riktigt kände för min sambo. Den där extremt starka fysiska åtrån. Och att vi även klickade på andra plan. Han ser igenom mig på nått konstigt sätt, läser mig. Detta har fått mig att ifrågasätta mina egentliga känslor för sambon.

    Även i kombo med att jag under året fick veta att min sambo undanhållit vissa saker (inte otrohet eller liknande) ingen stor grej egentligen men ändå.. plus att vi flyttat. Ja det har varit mycket helt enkelt.och att då ha den här drömmannen framför sig....

    Min min sambo är en jätte jättebra man. Godhjärtad och en väldigt bra pappa. Så jag är såklart liiiiiiivrädd att ens tänka på att riskera det. Men hur kommer man vidare?!

  • Anonym (S)
    Anonym (såtröttpåmigsjälv) skrev 2020-02-24 15:43:59 följande:

    Tack för återkoppling!!

    När jag träffade den andre så upplevde jag känslor jag aldrig riktigt kände för min sambo. Den där extremt starka fysiska åtrån. Och att vi även klickade på andra plan. Han ser igenom mig på nått konstigt sätt, läser mig. Detta har fått mig att ifrågasätta mina egentliga känslor för sambon.

    Även i kombo med att jag under året fick veta att min sambo undanhållit vissa saker (inte otrohet eller liknande) ingen stor grej egentligen men ändå.. plus att vi flyttat. Ja det har varit mycket helt enkelt.och att då ha den här drömmannen framför sig....

    Min min sambo är en jätte jättebra man. Godhjärtad och en väldigt bra pappa. Så jag är såklart liiiiiiivrädd att ens tänka på att riskera det. Men hur kommer man vidare?!


    Så du ska alltså köpa grisen i säcken om du lämnar din man?
  • Anonym (Grabben bredvid)
    Stockholm32 skrev 2020-02-24 15:12:03 följande:

    Först och främst tycker det låter som att du måste titta på ditt äktenskap helt oberoende av den andra mannen. Du pratar om det som att som har något med varandra att göra med det du beskriver är inte ännu äkta kärlek. Kanske blir det det, kanske inte. Men att lämna din man för honom är helt fel ordning. Kan du beskriva egenskaper hos den andra mannen som för att du älskar honom? Kan du beskriva hans svagheter? Om inte så är du betuttad/förtjust vilket man alltid är i början av en relation, ibland mer intensivt än andra gången. Men det är ingen som helst indikation på vad du känner när den kemiska reaktionen lagt sig. Du har inte haft och ska knte ha chansen att verkligen lära känna honom för tillfället. Men då kan du inte heller ta beslut baserat på det.

    Utvärdera ditt äktenskap tillsammans med din man. Börja där. Gällande den andra mannen måste du acceptera att den dragningen existerar men inte låta den styra dig eller ditt äktenskap. Inse att det är kemiskt och inte äkta kärlek. Och varför lämna din familj för kemi? Ska du lämna din man så ska det vara med inställningen att du även vill lämna honom för ingen annan än dig själv och även om du står helt ensam sen.


    Förnuftet har inte med kärleken att göra. Tyvärr måste jag upplysa dig om det för du verkar inte ha en aning. Man blir kär helt enkelt och det går varken att styra eller sätta tillrätta på något sätt.
  • Anonym (såtröttpåmigsjälv)

    Det som även är väldigt jobbigt är att jag öppnat upp mig en del för kollegan. Berättat om vissa problem jag och sambon haft. Att vi pratat om att separera osv. Och om jag nu bestämmer mig för att stanna så känns det som jag ljugit om allt.. att min kollega kommer tycka jag är en bluff. Eftersom jag öppnat upp mig (vilket jag väldigt sällan gör för folk) så är det som att han kommit in under mitt skinn.. och jag tycker det känns jobbigt att låtsas som ingenting och vara lycklig igen med sambon, om ni förstår?

    Typ som att han vann, min kollega. Han visste att jag hade känslor men backade och då valde jag min sambo typ. Även om det inte är så.

  • Stockholm32

    Jag uppfattar dina svar som att du vill höra någon säga att det är värt det. Att den typen av känslor kommer sällan etc.

    Men baserat på all info du gett så är det en helt orealistisk situation och återigen inget som tyder på något annat än den sedvanliga besattheten man får i början när man träffar någon ny.

    Stark åtrå är kemisk. Kan du beskrevs honom för sig själv? Hur är han som människa i andra situationer än i i jobbet? Vad har han för värderingar? Etc etc.

    För all del låter det som att du och din man måste prata om ert äktenskap, DU måste sätta igång den bollen för att försöka rädda det. Men att baserat på det du skrivit lämna... alltså det är vansinne.

    Men tanke på hur många människor man träffar och dejtar under en kort stund, och sen blir det inget mer... alltså det finns ingen anledning att tro att den här attraktionen skulle leda till äkta kärlek. Ingenting. Du lurar sig själv om du tror det. Du kan inte lämna din man för att testa.

    Sluta med dom tankarna och sluta uppmuntra dig själv till det genom att fantisera. Låt inte dig själv tro att din attraktion till den mannen är något mer än så.

  • Anonym (såtröttpåmigsjälv)
    Anonym (Grabben bredvid) skrev 2020-02-24 15:54:26 följande:

    Förnuftet har inte med kärleken att göra. Tyvärr måste jag upplysa dig om det för du verkar inte ha en aning. Man blir kär helt enkelt och det går varken att styra eller sätta tillrätta på något sätt.


    Nej så är det ju. Men jag vet just nu inte om det är kärlek eller bara en åtrå till det förbjudna. Spänning och lust.

    Och att jag skulle på ett uppvaknande sen, när jag insett att min kollega var ett svin innerst inne och min sambo inte finns kvar..
Svar på tråden Har strulat till det rejält.